Svensklagen är utslagna på IEM Katowice. Det gör ont. Det gör inte nödvändigtvis ont för att Sverige en gång i tiden var en stormakt som hade totalt åtta finalplatser under de fem första majorturneringarna. Det är snarare sättet de eliminerats på som får mitt hjärta att blöda.

Ännu en upplaga av IEM Katowice är i full rulle, och återigen är Counter-Strike: Global Offensive en av huvudtitlarna. Det är helt klart en väldigt öppen turnering med flera potentiella vinnare, men jag tror att många blickar lite extra på polska Virtus.pro.

Ända sedan jag var en liten knodd och spelade tidigare CS-versioner på lokala LAN har jag avskytt att möta folk jag känner. Folk jag så gärna vill bevisa att jag är bättre än, men inte riktigt vågar gå all-in mot. Jag tror att det är ett tecken på en svag personlighet. Att vara mer rädd för att misslyckas än driven till att lyckas. Som min barndoms bästa kompis en gång sa...

Det har ju kommit en hel del anmärkningsvärda nyheter sedan Majorn i Atlanta avgjordes, och jag tvivlar på att någon av dem har undgått ner. Jag pratar så klart om Silly Season och allt runtomkring. Dessa har i min mening hjälpt veckans DreamHack Masters Las Vegas, en turnering som redan innan var en extremt intressant sådan. Jag ser att den kan norpa titeln som årets mest intressanta turnering. Ja, till och med mer intressant än Majorn. Varför? Vi börjar med att färska upp minnet genom att lista de förändringar som är relevanta för Las Vegas-turneringen.

Två av de, enligt mig, tre ledande CS:GO-nationerna har stått och stampat ett tag. Visst, EnVyUs lyckades vinna WESG-finalerna och den högsta prispotten någonsin, men utöver det känns det som att det var länge sedan något av de franska lagen kändes spännande. Samtidigt fick man intrycket av att både Fnatic och Godsent förlorade på den shuffle som genomfördes under sensommaren, och efter att NiP Gaming misslyckades med att kvala in till Eleague Major 2017 kändes det som att Sverige plötsligt tappat kontrollen.

Igår kväll skrevs en Reddit-tråd som fick en hel del uppmärksamhet. Det handlar om 14-åriga David "Frozen" Cernansky, som i fjol hamnade i rampljuset när han lyckades kvala in till FPL, och hans lag eXtatus.

Ända sedan den där Slingshot-snubben började publicera olika former av rykten på Twitter har jag funderat rätt mycket på vad jag egentligen tycker om ryktespublicering. Fenomenet kommer alltid att finnas, och jag har själv stått som avsändare för liknande, så det är inte riktigt den biten jag vill prata om. Jag undrar mer om det är bra eller dåligt för scenen. För spänningen.

Årets första major avgjordes i helgen, och det blev en riktigt spännande turnering med extremt många bra matcher. Redan inför Eleague Major 2017 tänkte jag att jag ville hålla lite koll på vilka kartor som spelas — eller inte spelas, rättare sagt — då jag liksom många andra känner att Inferno bör återinföras till den aktiva kartgruppen. Både den gamla och nya versionen av Inferno har varit underbara att lära sig, och den äldre upplagan bjöd på några av de mest minnesvärda toppmatcherna vi sett. Mitt mål var därmed att se vilken karta som bör ersättas.

Jag brukade vara riktigt duktig på att förstå lags styrkor och svagheter mot varandra, vilket gjorde att jag en gång i tiden faktiskt var grym på att tippa vinnare i head-to-heads. För bara något år sedan, på MLG Columbus, hade jag något löjligt resultat som 24/27 rätt, och bara ett något sämre snitt om man ser till kartresultat i bäst-av-tre-matcherna.

Fjärde dagen på Eleague Major 2017 bjuder på elimineringsmatcher och dueller om avancemang. Efter dagen/kvällen/natten är slut kommer åtta lag att stå klara för slutspel, medan åtta lag får packa sina väskor. Här är mina tankar om kvällens sex första matcher.