I esporten så ligger fokus ofta på spelare. Spelare som är sköna framför kameran eller som bjuder på sjuka rundor och statistik är oftast de som hyllas till skyarna. Men det finns ett par personer som får alldeles för lite credd, coacherna.

Vissa coacher i CS-världen har det pratats om mycket. zonic och B1ad3 beskrivs ofta som taktiska genier. Men om vi kollar på svenska coacher så känns de inte som folk vill nämna deras prestationer.

Det finns framförallt två personer jag vill lyfta, Xizt och RobbaN. Om vi börjar med norrlänningen i Heroic. Innan han kom in i laget sent under 2021 beskevs Heroic som onliners. De hade inte gjort direkt någonting på LAN innan Xizt.

Men när han kom in ändrades detta direkt. De tog sig till semifinal i Stockholm, kvartsfinal i Antwerpen och final senast i Rio. Detta är bara Majors också. De har stabilt varit ett slutspelslag och lyckades till slut även vinna Blast Premier Fall Finals framför den danska hemmapubliken.

Men om det finns en svensk profil inom svensk esport som borde lyftas lite extra så är det Robert “RobbaN” Dahlström. Under året har han tillsammans med sitt Faze Clan vunnit IEM Katowice och IEM Cologne. Han fick inte vara med bakom laget under Majorvinsten i Antwerpen men om man frågar vem som helst i laget lovar jag att de berättar hur viktig han var även för den vinsten.

Dessa coacher har båda väldigt framstående IGL:er i sina lag, CadiaN i Heroic och karrigan i Faze. Dessa tar rampljuset från coacherna och placerar det på sig själva. Både på gott och ont.

Det kan ofta vara svårt att förstå vad coacher gör från utsidan. Men när vi pratat med spelare om detta så har både Xizt och RobbaN blivit hyllade av sina spelare. Och detta är något vi måste göra också.

Jag har varit tydlig med att jag tycker att REZ är årets bästa svenska spelare. Men bästa svenska esportare någon kategori måste ju vara RobbaN. Det är faktiskt helt sjukt att han inte vann årets coach på Esport Awards.