Efter finalvinsten i Ishockey-VM på hemmaplan, sa Leif Boork att han ännu inte träffat den person som efter tre matcher sade eller trodde att Sverige skulle ta guld. Nåväl Boorken, vi kanske skulle ta en fika och snacka lite om vad rätt inställning egentligen är?
Tyvärr tillät min ekonomi mig endast att finnas på plats i Globen under en match på hela turneringen. Kanske var det dock just den matchen som var den största överraskningen i hela VM. Kvartsfinalen där vi slog ut guldfavoriten Kanada. Och en sån tillställning det var.
Men hur är det egentligen med den svenska mentaliteten efter en sådan match? Jag och min gode vän Christer, som går under aliaset recoignize, sjöng glatt om VM-guld på tuben in till stan efter matchen. Det var emellertid inte speciellt många svenskar som ville ta ton i guldsången. De få som faktiskt ställde upp, iförda både hattar och trikåer i Tre Kronors vackra färger och mönster, var emellertid kraftigt berusade (dyngfulla).
Hur kommer det sig att man inte vågar ha en tilltro till ett landslag som oftare tar medalj än inte, när det är ens eget lag? Nog för att man ska vara ödmjuk, men som supporter måste man ändå kunna visa lite tro och vilja.
Hade jag kunnat hade jag skrivit "TRE KRONOR I VÅRA HJÄRTAN - MOT VM-GULDET" över hela Globen inför slutspelet, men jag tror att det hade blivit en tämligen dyr tillställning. Jag fick nöja mig med att hänga upp min matchflagga i baren på en krog på söder.
Nåväl, det är ändå jävligt skönt att man slapp springa naken runt Stureplan. Även om jag gladeligen hade gjort det för ett VM-guld av sådan här fantastisk kaliber. Vi ses i Kungsträdgården!
Tyvärr tillät min ekonomi mig endast att finnas på plats i Globen under en match på hela turneringen. Kanske var det dock just den matchen som var den största överraskningen i hela VM. Kvartsfinalen där vi slog ut guldfavoriten Kanada. Och en sån tillställning det var.
Men hur är det egentligen med den svenska mentaliteten efter en sådan match? Jag och min gode vän Christer, som går under aliaset recoignize, sjöng glatt om VM-guld på tuben in till stan efter matchen. Det var emellertid inte speciellt många svenskar som ville ta ton i guldsången. De få som faktiskt ställde upp, iförda både hattar och trikåer i Tre Kronors vackra färger och mönster, var emellertid kraftigt berusade (dyngfulla).
Hur kommer det sig att man inte vågar ha en tilltro till ett landslag som oftare tar medalj än inte, när det är ens eget lag? Nog för att man ska vara ödmjuk, men som supporter måste man ändå kunna visa lite tro och vilja.
Hade jag kunnat hade jag skrivit "TRE KRONOR I VÅRA HJÄRTAN - MOT VM-GULDET" över hela Globen inför slutspelet, men jag tror att det hade blivit en tämligen dyr tillställning. Jag fick nöja mig med att hänga upp min matchflagga i baren på en krog på söder.
Nåväl, det är ändå jävligt skönt att man slapp springa naken runt Stureplan. Även om jag gladeligen hade gjort det för ett VM-guld av sådan här fantastisk kaliber. Vi ses i Kungsträdgården!
