Evenemanget var riktigt bra. Det blev svensk seger. Lemondogs och Epsilon ordnade hedervärda placeringar. Livesändningen blev kanon. Vårt cover blev finemang. Ändå blev Copenhagen Games en flopp, för mig personligen.
Jag var sliten den lilla stund jag var på plats.
Det var alltså tänkt att jag skulle vara på Copenhagen Games under fredagen och lördagen. Resan ner gick under torsdagskvällen och där mot natten började problemen. Magsmärtor av den grad att jag knappt kan beskriva det. Ingen sömn under natten, massor av tid i en varm dusch och sedan bestämde jag mig för att inte gå till evenemanget förrän 16:00. Meddelade detta till Johan (Breaker) som jag egentligen skulle träffa kl. 08:30.
Väl där var det tunga timmar, även om det bara blev sex timmar på plats kändes det som en hel evighet. Magproblemen följdes av att ryggen kollapsade. Kul! Nej, det blev ingen höjdare. Vi fotade en del, fixade två videointervjuer och jag hade otrolig tur när jag lyckades filma Epsilons vinstmoment mot Na'Vi.
28 - 32 timmar hade jag beräknat att jag skulle vara på plats vid evenemanget under fredag och lördag. Det blev alltså sex. Det är inget annat än en katastrof. Efter fredagens äventyr gav kroppen upp helt. Hur mycket piller jag än försökte med, tillsammans med varma bad, "thermal patches" och massor av annat gick det inte. Jag låg bara på hotellrummet.
Räddarna i nöden
Det bästa med Fragbites redaktionen är att vi banne mig är en enda stor dysfunktionell familj. När jag låg totaldäckad på hotelrummet steppade Martin "sozu" Olsson upp och tog hand om matcher och nyheter. Breaker, som ju huvudsakligen är en SC2-skribent, tog stort ansvar och fixade en hel del content under lördagen. Jag vill rikta ett stort tack till er två, ni gjorde ett fantaktiskt jobb!
Resan hem blev en pina. Tack vare en snäll, och jävligt snygg, flygvärdinna på flighten mellan Kastrup och Arlanda satt jag iaf rätt skapligt i flygstolen då jag fick en liten kudde att lägga i svanken.
Ingen självömkan
Så här en vecka senare är jag fortfarande risig men på bättringsvägar. Prover har tagits hos vårdcentralen, så saker och ting ska nog bli bra. För nästa gång jag tar på mig att åka på ett evenemang, då vill jag verkligen inte att någonting ska gå fel. Hur tajt om tid och stressigt det än må bli.
Känner mig lite som en attention whore efter det här inlägget. Det är inte min mening. Jag ville bara berätta för er varför jag ena dagen sitter i redaktionsbloggen och pratar om hur jag ska ner till CPH Games för att sedan knappt synas till där nerifrån. Självömkan är inte vad det handlar om, den kan jag pyssla med utanför Fragbite. ;)
Peace out och just det... Grymt jobbat alla som pysslade med livesändningen!
Jag var sliten den lilla stund jag var på plats.
Det var alltså tänkt att jag skulle vara på Copenhagen Games under fredagen och lördagen. Resan ner gick under torsdagskvällen och där mot natten började problemen. Magsmärtor av den grad att jag knappt kan beskriva det. Ingen sömn under natten, massor av tid i en varm dusch och sedan bestämde jag mig för att inte gå till evenemanget förrän 16:00. Meddelade detta till Johan (Breaker) som jag egentligen skulle träffa kl. 08:30.
Väl där var det tunga timmar, även om det bara blev sex timmar på plats kändes det som en hel evighet. Magproblemen följdes av att ryggen kollapsade. Kul! Nej, det blev ingen höjdare. Vi fotade en del, fixade två videointervjuer och jag hade otrolig tur när jag lyckades filma Epsilons vinstmoment mot Na'Vi.
28 - 32 timmar hade jag beräknat att jag skulle vara på plats vid evenemanget under fredag och lördag. Det blev alltså sex. Det är inget annat än en katastrof. Efter fredagens äventyr gav kroppen upp helt. Hur mycket piller jag än försökte med, tillsammans med varma bad, "thermal patches" och massor av annat gick det inte. Jag låg bara på hotellrummet.
Räddarna i nöden
Det bästa med Fragbites redaktionen är att vi banne mig är en enda stor dysfunktionell familj. När jag låg totaldäckad på hotelrummet steppade Martin "sozu" Olsson upp och tog hand om matcher och nyheter. Breaker, som ju huvudsakligen är en SC2-skribent, tog stort ansvar och fixade en hel del content under lördagen. Jag vill rikta ett stort tack till er två, ni gjorde ett fantaktiskt jobb!
Resan hem blev en pina. Tack vare en snäll, och jävligt snygg, flygvärdinna på flighten mellan Kastrup och Arlanda satt jag iaf rätt skapligt i flygstolen då jag fick en liten kudde att lägga i svanken.
Ingen självömkan
Så här en vecka senare är jag fortfarande risig men på bättringsvägar. Prover har tagits hos vårdcentralen, så saker och ting ska nog bli bra. För nästa gång jag tar på mig att åka på ett evenemang, då vill jag verkligen inte att någonting ska gå fel. Hur tajt om tid och stressigt det än må bli.
Känner mig lite som en attention whore efter det här inlägget. Det är inte min mening. Jag ville bara berätta för er varför jag ena dagen sitter i redaktionsbloggen och pratar om hur jag ska ner till CPH Games för att sedan knappt synas till där nerifrån. Självömkan är inte vad det handlar om, den kan jag pyssla med utanför Fragbite. ;)
Peace out och just det... Grymt jobbat alla som pysslade med livesändningen!
