När jag nämner lagnamn som HLO, Divine, Matrix, A-Laget, come as You are, xPerience.se, ArchAngels, icsu, SSV Lehnitz, skobbsunited, HLO.Gävle och clanblomma är det nog många som ser ut som frågetecken. Visst, många känner säkert till vissa lag som Matrix, HLO och ArchAngels på grund av filmer och hur stora många spelare från lagen blivit, men faktum är att alla dessa lag hade något gemensamt. Semieliter.
För ett bra tag sedan, tillbaka någonstans mellan 2003 och 2005, fanns det en skara lag som var bättre än majoriteten, men som aldrig riktigt nådde de absoluta topplagen mer än med några fåtal lyckoträffar. Under de enorma namnen som NiP, SK Gaming, Eyeballers och fnatic har det alltid funnits en glipa med lag och spelare som i framtiden skulle komma att bevisa sig själva tillräckligt för att arbeta sig upp till den absoluta toppen. Ytterst få av dessa lag lyckades bli internationella topplag på egen hand, men det var ju hela charmen med semieliten. Du kommer aldrig att se Helsingborg vinna Champions League, men nog fan kysste Henke Larsson pokalen till sist.
Under 2003-2005 såg vi lagen jag nämnde ovan spela dag och natt för att nå sina mål. De krigade sig in i toppen, och folk respekterade dem för det. En 9-12-placering i en turnering som Rixhack eller Nollelva var något att respektera. Att ens få delta i det svenska WCG-kvalet var en ära, och möjligheterna att få möta de absoluta topplagen var få. Dessa semieliter var klaner. Inte mixklaner som till exempel Skillz of Borås, aimbat, MJAOMODE eller duttdutt. Dessa klaner praccade, spelade cuper och onlineligor för att etablera sig. Sponsorer var bortom denna värld bland de mindre etablerade semieliterna, det var talang som gällde.
Under den senare tiden förändrades semieliten lite, men den fanns fortfarande där. Vi hade alla Sverok-sponsrade lag som Playzone, FaxZup, Gamepassion och EvilZone för att nämna ett par. Skillnaden här var att folk inte ville bygga ett lag utan spons, och när de väl hade ett lag var de aldrig nöjda med femman. Man hade tappat respekten för semieliten i helhet, och bara några år senare... ja, här är vi idag.
Folk är bevkäma. Ytterst få spelare vill åka runt och ödsla tid på att spela för att ta sig till toppen. IOL är perfekt då det är enkelt och "nära" för många av våra invånare. Men hur många klaner spelar IOL? Hur många seriösa, helhjärtade klanförsök har det ens funnits under den senare perioden av det gångna decenniet? Jag kan inte komma på fler än en handfull.
Vad beror detta på? Jag är ganska säker på att jag har svaret. Förr i tiden fanns det färre turneringar, turneringar som egentligen var reserverade för de svenska topplagen. De höga kraven gjorde att personer tog onlineturneringarna mer seriöst, och resultaten i till exempel SEL var lite av en grund till hur bra ditt lag var. Man var tvungen att lägga ner mer tid och energi på att spela, även om det bara var en träningsmatch. Idag har Playnations smidighet nästan fimpat glöden för folk. Nu är det enkelt att bara slöspela matcher där man vet att folk faktiskt stannar kvar för att spela klart.
En annan punkt som svider att dra upp är att scenen må ha varit mindre på den tiden, men det fanns mycket mer framtid. I dagsläget kan det kännas lönlöst att satsa på att spela något som tyvärr rullar i en nedförsbacke. Det skulle bli en stor skillnad om ett spel som CS:GO kom och tog över, en omstart. Tio år till framför oss, då kan det vara värt att lägga ner 3-4 år på att hårdpressa för att nå drömmarna. Men idag? Nä. CS har inte tillräckligt mycket tid kvar för att det skall vara lönt att lägga ner så extremt mycket tid på det. Det finns inget att spela för, så det finns ingen mening att satsa helhjärtat. För notera att folk antingen spelar för att det är kul, och då räcker dessa Playnation-mixar gott och väl, eller också spelar man för att bli bäst i världen vilket inte är realistiskt längre. Det är förmodligen dessa tankar som går igenom folks huvud i dagsläget.
Idag är det 2012 och semieliten är ett minne blott. Många säger att glipan fortfarande finns där, "kolla bara på Playnation-toppen". Detta stämmer säkert, det finns en hel den potential i scenen under eliten. Scenen som jag tycker är en hädelse att kalla för semielit. Problemet är bara hur extremt lite folk är villiga att satsa för att kamma hem potten. IOL-mixar hit, halvhjärtade klanprojekt dit. Onlinekval här och SM-kval där. Den stora chocken kommer om ni kollar på listan som följer denna text.
Hur många aktiva svenska klaner är värda att nämna 2012? Lag som helhjärtat försöker bli bättre, som inte kastar runt sin femma efter varje förlust? Jag kan amputera både tummen och lillfingret och fortfarande kunna räkna alla på en och samma hand, men de lagen har å andra sidan lön för att spela.
