Det hela började vid 08-tiden på tisdagen (7 november). Jag blev då hämtad och rullad, i min säng, till operationen. Först skulle det sättas infarter, artärnål och allt möjligt innan de sövde mig. Ett antal timmar senare, när själva operationen var avklarad, vaknade jag upp på NIVA. Lite snurrig men glad och tacksam för att allt hade gått bra. Både flickvännen Camilla och mamma fanns där när jag vaknade. Faktum är att Camilla flög upp till Skellefteå redan torsdagen innan, och följde sedan med mig ner till Umeå på söndagen för att sedan åka hem igen först dagen efter operationen. Något jag är oerhört tacksam över.

Vad gjordes egentligen under operationen?

För er som är nyfikna, och inte följde länken i mitt förra inlägg om operationen, kommer här en kort sammanfattning.

När vi opererar börjar vi med att fixera patientens huvud med en så kallad stereotaktisk ram. Det är en metallkonstruktion som håller huvudet stilla och ger neurokirurgen mätpunkter för att orientera sig i hjärnan.

På de flesta håll sätter man in fem elektroder på varje sida av hjärnan. Vi har utvecklat tekniken så att det räcker med en enda.

På operationsbordet röntgar vi patienten för att se att elektroden nått sitt mål. När det är klart skapar neurokirurgen en hudficka för nervstimulatorn, pacemakern, nedanför vänster nyckelben.

Därefter kopplar vi pacemakern till en kabel som vi drar under huden hela vägen upp på huvudet och ansluter till elektroden. När vi sytt igen såren är operationen klar. Text hämtad från vll.se

Återhämtningen påbörjas

Efter att ha spenderat en natt, då jag inte sov speciellt mycket, på NIVA fick jag flytta tillbaka till avdelningen på neurologen där jag först blev inskriven. Där och då handlade mycket om att hantera smärtan och se till så att läkningsprocessen rullade på så smidigt som möjligt. Jag blev snabbt trött och hade ofta rätt svårt med att hitta ord och komma igång med konversationer, något som inte är ovanligt efter en sådan operation. För den som är nyfiken på att se hur det såg ut bara ett par dagar efter operationen så hänvisar jag till mitt Instagram-konto. Men personer som har problem med sår eller stygn avrådes från att titta.

Utöver smärtan, som tack och lov hanterades med potenta smärtstillande, och viss problematik efter katetern var det jobbigaste att behöva säga hej då till Camilla, då hon var tvungen att återvända till Stockholm och jobbet på onsdagen. Själv blev jag kvar i ytterligare två dygn och stiftade på den tiden en ny bekantskap vilket gjorde att tiden gick lite snabbare.

Att få komma hem

Det var oerhört skönt att äntligen få komma hem fredag den 10 november. Inte för att jag gjorde så mycket mer än att vila under den första tiden. Speciellt mycket sömn blev det däremot inte de första dygnen på grund av smärtan. När den väl gav vika och jag fick sova bättre började jag snabbt känna mig piggare. Så förra fredagen fick jag äntligen ta stygnen på huvudet, och vilken befrielse. Stygnen på bröstet var dock tvungna att sitta kvar till i tisdags, men sedan dess är jag befriad. I fredags kom dessutom Camilla upp igen och spenderade hela helgen och måndagen med att ta hand om mig. Det har verkligen känts som att det har skyndat på återhämtningen en hel massa.

Återbesök för att starta systemet

Nu är jag alltså igång och jobbar igen, även om jag kanske inte riktigt orkar köra för fullt än. Det får sedan rulla på den här veckan och nästa, innan jag därefter ska ner till Umeå igen för ett återbesök. Då är det även, äntligen, dags att starta igång DBS-systemet. Jag blir där några dagar för att vi ska hitta rätt styrka på impulserna och de vill hålla koll på eventuella biverkningar. Men som jag längtar! När det äntligen är igång, ja då är den här delen av operationen över och mitt nya liv kan börja på allvar.

Till sist: Jag vill rikta ett enormt stort tack till den otroligt skickliga neurokirurgen Patric Blomstedt, som utförde själva operationen. Stort tack till alla andra som var med under den. Massor av kärlek och värme till personalen på Neurologen E53 på Norrlands Universitetssjukhus som var professionella, trevliga och gav mig den bästa vården. Ni är fantastiska!

Tack även till alla ni som skickat lyckönskningar på olika sätt under den här tiden. Det värmer!