När förra veckan meddelade att laget valt att bänka trotjänaren var det inte bara ett uppbrott som meddelades, utan två.
Först och främst var det förstås uppbrottet mellan Fnatic och JW som annonserades. En stor nyhet, men också en naturlig följd av lagets svaga resultat under vårsäsongen. Det andra uppbrottet var betydligt mer oväntat.
I en bisats i pressmeddelandet, nästan som en parentes, meddelade att Fnatics väg tillbaka till världstoppen ska ske genom en internationell femma.
Med de orden meddelade Fnatic också ett uppbrott med Sverige och den svenska CS:GO-scenen.
Ja, jag vet att Fnatic fortfarande består till större delen av svenskar. Men på sikt kan detta vara början på slutet av den långa och framgångsrika relationen som funnits i över åtta år mellan Sverige och Fnatics CS:GO-lag.
Transferrykten har redan börjat florera om vilka spelare som ska ersätta JW och . Inte en enda svensk har hittills nämnts. Och till Fnatics akademilag signades inte heller en enda ny svensk spelare till organisationen.
Det går inte att beskriva Fnatics besked som något annat än banbrytande för den svenska CS:GO-scenen. Där det tidigare funnits två helsvenska femmor som huserar i den absoluta världstoppen finns nu "bara" kvar.
Vid en första anblick är detta förödande. Unga svenska spelare som velat slå sig in i proffsvärlden har grovt räknat nu hälften så stor chans att landa ett kontrakt med en topporganisation.
Men Fnatics uppbrott innebär också möjligheter.
Sverige har en stark tradition av att producera CS:GO-spelare i världsklass. Sedan 2013 har vi mer eller mindre konsekvent fyllt två femmor som kunnat tävla i den absoluta världstoppen — ett arv som kan, och bör, tas tillvara på.
När Fnatic nu gett upp tanken på en helsvensk femma lämnas ett hål i den svenska CS:GO-scenen. Det är upp till andra organisationer att fylla det.
För talangen flödar fortfarande. Och alla svenskar kan inte spela i något av Ninjas In Pyjamas lag.
Frågan är bara vilken organisation som lyckas ta fram nästa helsvenska topplag.
Först och främst var det förstås uppbrottet mellan Fnatic och JW som annonserades. En stor nyhet, men också en naturlig följd av lagets svaga resultat under vårsäsongen. Det andra uppbrottet var betydligt mer oväntat.
I en bisats i pressmeddelandet, nästan som en parentes, meddelade att Fnatics väg tillbaka till världstoppen ska ske genom en internationell femma.
Med de orden meddelade Fnatic också ett uppbrott med Sverige och den svenska CS:GO-scenen.
Ja, jag vet att Fnatic fortfarande består till större delen av svenskar. Men på sikt kan detta vara början på slutet av den långa och framgångsrika relationen som funnits i över åtta år mellan Sverige och Fnatics CS:GO-lag.
Transferrykten har redan börjat florera om vilka spelare som ska ersätta JW och . Inte en enda svensk har hittills nämnts. Och till Fnatics akademilag signades inte heller en enda ny svensk spelare till organisationen.
Det går inte att beskriva Fnatics besked som något annat än banbrytande för den svenska CS:GO-scenen. Där det tidigare funnits två helsvenska femmor som huserar i den absoluta världstoppen finns nu "bara" kvar.
Vid en första anblick är detta förödande. Unga svenska spelare som velat slå sig in i proffsvärlden har grovt räknat nu hälften så stor chans att landa ett kontrakt med en topporganisation.
Men Fnatics uppbrott innebär också möjligheter.
Sverige har en stark tradition av att producera CS:GO-spelare i världsklass. Sedan 2013 har vi mer eller mindre konsekvent fyllt två femmor som kunnat tävla i den absoluta världstoppen — ett arv som kan, och bör, tas tillvara på.
När Fnatic nu gett upp tanken på en helsvensk femma lämnas ett hål i den svenska CS:GO-scenen. Det är upp till andra organisationer att fylla det.
För talangen flödar fortfarande. Och alla svenskar kan inte spela i något av Ninjas In Pyjamas lag.
Frågan är bara vilken organisation som lyckas ta fram nästa helsvenska topplag.
