Kände att det var dags att uppdatera bloggen igen, efter på tok för lång tid sedan mitt senaste inlägg. Jag ska dock försöka skriva oftare från och med nu, men det kanske inte bara blir CS-relaterade saker från min sida då jag vill att ni får en inblick i vem jag är som person. Utanför esportscenen liksom. Fast vi kanske ska ta det från början? Om ni ändå ska lära känna mig så kan jag lika bra berätta om min väg hit. Hit till Fragbite.
Jag har faktiskt bloggat sedan jag var ungefär 11 år gammal. Det började bara som ett sätt att publicera de texter jag skrev, trots min ringa ålder, men gick sedan över till mer av en stilblogg. Jag bloggade om mode, smink och mitt liv. Men jag höll en sak utanför bloggen i flera år; mitt spelande. Orsaken var att jag inte ville vika mig från mängden. Alla andra bloggare skrev om mode, smink och sina liv. Vem skulle ens ha intresset att läsa vilken rank jag hade på League Of Legends? Eller vilket lag jag skulle se spela under kvällen? När jag började tröttna på att vara en kopia av alla andra började jag smyga in lite inlägg kring mitt spelande, allt från Sims till CS, och jag är idag glad att jag gjorde det.
Jag kommer ihåg att jag skrev ett inlägg om Martin "Rekkles" Larsson, League-spelaren för Fnatic. Kort därefter hörde chefredaktören för en mindre esportsida av sig, ja, den sidan Per "Xerm" Sjölin nämnde i sitt blogginlägg. Jag började skriva utan varken utbildning eller riktig koll på hur jag skulle arbeta kring esport. Det var min dröm att arbeta med det, det var det, men jag hade aldrig trott att jag skulle få möjligheten att kombinera min kärlek för esport med min kärlek för att skriva. Jag fick förfrågan om att skriva för Fragbite, men jag tackade aldrig ja. Jag var inte redo för det steget. Jag var kvar på sidan under en längre tid, hur länge kan jag inte säga exakt, innan jag gick vidare i min karriär.
Jag hade precis tagit studenten och kommit in på Skurups Folkhögskolas journalistlinje, för jag visste precis vad jag ville bli. Jag hade ett mål som jag kämpade för att nå. En esportorganisation, som både jag och Viktor "vuggo" Jendeby har i bagaget numera, hörde av sig till mig och jag började arbeta för dem som medieansvarig. Det var via denna organisation som min kärlek för damscenen växte, då jag arbetade väldigt nära ett damlag som idag spelar för . Jag åkte till mitt första internationella evenemang med dessa tjejer, ESWC, samt sprang till macken vid Elmia under Dreamhack Winter för att köpa tamponger till en av spelarna. Vi skrattade, vi grät och vi hade det underbart tillsammans. Ja, jag har en del minnen med dem helt enkelt.
Via denna organisation träffade jag även min pojkvän, Karl "Bergman" Bergman, som då var manager för dess herrlag. Jag fick med mig en hel del erfarenhet och vänner för livet, men allt gott har sitt slut. Jag fick inte betalt och det blev intern problematik, vilket gjorde att tjejerna lämnade. Det sista jag skrev, som jag var stolt över, för organisationen var kring deras avtackande innan jag också lämnade.
Innan jag lämnat hade jag redan hunnit ha min praktik här på Fragbite, vilket var oerhört lärorikt och roligt. Jag var stolt som fick arbeta under den legendariska André "rich" Åkerblom, mannen jag nämnt under min intagningsintervju till journalistlinjen - som min största inspiration. Men även där har allt gott ett slut. Trots att André lämnade trivs jag fortfarande på kontoret. Jag trivs med min nya chefredaktör, Per, samt min närmsta kollega Viktor. Ja, de har blivit några av mina allra bästa vänner under tiden vi arbetat tillsammans. De finns för mig i vått och torrt, vilket jag inte kan tacka nog för. Dagen det blev officiellt att jag skulle få arbeta vidare på Fragbite tillsammans med dessa underbara människor, gick en dröm i uppfyllelse.
Det jag vill säga med detta blogginlägg är att du kommer hitta rätt. Oavsett var du är nu. Oavsett om du vet vad du vill göra med ditt liv. Så kommer du hitta rätt. För mig tog det något år innan jag fann min plats på Fragbite, även om jag fick chansen att ta mig hit tidigare och helt enkelt tog lite av en omväg, så tog jag mig hit. Omvägen var bra, enligt mig, då jag inte bara fick underbara vänner och en pojkvän ut av det, men jag fick även erfarenhet som stärker mig idag. Sluta aldrig drömma, sluta aldrig kämpa.
