Hade en något spännande upplevelse igår morse. Mitt SL-kort hade tagit slut och tuben skulle gå om en minut, så jag bestämde mig för att planka. Tänkte att jag fyller på SL-kortet när jag är framme istället, då hinner jag ju med tåget och blir inte senare än vad jag redan var, som vanligt.

Har bott i Stockholm i lite drygt två och en halv månad nu, och har bara blivit kontrollerad en gång tidigare. Väl framme fick jag därför en smärre chock, när jag såg de där blåklädda konstaplarna vid uppgången till Hötorget.

Hur mycket böter är det egentligen om man blir tagen för plankning?

Har ganska dålig koll på det där. Jag blev i alla fall livrädd. Såg livet passera i revy. Alla saker som inte sagts. Allt jag ville göra men aldrig gjort. Nu var det slut. Allt var förlorat.

Någonstans här hade jag förmodligen runt 200 i puls. Detta tills trots lyckades jag kommunicera något slags vett till min hjärna. Tog en diskret siljasväng och dök ner i den motsatta rulltrappan istället. Med andan i halsgropen åkte jag tillbaka ner mot spåret. Smsade p0ntus i panik. Funderade på om jag kunde köpa en SMS-biljett, men har varken reggat WyWallet-grejen eller är medlem på SL.se. Kändes hopplöst. Hoppade på första bästa tåg mot T-centralen istället.

Svetten lackade när jag på stappliga ben åkte upp för nästa rulltrappa. Tankar om organiserade och synkroniserade biljettkontroller över hela centrala Stockholm fyllde min hjärna. Drog en lättnadens suck, när jag kom upp och insåg att jag hade lyckats manövrera min plankning in i säkerhetens ljuva vagga. Bort från allt vad tusentals kronor i böter heter.

Gick in på Pressbyrån och stammade fram en SL-påfyllning. Jävlarns dyrt är skiten. Var fortfarande ganska uppe i varv när jag någon minut senare hoppade på ett tåg mot Gamla Stan istället för mot Östermalmstorg.

Nåväl, jag blev lite senare till jobbet men slapp i alla fall böter. Vad de nu ligger på. Fan vad hård jag är.