För ett år sedan fick jag mitt antagningsbrev från Skurups Folkhögskola, jag hade blivit antagen till deras journalistlinje. Då hade jag en knapp månad kvar på gymnasiet, där jag studerade speldesign på Ljud och Bildskolan i Lund, och jag hade blivit antagen till en av de främre journalistkurserna i Sverige - på första försöket. Att bli antagen var något av det bästa som hänt mig, men inte just för att jag fick möjligheten att studera journalistik, utan för att det i sin tur ledde till att jag hamnade här på Fragbite.

Det blev dags för praktik och jag skrev ett meddelande till André "rich" Åkerblom i hopp om en plats på Fragbite. Jag kommer ihåg nervositeten jag kände när jag såg ett svar i min inkorg, och jag öppnade det med skakande händer. I mejlet stod det att de gärna tog emot mig och jag var lyckligare än ett barn på julafton. Jag kommer ihåg att jag ringde min mamma samma sekund som jag läst meddelandet och skrek av glädje. Jag hade fått en praktikplats på Fragbite. HOLY SH*T!

Dagen då jag äntrade kontoret i Stockholm var jag sjukt nervös. Jag tog en extra cigarett innan jag plingade på klockan för att lugna nerverna. Jag möttes av ett leende i receptionen, från Julia, och berättade att jag sökte André då jag skulle praktisera. Jag satte mig ner och väntade, nervös som... jag vet inte ens vad jag kan jämföra det med. André gav mig ett stort leende när vi träffades, ett leende bara han kan ge, och vi gick in i köket.

Jag kommer ihåg att André bjöd mig på kaffe och, passande nog, en Yoggi (pssst, några kval kvar för chansen att vara med i Yoggi Yalla Cup 2017) innan han satte sig ner mitt emot mig vid ett av de vita borden. Två saker fäste sig rejält i min hjärna efter samtalet vi hade. Första var att vi var oerhört nervösa över att en man, som stod på taket på byggnaden bredvid, skulle falla och det andra var en sak André sa; "inga frågor är för dumma". Några väl utvalda ord som jag aldrig kommer glömma.

Jag fick träffa Linda och hon blev min handledare under min tid i Stockholm. Jag insåg hur underbar hon var och jag såg verkligen upp till henne. Linda är, och kommer alltid att vara, en oerhört talangfull tjej som kan esport bättre än många manliga profiler. Jag har sagt det till henne och nu skriver jag det; Linda kommer alltid att vara min drottning.

Tiden gick och jag lärde mig oerhört mycket av alla på kontoret samt Per "Xerm" Sjölin, som skriver från den norra delen av Sverige, som alltid fanns där när jag behövde hjälp med ord. Jag fick namnge "VENT" redan under mina första dagar och fick vänner för livet. Inte bara från Fragbite, utan även från andra redaktioner på kontoret.

Jag fick möjligheten att bevaka Copenhagen Games 2017, helt ensam, under min praktikperiod vilket var underbart. Inte resan i sig, för jag har tidigare bevakat liknande evenemang, utan snarare att gänget litade på mig. Jag återförenades med brudarna i Orgless, som jag tidigare arbetat med i Team Property, när de spelade under Vexed Gamings fana samt deras manager Joshua "BurntSanctuary" Keller, en av mina bästa vänner, som kommenterade den kvinnliga turneringen. Jag träffade andra vänner, som till exempel killarna i Fnatic Academy och tjejerna i ZEST, samt fann nya.

Praktiken led mot sitt slut och samma dag som Linda lämnade kontoret för att fortsätta sin resa hos Znipe, lämnade även jag för att återvända till Skåne. Men till skillnad från Linda så återvänder jag, redan i sommar, och skriver till dess nyheter från södra Sverige i hopp om en fortsatt resa här på Fragbite.

Linda lämnade ett tomrum som jag försöker fylla, även om det kanske aldrig kommer bli detsamma. Ni förlorar Linda, och i retur får ni en vilsen Skåning. Men kanske jag inte är så vilsen ändå... Nej, det är jag inte, för jag har hittat hem.