Jag har faktiskt bloggat sedan jag var ungefär 11 år gammal. Det började bara som ett sätt att publicera de texter jag skrev, trots min ringa ålder, men gick sedan över till mer av en stilblogg. Jag bloggade om mode, smink och mitt liv. Men jag höll en sak utanför bloggen i flera år; mitt spelande. Orsaken var att jag inte ville vika mig från mängden. Alla andra bloggare skrev om mode, smink och sina liv. Vem skulle ens ha intresset att läsa vilken rank jag hade på League Of Legends? Eller vilket lag jag skulle se spela under kvällen? När jag började tröttna på att vara en kopia av alla andra började jag smyga in lite inlägg kring mitt spelande, allt från Sims till CS, och jag är idag glad att jag gjorde det.
Jag kommer ihåg att jag skrev ett inlägg om Martin "Rekkles" Larsson, League-spelaren för Fnatic. Kort därefter hörde chefredaktören för en mindre esportsida av sig, ja, den sidan Per "Xerm" Sjölin nämnde i sitt blogginlägg. Jag började skriva utan varken utbildning eller riktig koll på hur jag skulle arbeta kring esport. Det var min dröm att arbeta med det, det var det, men jag hade aldrig trott att jag skulle få möjligheten att kombinera min kärlek för esport med min kärlek för att skriva. Jag fick förfrågan om att skriva för Fragbite, men jag tackade aldrig ja. Jag var inte redo för det steget. Jag var kvar på sidan under en längre tid, hur länge kan jag inte säga exakt, innan jag gick vidare i min karriär.
Jag hade precis tagit studenten och kommit in på Skurups Folkhögskolas journalistlinje, för jag visste precis vad jag ville bli. Jag hade ett mål som jag kämpade för att nå. En esportorganisation, som både jag och Viktor "vuggo" Jendeby har i bagaget numera, hörde av sig till mig och jag började arbeta för dem som medieansvarig. Det var via denna organisation som min kärlek för damscenen växte, då jag arbetade väldigt nära ett damlag som idag spelar för . Jag åkte till mitt första internationella evenemang med dessa tjejer, ESWC, samt sprang till macken vid Elmia under Dreamhack Winter för att köpa tamponger till en av spelarna. Vi skrattade, vi grät och vi hade det underbart tillsammans. Ja, jag har en del minnen med dem helt enkelt.
Via denna organisation träffade jag även min pojkvän, Karl "Bergman" Bergman, som då var manager för dess herrlag. Jag fick med mig en hel del erfarenhet och vänner för livet, men allt gott har sitt slut. Jag fick inte betalt och det blev intern problematik, vilket gjorde att tjejerna lämnade. Det sista jag skrev, som jag var stolt över, för organisationen var kring deras avtackande innan jag också lämnade.
Innan jag lämnat hade jag redan hunnit ha min praktik här på Fragbite, vilket var oerhört lärorikt och roligt. Jag var stolt som fick arbeta under den legendariska André "rich" Åkerblom, mannen jag nämnt under min intagningsintervju till journalistlinjen - som min största inspiration. Men även där har allt gott ett slut. Trots att André lämnade trivs jag fortfarande på kontoret. Jag trivs med min nya chefredaktör, Per, samt min närmsta kollega Viktor. Ja, de har blivit några av mina allra bästa vänner under tiden vi arbetat tillsammans. De finns för mig i vått och torrt, vilket jag inte kan tacka nog för. Dagen det blev officiellt att jag skulle få arbeta vidare på Fragbite tillsammans med dessa underbara människor, gick en dröm i uppfyllelse.
Det jag vill säga med detta blogginlägg är att du kommer hitta rätt. Oavsett var du är nu. Oavsett om du vet vad du vill göra med ditt liv. Så kommer du hitta rätt. För mig tog det något år innan jag fann min plats på Fragbite, även om jag fick chansen att ta mig hit tidigare och helt enkelt tog lite av en omväg, så tog jag mig hit. Omvägen var bra, enligt mig, då jag inte bara fick underbara vänner och en pojkvän ut av det, men jag fick även erfarenhet som stärker mig idag. Sluta aldrig drömma, sluta aldrig kämpa.
