Jag saknar tiden då vi hade nationella lag, istället för dagens internationella lag.

Jag har kommit till den här insikten när jag suttit och kollat på gamla CS-filmer från 1.6-tiden och innan dess.

Förut kunde vi räkna med att lag som Ninjas in Pyjamas, Fnatic och SSK Gaming hade helsvenska lag i absoluta toppskiktet av Counter-Strike. Dessa lag lyckades fånga de svenska fansens hjärtan.

Det fanns en enorm rivalitet lagen emellan — vilken av oss som var bäst i Sverige — men när vi gick ut på den internationella scenen så hejade man på svensk Counter-Strike, och inte ett enskilt lag.

Jag saknar den här typen av rivalitet. Det var otroligt intensivt, även inifrån för oss spelare. Att förlora mot Fnatic sved lika mycket som att åka ur en turnering.

Lagen hade dessutom otroligt mycket fans globalt, där svensk Counter-Strike var närmast mytomspunnet. Många fans världen över har antagligen haft sin första interaktion, upplevelse och anknytning till vårt lilla land, genom vår framgång inom Counter-Strike.

När man tänker på det, så har CS haft en otrolig impact för svensk esport. Matcherna mellan topplagen blev en match mellan länderna och dess fans. Lagen hade sitt land med sig i ryggen.

Vi kunde räkna med att Mousesports var ett tyskt lag med mycket potential. Team 3D och Complexity Gaming var de amerikanska giganterna, som man hade sett i CS-filmer innan man mötte dem på servern. Pentagram var det polska doldisbygget, som över tid blev ett av världens bästa lag.
mTw med Danny "zonic" Sørensen och gänget var danskarna som sällan hade en dålig match.

Jag tycker att det skapade mer engagerade communities och lojala fans. Jag saknar det och har inte riktigt samma känsla idag, varken för lagen eller bland fansen.

Jag tycker att det är starkt, och coolt att vissa organisationer som Astralis , Heroic och de brasilianska lagen har hållit det nationellt hela vägen.

Jag tycker att det finns ett värde med att vara ett nationellt lag, med tanke på att man på ett bättre sätt kan bearbeta och interagera med sin lokala marknad på ett trovärdigt sätt, men eftersom gaming och esport är globalt så kan man alltid vinna hjärtan globalt också.

Som svensk så hade jag velat se spelare som Tim "nawwk" Jonasson , Isak "isak" Fahlén , Hampus "hampus" Poser , Ludvig "Brollan" Brolin och Fredrik "REZ" Sterner i ett helsvenskt tier-1 lag. Just nu är de utspridda i olika lag, vilket gör att charmen försvinner för mig.

Personligen brinner jag tyvärr inte för att följa lag som Apeks eller Gamerlegion, men om vi skulle ha fler lag med 2-5 svenskar så hade jag gärna följt dem.

När det kommer till NIP, som alltid har varit den svenska stoltheten inom Counter-Strike, så tycker jag verkligen att NIP ska ha ett helsvenskt lag. Jag förstår inte värdet av att gå ifrån det enorma legacy som man byggt upp över 15 års tid, för att satsa på internationell mellanmjölk.

Jag ser inte värdet i det som de gör, varken ur ett sportsligt eller varumärkesperspektiv. Deras senaste spelarbyten gör att vi inte längre har något lag med svensk flagga på top-50 rankingen hos HLTV.

Det som är glädjande som svensk supporter är att den svenska Counter-Strike-scenen verkligen kommit till liv igen, med flera organisationer som satsar på helsvenska lag som Eyeballers , Alliance , Metizport , The Prodigies och Godsent bland andra.
Det var längesedan vi hade så här många svenska satsningar. Man blir glad!

På Esportstudion märker vi att intresset för svensk CS är enormt stort, och något som verkligen aktiverar och engagerar vårt community. Vi får vibbar av den gamla goda rivaliteten som funnits förut inom svensk Counter-Strike. Vi ser fram emot Svenska Cupen då de svenska lagen drabbar samman.

Vårt mål är att fortsätta vara en positiv kraft för att driva svensk CS framåt, och fortsätta lyfta våra svenska spelare och lag.

Vad tycker du? Nationellt eller internationellt? Var det bättre förr? Vad är det som gör att du följer ett lag?

Forza SWE.