För ett par dagar sedan fick jag – per email – ett något otillfredsställande besked rörande skadestånd för en misshandel. Jag var för ett ganska bra tag sedan nu, med om en ganska grov (i min mening, men tydligen inte enligt Sveriges rättssystem) misshandel.
Jag blev oprovocerat (ja) slagen i bakhuvudet med ett tillhygge i stål/hårdplast. Det var ett ganska hårt slag, så jag föll groggy till golvet. Osäkert om jag slocknade till. Blev sedan, liggandes på golvet, sparkad runt 5-6 gånger i ansiktet. Detta följdes av ett tiotal slag mot ansiktet.
Sedan springer han iväg.
Resultatet blev en ganska grov hjärnskakning, ett avsparkat kindben, bortdomnad övre tandrad i flera månader, sprucken läpp, en snygg blåtira över ena ögat, svullen käke och kind, väldigt synliga bulor i panna och bakhuvud samt en ovilja att vända ryggen till folk i fortsättningen.
Polisen var på plats efteråt och tog även kort på sår/bulor/svullnader/märken i ansiktet och bakhuvudet. Man grep killen som gjorde det senare under dagen. Han erkände, men hävdade att han bara slagit ett slag i ansiktet och en spark i magen. "Kanske mer, han kom inte ihåg".
Hur resonerar då det svenska rättssystemet kring det här? Det fanns två vittnen, ett opartiskt som ingen av oss träffat tidigare eller kände till, och ett vittne som var bästa vän med gärningsmannen.
Det opartiska vittnet hade inte sett hela misshandeln, utan endast sett honom, som han uttryckte det, "väldigt intensivt slå minst tio knytnävsslag mot något på marken". Han hade även innan det hört en smäll och sett det tidigare nämnda tillhygget falla till marken.
Det partiska vittnet berättade att han sett grabben stå hukad över mig när jag låg på golvet. På frågan hur jag hade legat svarade han att jag hade skyddat magen med händerna, inte ansiktet.
Läkarrapporter från akuten lästes upp där det uppdagades att det var en fraktur på kindbenet, hjärnskakning, flertalet bulor i ansiktet och en stor i bakhuvudet, svullen i ansiktet etc.
Polisen hade på något sätt lyckats slarva bort fotona som togs efteråt. Extra creds delas ut där.
Så vad händer här? Man köpte storyn om att endast ett slag och en lätt spark delats ut och domen blev något slags ringa misshandel. Någon tusenlapp i skadestånd delades ut, mestadels för utebliven arbetsinkomst.
Nu kunde det här ju självklart ha gått mycket värre, jag kunde ha spräckt skallen mot klinkergolvet efter första slaget. Så man får väl vara glad för det. Men jag är fortfarande inte riktigt lika glad i att vända ryggen till folk.
Vad är egentligen ett avsparkat kindben värt? Hjärnskakning med tillhörande huvudvärk och illamående i över två veckor? Lägg därtill hjärtklappet som morsan får när hon får höra om det senare under dagen.
Ett par tusenlappar, i Sverige.
Jag blev oprovocerat (ja) slagen i bakhuvudet med ett tillhygge i stål/hårdplast. Det var ett ganska hårt slag, så jag föll groggy till golvet. Osäkert om jag slocknade till. Blev sedan, liggandes på golvet, sparkad runt 5-6 gånger i ansiktet. Detta följdes av ett tiotal slag mot ansiktet.
Sedan springer han iväg.
Resultatet blev en ganska grov hjärnskakning, ett avsparkat kindben, bortdomnad övre tandrad i flera månader, sprucken läpp, en snygg blåtira över ena ögat, svullen käke och kind, väldigt synliga bulor i panna och bakhuvud samt en ovilja att vända ryggen till folk i fortsättningen.
Polisen var på plats efteråt och tog även kort på sår/bulor/svullnader/märken i ansiktet och bakhuvudet. Man grep killen som gjorde det senare under dagen. Han erkände, men hävdade att han bara slagit ett slag i ansiktet och en spark i magen. "Kanske mer, han kom inte ihåg".
Hur resonerar då det svenska rättssystemet kring det här? Det fanns två vittnen, ett opartiskt som ingen av oss träffat tidigare eller kände till, och ett vittne som var bästa vän med gärningsmannen.
Det opartiska vittnet hade inte sett hela misshandeln, utan endast sett honom, som han uttryckte det, "väldigt intensivt slå minst tio knytnävsslag mot något på marken". Han hade även innan det hört en smäll och sett det tidigare nämnda tillhygget falla till marken.
Det partiska vittnet berättade att han sett grabben stå hukad över mig när jag låg på golvet. På frågan hur jag hade legat svarade han att jag hade skyddat magen med händerna, inte ansiktet.
Läkarrapporter från akuten lästes upp där det uppdagades att det var en fraktur på kindbenet, hjärnskakning, flertalet bulor i ansiktet och en stor i bakhuvudet, svullen i ansiktet etc.
Polisen hade på något sätt lyckats slarva bort fotona som togs efteråt. Extra creds delas ut där.
Så vad händer här? Man köpte storyn om att endast ett slag och en lätt spark delats ut och domen blev något slags ringa misshandel. Någon tusenlapp i skadestånd delades ut, mestadels för utebliven arbetsinkomst.
Nu kunde det här ju självklart ha gått mycket värre, jag kunde ha spräckt skallen mot klinkergolvet efter första slaget. Så man får väl vara glad för det. Men jag är fortfarande inte riktigt lika glad i att vända ryggen till folk.
Vad är egentligen ett avsparkat kindben värt? Hjärnskakning med tillhörande huvudvärk och illamående i över två veckor? Lägg därtill hjärtklappet som morsan får när hon får höra om det senare under dagen.
Ett par tusenlappar, i Sverige.
