Under den första halvan av 2012 var namnet "Ninjas In Pyjamas" blott ett starkt namn i esportens dåtid, länkat till några av Counter-Strikes största turneringsvinster med legender som Emil "HeatoN" Christensen och Tommy "Potti" Ingemarsson vid rodret. Trots sin anrika bakgrund hade andra organisationer tagit över CS-tronen under åren som NiP Gaming varit inaktiva, och förmodat döda. Detta skulle komma att ändras, och allt började kort efter att esportfanatiker kommit tillbaka från sin lunchrast den 10 augusti 2012.

Klockan 13:20 svensk tid kom rubriken NiP tillbaka med stjärnspäckat CS:GO-lag upp på Fragbites framsida. Vi hade fått äran att vara först med att presentera laget som ett samarbete med den återupplivade organisationen. Offentliggörandet fick en hel del uppmärksamhet, för det var inte bara så att Counter-Strike: Global Offensive fortfarande var i ett betastadie, utan även extremt kritiserat. Ovanpå detta var laget prytt med några av världens, då, bästa spelare.

Superduon Christopher "GeT_RiGhT" Alesund och Patrik "f0rest" Lindberg sågs som två av de absolut bästa spelarna som någonsin rört Counter-Strike, och den sistnämnda hade spelat det Half-Life-baserade originalet professionellt i över åtta år. När det kommer till kritik var det dessa två som fick mest skit då de kallades förrädare av en stor del av de svenska CS 1.6-anhängarna.

Ett annat namn som fångade läsarnas uppmärksamhet var Richard "Xizt" Landström. Den då 21-årige Umeåbon var inte bara klassad som en toppspelare, utan var även in-game-ledare för världsettan Fnatic. Landström hade styrt Fnatic till fyra raka turneringsvinster, bland andra DreamHack Summer och GameGune, fram till tidpunkten då han tog hoppet över till Global Offensive.

De två spelarna som fulländade femman var Robin "Fifflaren" Johansson, en veteran från Counter-Strike: Source, och hans unga lärling Adam "friberg" Friberg. Entusiaster ifrågasatte blandningen av superstjärnor från CS 1.6 och dessa två herrar, speciellt då friberg bara knappt etablerat sig som en toppspelare i Source-scenen, men snart skulle världen förstå varför kombinationen var briljant.

NiP:s första prov kom senare i augusti, bara dagar efter att CS:GO hade lanserats. Det blev en mjukstart då SteelSeries GO arrangerades på Inferno Onlines Stockholm Esport Arena med 30 000 kronor i prispotten. Som väntat krossade sig NiP fram till finalen, där de besegrade Simon "twist" Eliassons och Isak "cype" Rydmans BuggIT. Jungfruresan var en succé, men det riktiga testet hade inte kommit än.

I soliga Valencia höll DreamHack den första internationella CS:GO-turneringen efter spelets release. Där skulle NiP äntligen matchas med ett franskt lag vid namn VeryGames. Ja, ni vet vilka det är. Nathan "NBK" Schmitt, Edouard "SmithZz" Dubordeaux, Kenny "kennyS" Schrub, Kévin "Ex6TenZ" Droolans och Cédric "RpK" Guipouy. VeryGames sågs som laget med möjlighet att besegra NiP redan från start, då de kom från det absoluta toppskiktet i Counter-Strike: Source.

Liksom i den föregående turneringen lyckades NiP plöja sig fram till final, bland annat genom att besegra Ricardo "fox" Pachecos k1ck eSports i semifinal. VeryGames hade en aningen knöligare väg dit, men även de gick segrande ur både sin grupp och semifinal. När den förväntade — och efterlängtade — finalen utspelade sig var det inget snack om vilket lag som gick vinnande ur den nyfödda "NiP-mot-VeryGames"-rivaliteten. Svenskarna vann matchen via två raka kartor.

Folk började acceptera NiP som det bästa laget i Europa, men en enstaka kontinent var tillräckligt för de svenska ninjorna. Paris-evenemanget ESWC hade anammat CS:GO, och det var där som NiP verkligen skulle etablera sig som världens bästa lag. Återigen vann de sin grupp utan att tappa en karta, och kort därefter vann de hela turneringen efter ännu en finalvinst över VeryGames.

