Ända sedan jag var en liten knodd och spelade tidigare CS-versioner på lokala LAN har jag avskytt att möta folk jag känner. Folk jag så gärna vill bevisa att jag är bättre än, men inte riktigt vågar gå all-in mot. Jag tror att det är ett tecken på en svag personlighet. Att vara mer rädd för att misslyckas än driven till att lyckas. Som min barndoms bästa kompis en gång sa...
Jag vill minnas att jag snubblade in i en matchmaking där båda kollegorna Fredric "Nallen" Bohlin och Marcus "Mod" Mod spelade för motståndarlaget, och vi förlorade. Sånt suger. Det suger för att människor gärna påpekar hur de besegrat en, liksom påminner så ofta de kan. Det suger för att jag inte riktigt gör detsamma om jag vinner, inte medvetet i alla fall. Det suger även när de försöker vara ödmjuka men ändå råkar säga helt fel saker, typ "Fan vad mycket tur jag hade", eller "Jag förstår inte hur vi kunde vinna".
Jag hanterar press varken bättre eller sämre än gemene man, och jag kan möta vem som helst utanför min radar och inte riktigt påverkas av det. Men så fort jag möter någon som jag misstänker kommer lobba ett Steam-meddelande direkt efter matchen vänder sig min hjärna. Jag tar dåliga beslut, jag tappar självförtroende i dueller och framför allt blir jag betydligt mer frustrerad av motgångar än peppad av framgångar.
Det var en helt annan grej att spela mot NiP Gaming när jag fick turen att hoppa in för Team Acer i SM-finalen. Där visste nog alla i laget (utom Devilwalk, kanske) att vi skulle förlora. Målet där var att kanske inte skämma ut sig, att ge dem en match, men framför allt att ha roligt. Jag blev knivad av f0rest, som jag ändå varit tjenis med i snart tio år, men sånt påverkar inte mig. Jag vet, alla vet, att f0rest är en betydligt bättre spelare. Så är inte fallet med kvällens match.
Detta kommer låta extremt narcissistiskt. Jag vet att min film "rich mot världen" får mig att se ut som en stjärna, och det var lite målet med den filmen, men riktigt så duktig är jag inte. Inte ens nära, faktiskt. Jag tänker inte spela kvällens match främst för att vinna, även om jag definitivt kommer göra mitt fjuttiga bästa. Jag tänker spela för att det är kul, och för att jag blev mutad!
Obligatoriskt trash talk: Mod är en bajs och jag är mycket bättre än honom.
Jag vill minnas att jag snubblade in i en matchmaking där båda kollegorna Fredric "Nallen" Bohlin och Marcus "Mod" Mod spelade för motståndarlaget, och vi förlorade. Sånt suger. Det suger för att människor gärna påpekar hur de besegrat en, liksom påminner så ofta de kan. Det suger för att jag inte riktigt gör detsamma om jag vinner, inte medvetet i alla fall. Det suger även när de försöker vara ödmjuka men ändå råkar säga helt fel saker, typ "Fan vad mycket tur jag hade", eller "Jag förstår inte hur vi kunde vinna".
Jag hanterar press varken bättre eller sämre än gemene man, och jag kan möta vem som helst utanför min radar och inte riktigt påverkas av det. Men så fort jag möter någon som jag misstänker kommer lobba ett Steam-meddelande direkt efter matchen vänder sig min hjärna. Jag tar dåliga beslut, jag tappar självförtroende i dueller och framför allt blir jag betydligt mer frustrerad av motgångar än peppad av framgångar.
Det var en helt annan grej att spela mot NiP Gaming när jag fick turen att hoppa in för Team Acer i SM-finalen. Där visste nog alla i laget (utom Devilwalk, kanske) att vi skulle förlora. Målet där var att kanske inte skämma ut sig, att ge dem en match, men framför allt att ha roligt. Jag blev knivad av f0rest, som jag ändå varit tjenis med i snart tio år, men sånt påverkar inte mig. Jag vet, alla vet, att f0rest är en betydligt bättre spelare. Så är inte fallet med kvällens match.
Detta kommer låta extremt narcissistiskt. Jag vet att min film "rich mot världen" får mig att se ut som en stjärna, och det var lite målet med den filmen, men riktigt så duktig är jag inte. Inte ens nära, faktiskt. Jag tänker inte spela kvällens match främst för att vinna, även om jag definitivt kommer göra mitt fjuttiga bästa. Jag tänker spela för att det är kul, och för att jag blev mutad!
Kan ni relatera? Blir ni bättre eller sämre av att möta folk ni känner?
Obligatoriskt trash talk: Mod är en bajs och jag är mycket bättre än honom.