Under årens lopp har jag hört en hel del intressanta historier om hur folk har kommit på sina nicknames. Min historia är väl inte direkt lika spännande, men den har ändå en viss charm. Fram för allt visar den på hur fruktansvärt nördig jag en gång har varit. Fast ptja, det är nog kanske inte någon större skillnad idag.

Det hela började någon gång då jag var kring 12-årsåldern. I närheten av min skola hade IOGT-NTO lokaler var ungdomar var välkomna att spela datorspel på föreningens datorer. Jag var där så ofta det bara var möjligt, så även många andra. Däribland fanns det givetvis ett gäng äldre elever, som vi yngre gärna efterapade. Det var så jag kom att hålla på med MUD, en typ av textbaserat rollspel som spelas över internet. Det skulle kunna kallas för en förlaga till World of Warcraft och liknande MMORPG-titlar. Otroligt nördigt, jag vet, men det var fantastiskt spännande. Det MUD jag spelade heter Aardwolf och finns faktiskt kvar än idag, för de som är nyfikna.

Hur som helst innebar detta att jag skulle namnge en karaktär. Med tanke på att det utspelar sig i en fantasyvärld fanns där redan en rad spännande, mystiska namn, och jag ville gå på samma linje. Efter en hel del brainstorming landade jag på att använda mig av namnet "Zeramox". Jag har för mig att jag hittade inspiration från diverse andra namn, på fasta karaktärer i spelet, och sedan gjorde ett eget hopkok. Zeramox... jag var riktigt nöjd med det namnet. När jag senare skulle skaffa mig en till karaktär brast fantasin, så jag bytte bara plats på a:et och m:et i mitt tidigare namn. Vips så hade jag "Zermaox". Där har vi själva grunden.


När jag senare började spela Counter-Strike ville jag hitta på något nytt, gärna lite kortare nick att använda mig av. Ett tag i början har jag för mig att jag använde "TwilliX", som inspirerades av Raider-chokladkakan som då nyligen hade bytt namn till Twix. Det kändes dock inte riktigt rätt och kort därefter började jag leka runt med gamla hederliga Zeramox igen. Det var som sagt för långt men om jag utgick från Zermaox och kapade efter m:et, då blev det kort och bra. Zerm. Det såg då inte riktigt så häftigt ut, bland annat på grund av att jag ogillade Zorro-serien som gick på TV på den tiden. Därför bytte jag ut Z mot ett X, och där var det. Xerm var född.

Allt sedan dess har det blivit kvar och dessutom använts i långt fler sammanhang än bara inom gaming. Under några års tid var det så inarbetat här på hemmaplan att många knappt kände mig vid mitt riktiga namn. Det var Xerm som gällde. Det blev lika naturligt som när någon kallade mig Per, Sjölin, Pelle, Persan, Persikan, Sjösvin eller något av de andra smeknamn jag har haft genom åren.

Så där har ni det. En liten påskhistoria om hur mitt nickname blev till. Förresten... X:et uttalas som ett S. Inte för att jag bryr mig allt för mycket, men det var i alla fall min grundtanke.

Ha nu en alldeles förträfflig påskhelg allihopa. Det ska då jag ha.

Frid!