Folk började inse att NiP verkade oslagbara. Än så länge hade inte femman förlorat en enda karta, och det skulle ta ett bra tag innan de gjorde det. Månader gick och NiP fortsatte gå obesegrade genom turneringar. Titlarna DreamHack Winter, AMD Sapphire Invitational, THOR Open och NorthCon plockades som godis innan nyårsafton. De inledde även det följande året genom att gå obesegrade genom Mad Catz Invitational, TECHLABS Cup och Copenhagen Games.

Vid det här tillfället hade NiP Gaming vunnit 85 raka kartor på LAN sedan sin nyfödsel. De hade inte upplevt en enda förlust i en offlineturnering under de nio månader som de existerat — men sen åkte de till Kiev för den femte upplagan av SLTV StarSeries.

På denna Ukrainska turnering öppnade NiP föga förvånat med en vinst. De lyckades två-nolla ESC Gaming, som bestod av bland andra Wiktor "TaZ" Wojtas, Filip "Neo" Kubski och Jaroslaw "pasha" Jarzabkowski. Med denna skalp expanderade de sin vinstsvit till 87-0 i kartor. Men sen kom östeuropeiska Virtus.pro som en blixt från klar himmel.

Den 5 april 2013 lyckades Mihail "Dosia" Stolyarov, Sergei "Fox" Stolyarov, Dauren "AdreN" Kystaubayev, Kiril "ANGE1" Karasiow och Emil "kUcheR" Akhundov bli de första att någonsin vinna över NiP Gaming i en LAN-turnering. Kartan var Mirage, och Virtus.pro norpade en 16-14-vinst över svenskarna. Som om inte det var nog lyckades Virtus även vinna matchens andra karta, Nuke, med 16-10. Trots 0-2-förlusten fick NiP en chans på revansch i finalen efter att ha besegrat Natus Vincere, men återigen vann Virtus.pro med två (väldigt jämna) kartor mot noll.

En era med den längsta vinstsviten i esportens historia var över. Resultatet löd 87-0 i kartor och 60-0 i matcher på offlineturneringar. Under denna dominans hade NiP ett snittresultat på 16-7(.19), och när det kommer till prispengar hade NiP spelat ihop cirka 719 800 kronor. Det må inte låta som särskilt mycket idag, men det var definitivt en stor summa då med tanke på att detta var innan man introducerade majors till CS:GO. En rolig tanke är att NiP Gaming tjänade lite mer än en femhundring för varje runda de vann under den här perioden.

Bara för att vinstsviten var bruten betydde det inte att NiP Gaming tappade titeln som världens bästa lag. Kort efter fallet i Kiev återhämtade sig svenskarna genom att vinna både EMS One Spring, ESEA Global Finals och ett dussin andra turneringar som omringade en enstaka besvikelse på ESL EMS One Summer. De riktiga motgångarna kom inte förrän 2013 års sista kvartal.

Efter att ha vunnit DreamHack Bucharest 2013 började NiP kämpa. Förluster blev vanligare, och turneringsvinster blev mer sällsynta. Som om inte detta var illa nog gick Valve ut med att det skulle komma en majorturnering med 1,8 miljoner kronor i prispotten på DreamHack Winter. Aldrig tidigare hade CS:GO haft ens i närheten av en sådan prispott, och därför valde TV6 att göra en dokumentärserie om NiP:s resa mot den största CS:GO-turneringen någonsin.

I sagda dokumentär fick vi följa ett kämpigt Ninjas In Pyjamas, som hade tappat sin plats som världsetta till ärkerivalerna i VeryGames. De förlorade mot fransmännen både i höstens EMS One-final liksom semifinalen på ESWC 2013. Någonting behövde göras inför majorturneringen, och de hade 27 dagar på sig att laga vad som än var trasigt.

Under denna period hade NiP Gaming skaffat ett laghus i Stockholm. Huset var ämnat för bootcamps och övriga aktiviteter för både CS:GO-laget och den nyrekryterade League of Legends-femman. Trots att CS:GO-lagets förberedelser inför majorturneringen inte syntes i dokumentärserien var det tydligt att vikterna på deras axlar blev tyngre när de visste att deras resa dokumenterades av ett av Sveriges största nätverk.

