1
Mitt livs största misstag
Postat av m0rti den 16 Januari 2012, 20:48
19 kommentarer · 292 träffar
Hej Fragbite, sitter i en ordentlig knipa och hoppas ni kan hjälpa mig ur den, med vilka medel som helst.
Trodde dagen skulle bli så jävla bra, hade bestämt dagen innan att en tjej jag snackat med lite innan och jag skulle träffas för första gången idag. Pirrar i hela kroppen bara av att kolla på henne.
Skratta inte nu, men jag ville vara lite oskyldig av mig så temat på träffen skulle bli "läxhjälp", då kan jag spela den snälla och omtänksamma killen tänkte jag, samtidigt som hon hade lagt upp en facebooks-tatus om att hon hade prov om några dagar och var helt lost. Opportunity!
Var som en solstråle hela förmiddagen och lagade mat och tvättade kläder och skojade runt i huset nykär som jag var. Men ack, rutinerna började krypa tillbaka och hitt som hatt satt man i skype med polarna och trycker lite DotA. Ni som spelar det, ni vet säkert hur det känns, när man är ensam hemma och dörren ringer i ett viktigt skede i en viktig match?
Greps av en oerhörd jävla panik också att min "dejt" kanske var väldigt tidig av någon anledning. Sprang bönandes och oduschad som jag var mot dörren med polarna skrikande i högtalarna från rummet, som ligger precis jämte hallen så det hörs ganska väl till dörren.
Sliter upp den kallsvettig. Tror ni inte det är ett jävla JEHOVAS VITTNE? Är oerhört stressad nu, skriker nästan, något i stil med "DRA! INTE INTRESSERAD!", SLÄNGER igen dörren och springer tillbaka till rummet. Headsetet är på plats och polarna kan andas ut. "Förlåt, ska inte hända igen".
Hinner PRECIS sätta mig och anlända till matchens första clash när det ringer på dörren igen. VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT. Ignorerar dörrklockan, det ska väl fan räcka med en gång.........DING DONG! Det ringer IGEN. Nu är jag riktigt jävla arg. Slänger headsetet i marken och springer frustande ut i hallen, sliter upp dörren och skriker "JAG VILL INTE TA DEL AV DIN JÄVLA SKIT OCH DINA JÄVLA BÖCK.......". Längre hinner jag inte. För utanför står min livs kärlek. Döda mig minns jag att jag tänkte, jag vill inte leva mer. Hoppet om ett lyckligt liv sjönk i takt med att hennes böcker föll i dörrmattan utanför innan hon sprang så fort hon kunde, antagligen chockad och ledsen. Jag hann inte säga ett ord. Från rummet hör jag mina kompisar i högtalarna "Fan har du dött eller?". Ja, jag har dött. Jag har förstört min första dejt med den sötaste tjejen i hela världen. Har inte ens hört av mig än, VAD SKA JAG SÄGA?
Snälla Fragbite, antar att många av er har råkat ut för olyckliga händelser likt denna - hur ska jag bära mig åt? Kan inte berätta för mina kompisar här hemma heller, hur skulle det låta.
Hur ska jag göra? Finns det NÅGOT jag kan göra för att be om ursäkt på ett okej sätt? :((
Trodde dagen skulle bli så jävla bra, hade bestämt dagen innan att en tjej jag snackat med lite innan och jag skulle träffas för första gången idag. Pirrar i hela kroppen bara av att kolla på henne.
Skratta inte nu, men jag ville vara lite oskyldig av mig så temat på träffen skulle bli "läxhjälp", då kan jag spela den snälla och omtänksamma killen tänkte jag, samtidigt som hon hade lagt upp en facebooks-tatus om att hon hade prov om några dagar och var helt lost. Opportunity!
Var som en solstråle hela förmiddagen och lagade mat och tvättade kläder och skojade runt i huset nykär som jag var. Men ack, rutinerna började krypa tillbaka och hitt som hatt satt man i skype med polarna och trycker lite DotA. Ni som spelar det, ni vet säkert hur det känns, när man är ensam hemma och dörren ringer i ett viktigt skede i en viktig match?
Greps av en oerhörd jävla panik också att min "dejt" kanske var väldigt tidig av någon anledning. Sprang bönandes och oduschad som jag var mot dörren med polarna skrikande i högtalarna från rummet, som ligger precis jämte hallen så det hörs ganska väl till dörren.
Sliter upp den kallsvettig. Tror ni inte det är ett jävla JEHOVAS VITTNE? Är oerhört stressad nu, skriker nästan, något i stil med "DRA! INTE INTRESSERAD!", SLÄNGER igen dörren och springer tillbaka till rummet. Headsetet är på plats och polarna kan andas ut. "Förlåt, ska inte hända igen".
Hinner PRECIS sätta mig och anlända till matchens första clash när det ringer på dörren igen. VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA SVÅRT. Ignorerar dörrklockan, det ska väl fan räcka med en gång.........DING DONG! Det ringer IGEN. Nu är jag riktigt jävla arg. Slänger headsetet i marken och springer frustande ut i hallen, sliter upp dörren och skriker "JAG VILL INTE TA DEL AV DIN JÄVLA SKIT OCH DINA JÄVLA BÖCK.......". Längre hinner jag inte. För utanför står min livs kärlek. Döda mig minns jag att jag tänkte, jag vill inte leva mer. Hoppet om ett lyckligt liv sjönk i takt med att hennes böcker föll i dörrmattan utanför innan hon sprang så fort hon kunde, antagligen chockad och ledsen. Jag hann inte säga ett ord. Från rummet hör jag mina kompisar i högtalarna "Fan har du dött eller?". Ja, jag har dött. Jag har förstört min första dejt med den sötaste tjejen i hela världen. Har inte ens hört av mig än, VAD SKA JAG SÄGA?
Snälla Fragbite, antar att många av er har råkat ut för olyckliga händelser likt denna - hur ska jag bära mig åt? Kan inte berätta för mina kompisar här hemma heller, hur skulle det låta.
Hur ska jag göra? Finns det NÅGOT jag kan göra för att be om ursäkt på ett okej sätt? :((
