Okej jag kokar.
Det har dock inte speciellt mycket att göra med vår pressupplevelse här på StarLadder att göra, men hur andra arrangörer och liknande verkar se oss journalister på. Hur oviktiga är vi egentligen för dem?

Låt mig ta det tillbaka ett steg.
Allt började med att jag delade med mig av en bild på Twitter föreställandes hur vårt så kallade pressrum (eller presshörna i det här fallet) ser ut. När jag mötte upp Lucas och de två andra från HLTV och Room on Fire-Philip i måndags stod vi där som frågetecken. Inget internet, inga dedikerade pressplatser och vi fick slå oss ner vart vi ville enigt arrangören. Men fine tänke vi. Det började som jag skrev i måndags, med att vi fick sitta på en sentrappa bakom kommentatorerna för att kunna nå wifit. Ganska ohållbart. Efter en diskussion med arrangörerna hjäpte de oss, totalt 6 personer som är här som press, att få players-band som gör att vi får sitta där de andra spelarna sitter. Den plats som kommit att bli vår presshörna är en lång soffa, se bild nedan.

Missförstå mig snälla inte, det är inte något klagomål eller något, det fungerar snabbt med internet här trots att det är wifi och vi får äta av maten i Twitch-loungen och har tillgång till vatten och allt är mer än okej, man kan inte förvänta sig allt, vilket vi inte heller gör.

Men nu till det mer intressanta. När jag la upp bilden på Twitter med rubriken "Welcome to the StarLadder i-League StarSeries S3 Press Room :'D <3" var det enbart av ett syfte: Att visa hur det lilla gänget press vi är på plats, har det backstage och hur det kan se ut. Inte att håna arrangören, för de gjorde trots allt sitt bästa.

Många reaktioner kom in, de flesta höll med om att de tyckte att det såg roligt ut och jag själv tycker bara det ser kul ut och att det är en annorlunda upplevelse. Då taggade någon ESL:s PR-och pressansvariga Anna i posten, som i sin tur blev rosenrasande på mig och tyckte att jag gör StarLadder till åtlöje som skrattar åt dem när de försöker göra sitt bästa.

Det finns många problem i den här situationen.

För det första, och det som kanske gör mig mest förbannad. Hur fan kan en arrangör 2017 med 300 000 dollar i prispotten inte förvänta sig att de främsta esportmedierna, som är på typ alla stora event, kommer och vill täcka det på plats under ett gruppspel? Det är då det går att göra intervjuer och prata med spelare. Resten av eventet under slutspelen har hälften redan tagit sitt pick och pack och dragit?

För det andra; Har jag inte rätt som esportjournalist, att dela min upplevelse hur mitt jobb kan se ut?

För det tredje; JAG HAR ALDRIG KLAGAT! Detta är inte att klaga. Vill jag klaga tar jag det i första hand med arrangören. Jag är snarare tacksam över att de hjälpte oss med situationen och ordnade det så bra de kunde.

I hennes ögon klagade jag offentligt och när jag gång på gång försökte förklara att det inte var klagomål tycker hon att jag gjort något fult. Men sure. Vill inte arrangörerna att press skall komma och täcka deras turneringar på plats, marknadsföra dem, proffsen och lagen, så är det upp till dem. Det är klart att det ultimata vore att ha ett bord, 2-3 förlängningsladdar och en pressansvarig som kan hjälpa oss att fixa intervjuer, som de flesta andra arrangörer har. Men det är liksom okej, det gör inget, alla event är inte likadana, det är helt okej. Men jag har fortfarande rätt att visa hur det ser ut och säga det med glimten i ögat.

Att dela med sig av sin vardag är en del av vårt jobb också. Hur skall det bli i framtiden? Hur oviktiga är vi på evenemang? Och skall vi automatiskt hylla allt och älska all hantering av allt? Att visa verkligheten är automatiskt inte att kritisera och vara negativ. Kanske dags att tänka på det.