När dörrarna till Elmia och DreamHack öppnades tycktes NiP Gaming äntra med självförtroende. De vann sin grupp över kennyS nya lag Recursive eSports och även över polska Universal Soldiers, som idag spelar för Virtus.pro. Samtidigt gick Fnatic, Copenhagen Wolves och nordamerikanska compLexity och vann sina respektive grupper. Turneringsfavoriterna i VeryGames torskade chockerande mot jänkarna, vilket gjorde att de knep andraplatsen i sin grupp.

Efter att ha besegrat uppstickarlaget LGB eSports, som bestod av Olof "olofmeister" Kajbjer, Freddy "krimz" Johansson, Dennis "dennis" Edman, Mikail "Maikelele" Bill och Alexander "SKYTTEN" Carlsson, hade NiP oturen att matchas med sina franska rivaler redan i semifinal. Vad som på pappret skulle vara finalen skulle nu spelas utan någon direkt publik, vilket innebar att NiP riskerade att missa möjligheten att spela framför sina ack så högljudda svenska fans i finalen. Men så skulle det inte bli, för som om det vore skrivet för en Hollywood-film lyckades NiP Gaming äntligen bryta sin förlustsvit mot fransmännen genom att vinna med 2-1 i kartor och därmed säkra en plats i finalen.


På andra sidan slutspelsträdet hade Fnatic besegrat Recursive och compLexity, så en helsvensk final väntade i DreamArena. Fnatic var långt ifrån turneringsfavoriter, eller ens tippade att gå till final, då de hade rekryterat sin in-game-ledare bara två veckor innan majorn. Med detta i åtanke trodde mer eller mindre alla att turneringen var över; Ninjas In Pyjamas skulle vinna DreamHack Winter 2013. Deras hårda slit efter att ha tappat världsettan skulle ge utbetalning, och "självklart" skulle den första enorma CS:GO-turneringen gå till det bästa laget i spelets historia. Men så blev inte fallet.

Fnatic lyckades vinna finalens öppningskarta, Dust2, trots att NiP inledde med en fantastisk 12-3-sida som anfallare. Det var dock inte över, för NiP knäckte sina knogar, spottade i sina nävar och slog sig tillbaka med bekväma 16-6 på Inferno. Det var dock inte tillräckligt. Huvudrollen i den här berättelsen sprang in i en vägg på Train, då Fnatic försvarade hela 13 rundor innan halvtid. Det fanns ingenting NiP kunde göra för att ge sagan ett lyckligt slut, och istället fick de titta på när deras landsmän höjde trofén (och drog ner sina byxor).

Fyra månader passerade utan att NiP Gaming lyckades vinna någonting annat än onlineturneringar och svenska tävlingar. Den största förlusten var i polska Katowice, där den andra majorturneringen arrangerades. I Polen hade NiP Gaming en riktigt bra turnering och de nådde återigen finalen, denna gång med en enstaka kartförlust. Dock var publikfavoriterna i Virtus.pro helt enkelt för starka för svenskarna, och än en gång föll NiP på målsnöret i en majorturnering.

Det finns ett gammal uttryck som lyder "efter regn kommer solsken", och under de tre månader som följde förödelsen i Katowice fick NiP Gaming smaka på guld två gånger. Först lyckades de vinna danska Copenhagen Games, och sedan fick de även vinna på hemmaplan när de segrade på DreamHack Summer. Dessa var definitivt glada nyheter då sommarens major bara var veckor bort. Två vinster på tre månader räckte dock inte för att göra dem till några favoriter, men lyckligtvis introducerades en liten karta vid namn Cobblestone.

Den tredje majorturneringen i CS:GO-historien var ESL One Cologne 2014, som arrangerades på Gamescom. Lagen i rampljuset var de regerande mästarna i Virtus.pro och Fnatic. De sistnämnda hade precis rekryterat olofmeister och krimz från LGB eSports för att ersätta Jonatan "Devilwalk" Lundberg och Andreas "znajder" Lindberg. Experter brydde sig knapp om att nämna NiP Gaming som en potentiell vinnare, bortsett från några enstaka "Man vet aldrig med NiP"-fraser, trots att man nu rekryterat Faruk "pita" Pita som coach. Och gruppspelet gjorde inte saken bättre.

