Videon högst upp är min första video på Fragbite där jag inte var bekväm över huvud taget

2008 fick min polare en dator av hans kusin. På den datorn fanns en crackad version av Counter-Strike 1.6 med bottar. Vi var båda fast direkt. Året därefter skapade jag mitt steamkonto och även mitt Fragbitekonto. Tio år efter jag började spela CS började jag också jobba på Fragbite, idag skriver jag min sista text på den blåa sajten.

Början av mitt CS-liv började med att söka ulow på mIRC. Det gick snabbt vidare till LAN hos polare eller i Folkets Hus i Borgholm där det varvades mellan #pcw mIRC, Playnation och Spelarenan. Att få en svart på Spelarenan var min starkaste prestation i 1.6.

Med släppet av Counter-Strike: Global Offensive så ökade bara CS-spelandet. Att spela fotboll var nu ett minne blått och majoriteten av den lediga tiden spenderades framför datorn. Och det gick okej. 2015 var starkaste året när jag och mitt dåvarande lag, Eagles Gaming, placerade sig på en andraplats på Birdie.

Men efter man fick kicken så försvann motivationen. Gymnasiet rörde sig mot ett slut och istället för att satsa på CS var det partaj och framtidsplaner som stod i fokus. Jag tog mig mot Piteå för att plugga TV-journalistik och lärde mig att använda kameror, redigeringsprogram och till och med att skriva nyheter.

Efter två år i plugget såg jag en nyhet på Fragbite: "Fragbite rekryterar — skina in din ansökan redan idag". Jag sökte och fick till min förvåning en intervju, och sen en till, och en till. Helt plötsligt hade jag skrivit på ett kontrakt, hoppat av plugget och flyttat till Stockholm.

Fragbite var en stor del av mitt liv. Jag hade till och med tagit fanbilder med anställda på Fragbite när jag var på mitt första Dreamhack. Helt plötsligt jobbade jag där. Det var en dröm som gick i upplevelse.


Nu, fem år, en månad och tre veckor senare, så skriver jag min sista text på Fragbite, och det är denna texten. Denna anställning är det längsta jag har gjort i livet, om man bortser från grundskolan, det är majoriteten av mitt vuxna liv. Och att lämna det känns väldigt konstigt.

Under dessa åren har jag fått resa till sju till länder, Danmark, Ukraina, Polen, Rumänien, Belgien, Tyskland, Paris och såklart flera resor till Jönköping för Dreamhack. Att åka på events har varit något av det roligaste jag kunnat tänka mig. Allt från att se Fnatic vinna i Malmö till att stå med underbara människor i Köln och njuta av småtimmarna.

Jag har varit med från början till slut av Fragleague, skrivit och till och med skådespelat i reklamfilmer och sist, men absolut inte minst, varit med och skapat Svenska Cupen. Men även tiden då vi sände Blast Pro Series är något jag kommer minnas med glädje.

Vad händer härnäst?

Tyvärr är jag så tråkig och säga att det är hemligt just nu. Men det kommer inom en snar framtid bli offentligt. Det jag kan säga är att jag absolut inte kommer att lämna esporten och svensk CS kommer alltid vara det jag brinner för mest.

Det sista jag vill göra är egentligen att säga tack. Tack till Viktor "vuggo" Jendeby och Daniel "kappez" Kauppinen som lärde mig allt jag behövde veta i början, tack till Daniel Pereaux och Mariela Valencia Vogel för att ni har varit underbara chefer, tack till Daniel Sandström som kom in och lyfte sajten, tack till Philip Rolf för att vara den största glädjespridaren på kontoret under flera år.

Men framförallt. Tack till er! Ni som har läst, kollat och interagerat med de innehållet man har skapat under de senaste fem åren. Jag kommer inte vara mer sentimental än så idag. Tack för allt, vi hörs igen.