Så fort NiP kommer på tal har de allra flesta CS:GO-entusiasterna någon åsikt. Vi på Fragbite är självklart inga undantag och personligen ger NiP mig både huvudvärk och sådana där härligt kittlande rysningar. 2016 blev inte riktigt det år som svenskarna hade hoppats på, även fast de lyckades ta hem tre stycken turneringssegrar. Två av dessa kom tillsammans med 2016 års nyförvärv Jacob "pyth" Mourujärvi. Den tredje, ja det kom med en inhoppande före detta ninja i form av Mikail "Maikelele" Bill. Snabbspola fram till årets första CS:GO-major och NiP lyste med sin frånvaro. En rejäl missräkning.

Att NiP slutligen valde att byta ut Mourujärvi kom inte direkt som någon överraskning. Däremot känns det som att denna enda förändring, där William "draken" Sundin tar hans plats i laget, är för lite. Vi pratar en hel del om detta i Vent #3 men det finns ändå mer att säga.

Våga mer

Det är tre månader kvar tills det att nästa europeisk minorturnering ska avgöras. Det är tre månader som jag kan tycka att NiP skulle ha använt genom att testa ytterligare spelare. Åtminstone en till. Detta skulle ge dem möjligheten att låta spelare vila, få tid till annat och verkligen leta glöden. Samtidigt skulle de utsättas för lite konkurrens, där deras plats i linan utmanas utifrån. Intern konkurrens. Precis som vi är vana vid att se i andra lagsporter så som ishockey och fotboll. De enda två spelare som jag personligen ser bör ha en hyfsat cementerad plats i laget även framöver är Patrik "f0rest" Lindberg och Richard "Xizt" Landström. De känns jämnast och utgör en välmeriterad grund som har rätt mindset.

Christopher "GeT_RiGhT" Alesund är utan tvekan en av CS:GO-erans bästa spelare och då han presterar på topp är det sannerligen en fröjd att följa honom. Samtidigt känns det inte riktigt som att han "är där" nuförtiden. Känslor är härliga och kan bidra till att lyfta själva spelaren likväl som hela upplevelsen av att följa ett CS:GO-lag. Det känns dock som att de har tagit över och som om att det inte handlar om känslor rörande själva spelet. Vad gäller Adam "friberg" Friberg råder det knappast några tvivel om att han har varit lagets mest ifrågasatta medlem under en lång tid. Personligen har jag oftast tagit honom till försvar, mycket för att han känns som en person jag själv alltid skulle vilja ha i mitt lag. Trygg, härligt passionerad och så dyker han upp lite som gubben i lådan då och då. Han kan komma från ingenstans och i princip ensam avgöra matcher till svenskarnas fördel. Det är ändå de två senare som om inte annat skulle behöva få utmanas lite mer om sina platser.

"It's all 'bout the money"

"It's all 'bout the dun dun do do do dumb... I don't think it's funny to see us fade away", så lyder inledningen av refrängen i Mejas låt med titeln "All 'Bout the Money". Tyvärr är det en av de första sakerna som dyker upp i mitt huvud då jag tänker på Ninjas in Pyjamas nuförtiden. Jag menar inte att spelarna har gått och blivit giriga jävlar som inte bryr sig om esporten längre. Inte heller menar jag att NiP skiter i det sportsliga. Ändå känns det som att det är "big business" som ligger i fokus för NiP-ledningen, något som då givetvis visar sig även när det kommer till CS:GO-laget.

Det sportsliga har helt enkelt fått kliva lite åt sidan då NiP-ledningen jobbar febrilt för att få företaget bakom det välkända varumärket att växa. Min affärshjärna förstår till stor del denna strategi. Genom ett stärkt och engagerat ägande, en svällande pengapung och en tydlig affärsstrategi kan NiP så småningom komma att bli ett esportens Manchester United, Real Madrid eller FC Barcelona. Men då gäller det också att de tar det sportsliga på allvar. Det är trots allt de sportsliga framgångarna som har byggt grunden för det Ninjas in Pyjamas vi ser idag.

NiP står inte och faller med den klassiska kvartetten i organisationens CS:GO-lag. Åtminstone inte för mig. NiP är mycket mer än så. Det är något jag kan relatera till, som bygger på både historia och nutid. Det är en organisation som jag är emotionellt engagerad i. NiP står för så mycket av den fantastiska utveckling vi har sett inom esporten de senaste åren. De står för den där drömmen.

Jag har inget emot NiP... Jag älskar dem!

Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag har sagt att jag älskar alla svenska esportorganisationer som företräder alla oss entusiaster på ett föredömligt sätt. NiP är en utav dem. Godsent är en annan. Fnatic finns också där, inte minst genom sin tradition av svenska CS-femmor. Med de senare är det ändå inte riktigt samma sak i och med att det inte i grunden är en svensk organisation. Det är Ninjas in Pyjamas, rakt igenom.

Det är just därför NiP får mig så engagerad. Jag tror mig inte sitta på några svar. Däremot är jag inte rädd för att vädra mina åsikter och spruta ur mig idéer. Det är samma sak som med ishockeylaget jag älskar, Skellefteå AIK. Min enda kopplingen till dess organisation är att jag arbetar som publikvärd på representationslagets hemmamatcher. Ändå har jag inga problem med att vädra mina åsikter om laget och vad de skulle kunna göra annorlunda. Det om något är väl ett tecken på hur mycket jag bryr mig, eller?

I slutändan är det dock upp till ledningen för NiP att fatta besluten, och vi andra får helt enkelt hoppas på att det tar organisationen samt deras lag i rätt riktning. Även om det stundtals kanske inte framstår som det hyser jag en enorm respekt för NiP som organisation, dess ledning och spelarna som representerar dem. Men inte för stor för att aldrig ifrågasätta deras agerande.