Trots att svenskarna hade den, på pappret, lättaste gruppen fick de en del problem. Efter att ha promenerat förbi den indiska trädgårdstomten Wolf stötte NiP på en stor överraskning vid namn Epsilon, där Richard "shox" Papillon och Fabien "kioShiMa" Fiey var huvudroller. På Cobblestone, som var en av de två nya och relativt oprövade kartorna i turneringen, krossade fransmännen ninjorna med 16-6. Detta tvingade NiP att ta andraplatsen i gruppen efter att ha besegrat HellRaisers i consolidation-matchen.

Vi har alla hört talas om uttrycket "NiP magic", som innebär att NiP Gaming är ett lag som har en tendens att ta sig ur de knepigaste av situationer. Jag säger inte att ESL One Cologne-slutspelet nödvändigtvis bör klassas som ett enda stort NiP magic-tillfälle, men det är inte långt ifrån.

I slutspelets öppningsmatch ställdes svenskarna mot det före detta compLexity-laget i Cloud9. Saker och ting började skakigt då Cloud9 vann öppningskartan, Nuke, med bekväma siffror. NiP kom dock tillbaka med en knapp 16-14-vinst på Dust2, och seriens tredje och sista karta, som slumpades fram i vetoprocessen, var Cobblestone. Även om NiP förlorade mot Epsilon på kartan i gruppspelet hade Cloud9 knappt ens spelat den, vilket (uppenbarligen) var positivt för svenskarna. Man skulle kunnat säga att NiP undvek en kula, men kartan blev ändå extremt jämn. En massiv insats från friberg gjorde att svenskarna vann med 16-14, och en plats i semifinal var säkrad.

I sagda semifinal väntade LDLC med Vincent "Happy" Cervoni och Dan "apEX" Madesclaire i spetsen. Fransmännen hade överraskat Virtus.pro i den tidigare omgången, och återigen började NiP med att förlora öppningskartan. Lyckligtvis jämnade de ut ställningen genom att vinna den andra. Så, är det någon om vill gissa vilken karta som slumpgeneratorn valde som tredje? Ni gissade rätt; Cobblestone. Återigen slumpades den oprövade kartan, och återigen lyckades svenskarna vinna med knappa 16-14. Lagets tredje raka majorfinal väntade, och det är nu ni ska gnugga händerna, för motståndet var Fnatic.

Landsmännen i Fnatic hade besegrat Na`Vi och Team Dignitas i slutspelet, och även Virtus.pro och iBUYPOWER i gruppspelet. Denna gång fick dock inte slumpgeneratorn möjligheten att välja Cobblestone eftersom Fnatic valde den som öppningskarta. Många anser att det var ett konstigt beslut, men i och med att Fnatic ryktades vara det bästa laget i världen på båda de "nya" kartorna kändes det logiskt, och snart förstod man att ryktena inte var helt tagna ur det blå.

Fnatic öppnade finalens första karta med att knipa elva rundor mot fyra i halvtid. Det stabila försvaret på Cobblestone såg ut att ge dem en 1-0-ledning på närmare nolltid. Dock flög en dos av NiP-magi in i lokalen, och ninjorna vände kartan till ännu en 16-14-vinst. Då de just hade vunnit Fnatics val av karta började folk fundera. Skulle NiP Gaming äntligen vinna en major? Med 2-0, dessutom?

Cache följde, men saker gick inte som de skulle. NiP hade svårt för att penetrera Fnatics försvar, och än en gång låg de under med 4-11 i halvtid. Denna gång skulle inte Fnatic fumla bort sin ledning, och de vann NiP:s karta med bekväma siffror. Detta gjorde att finalen skulle avgöras via en tredje och sista karta — Inferno.

Nu för tiden, år 2016 för den som undrar, går Inferno hand i hand med NiP-mot-Fnatic-rivaliteten. Det har spelats en hel del fantastiska matcher mellan lagen på sagda karta, och denna var inget undantag. Fnatic öppnade som försvarare, och vann knappt halvan med 9-6 efter en hel del jämna rundor. Att ligga under med tre rundor är sällan ett scenario som lag oroar sig över, men när Fnatic sedan vann pistolrundan och de följande anti-eco-rundorna blev det aningen svettigare.

Nervositeten från åskådaren Emil "HeatoN" Christensen, som tycktes vara på gränsen till en hjärtinfarkt, var epidemisk. En hel del individuella prestationer från alla i NiP Gaming gjorde dock att de vände ytterligare ett underläge, och i slutändan — till Christensens lättnad och otroliga jubel — vann NiP Gaming finalen.


