Att snacka skit i Counter-Strike är ju lika gammalt som själva spelet, men det har blivit mer "attityd" i toppskiktet det senaste året. Wiktor "TaZ" Wojtas väckte väl liv i det hela genom att vara kaxig på scenen i intervjuer både inför och efter spännande drabbningar. TaZ är ganska duktig på det, har gjort det (om än inte lika offentligt) i mer än 10 år. Han har en veteranstämpel och meriter som väger tillräckligt för att ge hans uttalanden tyngd.
Vi har även lustigkurrarna, spelare som har glimten i ögat för att öka underhållningsvärdet med skämtsamma jabbar. Ett bra exempel är Chad "SPUNJ" Burchill, som inför ett möte med Team Liquid på DreamHack Stockholm (kvalet till DreamHack Cluj-Napoca), sa "we're gonna trash these American noobs", ett uttalande som fick publiken att applådera med ett leende på läpparna.
Sedan har vi de andra. Jag såg Kristian "k0nfig" Wieneckes hälsning till Denis "denis" Howell borta i Dallas, och jag kunde inte hjälpa att skaka på huvudet och må lite dåligt. Det känns som att k0nfig har tränat in ett kort manus som någon annan bett honom agera framför kameran. Det finns inget självförtroende bakom uttalandet, ingen attityd och absolut ingen glimt i ögat. Han framstår bara som dryg.
Notera att k0nfig bara är ett exempel i mängden. ESL har "tweetat" ett par uppföljare som är på snarlik nivå, och vi har upplevt liknande så kallat "trash-talk" tidigare, men det från dansken är det mest aktuella.
Jag är personligen inget superfan av trash-talk, men det är sedan gammalt. Jag förstår dock charmen och varför folk gör det. Det finns ett underhållningsvärde, som också hypar upp, eller bygger, rivalitet. Det finns också en taktisk approach med att spelare försöker gå på varandras nerver för att ge sig själva en fördel i mötet. Vad jag dock stör mig på är när folk ger sig in i det "bara för att", vilket är intrycket jag får av många av dem.
Trash-talk är inte som att sjunga. Du behöver inte vara tonsäker för att folk ska kunna njuta av din sång, det är en smaksak. Trash-talk är dock något som jag anser bör hållas bakom stängda (gärna ljudisolerade) dörrar tills personen i fråga faktiskt lärt sig hur det hanteras. Allt annat är bara en otjänst till alla inblandade, för ingen vill känna sig obekväm.
Vi har även lustigkurrarna, spelare som har glimten i ögat för att öka underhållningsvärdet med skämtsamma jabbar. Ett bra exempel är Chad "SPUNJ" Burchill, som inför ett möte med Team Liquid på DreamHack Stockholm (kvalet till DreamHack Cluj-Napoca), sa "we're gonna trash these American noobs", ett uttalande som fick publiken att applådera med ett leende på läpparna.
Sedan har vi de andra. Jag såg Kristian "k0nfig" Wieneckes hälsning till Denis "denis" Howell borta i Dallas, och jag kunde inte hjälpa att skaka på huvudet och må lite dåligt. Det känns som att k0nfig har tränat in ett kort manus som någon annan bett honom agera framför kameran. Det finns inget självförtroende bakom uttalandet, ingen attityd och absolut ingen glimt i ögat. Han framstår bara som dryg.
Notera att k0nfig bara är ett exempel i mängden. ESL har "tweetat" ett par uppföljare som är på snarlik nivå, och vi har upplevt liknande så kallat "trash-talk" tidigare, men det från dansken är det mest aktuella.
Jag är personligen inget superfan av trash-talk, men det är sedan gammalt. Jag förstår dock charmen och varför folk gör det. Det finns ett underhållningsvärde, som också hypar upp, eller bygger, rivalitet. Det finns också en taktisk approach med att spelare försöker gå på varandras nerver för att ge sig själva en fördel i mötet. Vad jag dock stör mig på är när folk ger sig in i det "bara för att", vilket är intrycket jag får av många av dem.
Trash-talk är inte som att sjunga. Du behöver inte vara tonsäker för att folk ska kunna njuta av din sång, det är en smaksak. Trash-talk är dock något som jag anser bör hållas bakom stängda (gärna ljudisolerade) dörrar tills personen i fråga faktiskt lärt sig hur det hanteras. Allt annat är bara en otjänst till alla inblandade, för ingen vill känna sig obekväm.