Vad är semieliten?
Semieliten är, enligt min egna definition, den skara spelare och klaner som besitter talang och kan bråka uppe i toppen, men som varken får lön eller resa runt i världen för att tävla internationellt.
För ett bra tag sedan, tillbaka någonstans mellan 2003 och 2005, fanns det en skara lag som var bättre än majoriteten, men som aldrig riktigt nådde de absoluta topplagen mer än med några fåtal lyckoträffar. Under de enorma namnen som NiP, SK Gaming, Eyeballers och fnatic har det alltid funnits en glipa med lag och spelare som i framtiden skulle komma att bevisa sig själva tillräckligt för att arbeta sig upp till den absoluta toppen. Ytterst få av dessa lag lyckades bli internationella topplag på egen hand, men det var ju hela charmen med semieliten. Du kommer aldrig att se Helsingborg vinna Champions League, men nog fan kysste Henke Larsson pokalen till sist. Under 2003-2005 såg vi lagen jag nämnde ovan spela dag och natt för att nå sina mål. De krigade sig in i toppen, och folk respekterade dem för det. En 9-12-placering i en turnering som Rixhack eller Nollelva var något att respektera. Att ens få delta i det svenska WCG-kvalet var en ära, och möjligheterna att få möta de absoluta topplagen var få. Dessa semieliter var klaner. Inte mixklaner som till exempel Skillz of Borås, aimbat, MJAOMODE eller duttdutt. Dessa klaner praccade, spelade cuper och onlineligor för att etablera sig. Sponsorer var bortom denna värld bland de mindre etablerade semieliterna, det var talang som gällde. Under den senare tiden förändrades semieliten lite, men den fanns fortfarande där. Vi hade alla Sverok-sponsrade lag som Playzone, FaxZup, Gamepassion och EvilZone för att nämna ett par. Skillnaden här var att folk inte ville bygga ett lag utan spons, och när de väl hade ett lag var de aldrig nöjda med femman. Man hade tappat respekten för semieliten i helhet, och bara några år senare... ja, här är vi idag.Folk är bevkäma. Ytterst få spelare vill åka runt och ödsla tid på att spela för att ta sig till toppen. IOL är perfekt då det är enkelt och "nära" för många av våra invånare. Men hur många klaner spelar IOL? Hur många seriösa, helhjärtade klanförsök har det ens funnits under den senare perioden av det gångna decenniet? Jag kan inte komma på fler än en handfull.
Vad beror detta på? Jag är ganska säker på att jag har svaret. Förr i tiden fanns det färre turneringar, turneringar som egentligen var reserverade för de svenska topplagen. De höga kraven gjorde att personer tog onlineturneringarna mer seriöst, och resultaten i till exempel SEL var lite av en grund till hur bra ditt lag var. Man var tvungen att lägga ner mer tid och energi på att spela, även om det bara var en träningsmatch. Idag har Playnations smidighet nästan fimpat glöden för folk. Nu är det enkelt att bara slöspela matcher där man vet att folk faktiskt stannar kvar för att spela klart.
En annan punkt som svider att dra upp är att scenen må ha varit mindre på den tiden, men det fanns mycket mer framtid. I dagsläget kan det kännas lönlöst att satsa på att spela något som tyvärr rullar i en nedförsbacke. Det skulle bli en stor skillnad om ett spel som CS:GO kom och tog över, en omstart. Tio år till framför oss, då kan det vara värt att lägga ner 3-4 år på att hårdpressa för att nå drömmarna. Men idag? Nä. CS har inte tillräckligt mycket tid kvar för att det skall vara lönt att lägga ner så extremt mycket tid på det. Det finns inget att spela för, så det finns ingen mening att satsa helhjärtat. För notera att folk antingen spelar för att det är kul, och då räcker dessa Playnation-mixar gott och väl, eller också spelar man för att bli bäst i världen vilket inte är realistiskt längre. Det är förmodligen dessa tankar som går igenom folks huvud i dagsläget.
Idag är det 2012 och semieliten är ett minne blott. Många säger att glipan fortfarande finns där, "kolla bara på Playnation-toppen". Detta stämmer säkert, det finns en hel den potential i scenen under eliten. Scenen som jag tycker är en hädelse att kalla för semielit. Problemet är bara hur extremt lite folk är villiga att satsa för att kamma hem potten. IOL-mixar hit, halvhjärtade klanprojekt dit. Onlinekval här och SM-kval där. Den stora chocken kommer om ni kollar på listan som följer denna text.
Detta är bara ett fåtal lag som besuttit talang, som har visat det och i många fall haft spelare som gått vidare för att resa världen runt och representera topplag.HLO
Hur många aktiva svenska klaner är värda att nämna 2012? Lag som helhjärtat försöker bli bättre, som inte kastar runt sin femma efter varje förlust? Jag kan amputera både tummen och lillfingret och fortfarande kunna räkna alla på en och samma hand, men de lagen har å andra sidan lön för att spela.