"Tredje gången gillt", säger de, och det var definitivt fallet för denna legendariska laguppställning. De gick från att ha en legendarisk vinstsvit till en lågpunkt där de knappt tog sig till slutspel. När de faktiskt ryckte upp sig var det bara för att förlora två majorfinaler i rad. Sedan, när de var mentalt misshandlade, lyckades de mot alla odds äntligen gå och vinna deras surt förvärvade majortitel. Den här berättelsen gör Ninjas In Pyjamas vinst på ESL One Cologne till en av de mest minnesvärda i CS:GO.

Om det här var en film hade sluttexterna nu rullat nerifrån och upp till tonerna av NiP:s eminenta DJ Honka, detta efter att alla levt lyckliga i alla sina dagar och så vidare. Men den här artikeln handlar om perioden då NiP Gaming fortfarande hade sin kärnfemma, och den slutade tyvärr inte lika vackert som en annan hade hoppats. Euforin i Köln följdes av ännu en tid fylld med underprestation. Efter mer än en månads paus från offlineturneringar misslyckades NiP med att ta sig till Globen då de eliminerades i gruppspelet på DreamHack Invitational II. Den brustna lutan ackompanjerades av onlinefloppar som lämnade NiP utan biljetter till varken ESEA Global Finals eller Fragbite Masters-finalerna. Den sista droppen kom på ESWC.

Svenskarna inledde dock starkt i Paris. I round-robin-gruppspelet, som hade sex lag i varje grupp, besegrade de både Copenhagen Wolves och Gabriel "FalleN" Toledos KaBuM, men en oväntad armbåge i tinningen kom från en död vinkel när det franska underdog-laget Platinium lyckades skrälla mot svenskarna på Cobblestone (ironiskt, jag vet). Laget, som hade Alexandre "bodyy" Pianaro i sin femma, var totalt internationellt okända och fick endast sin plats i turneringen efter att algeriska E4US hoppade av i sista stund.

Nedslaget följdes av förluster mot Titan och HellRaisers, som i slutändan knep gruppens två slutspelsplatser. Det här var den överlägset största kollapsen 2010-talets NiP Gaming upplevt, vilket ledde till förståeliga förändringar.

Fifflaren valde att lämna

I början av artikeln nämnde jag frustration som riktats mot CS 1.6-legenderna f0rest och GeT_RiGhT då de ansågs ha "svikit" den äldre versionen av Counter-Strike för den nya. Men så fort Global Offensive blev populärt riktade arga fans sin frustration åt ett annat håll, nämligen mot Fifflaren. Source-veteranen sågs som ett ankare på två sätt. Laget såg honom som en stabil kärna i gruppen, medan fans ansåg att han sölade ner NiP-skeppet.

Statistiskt sett var Johansson långt ifrån den bästa spelaren i NiP, men när man pratat med hans lagkamrater har ingen någonsin visat något missnöje med veteranens insats. Hans roll var ouppskattad från utsidan, men viktig på insidan, och ovanpå det sågs han som limmet som höll ihop laget under både regn och solsken. Förlusterna som följde ESL One Cologne var dock för starka, och Johansson valde att lämna laget den 3 november 2014.

"Det sista jag hade velat var att det skulle gå så långt att vi blev ovänner och att någon måste lämna. Det ville jag verkligen inte, och det var ju givet att det skulle vara jag som skulle få lämna ifall det hade kommit till den punkten", berättade Fifflaren för Fragbite. "Då var det bättre att göra det valet, att stiga ner."

Berättelsen om NiP Gaming tog inte slut när Fifflaren lämnade laget, då de övriga fyra kärnspelarna fortfarande är aktiva. Sedan den 3 november 2014 har NiP spelat med Mikail "Maikelele" Bill, som hjälpte laget att nå sin fjärde raka majorfinal, och Aleksi "allu" Jalli, som var i laget för den femte raka majorfinalen. Nu för tiden spelar Jacob "pyth" Mourujärvi med femman, och med honom lyckades de vinna DreamHack Masters Malmö, en dag som NiP:s grundare och delägare HeatoN beskriver som den bästa dagen i hans liv.

Så nej, berättelsen om NiP Gaming tar definitivt inte slut med att originalfemman blir en fyra. Det är dock där den här artikeln tar slut. Vi sparar resten av berättelsen till en annan dag.