När man tänker på Counter-Strike och legendar är det lätt att dra tankarna till spelare som Emil “HeatoN” Christensen och Tommy “Potti” Ingermarsson. De var i början av CS utan tvekan några av världens bästa spelare. De hjälpte också till att sätta esporten på kartan i mainstreamen med bland annat HeatoNs deltagande i Mästarnas Mästare.

Men när det kommer till just prestationer i spelet så är det svårt att välja någon annan än Patrik "f0rest" Lindberg. Under 1.6 började han redan synas under 2003 med laget da4ce. Men det var inte förrän 2005 när han anslöt sig till Begrip som de flesta öppnade ögonen för den då 17 år gamla spelaren.

Redan där syntes den svenska spelarens potential genom att vinna WEG 2005 och placerade sig även på en sjätteplats under CPL Winter 2005. Kort därefter anslöt han sig dock till laget han skulle spendera den större delen av sin 1.6-karriär i, Fnatic.

Han anslöt sig till laget tillsammans med tentpole från Begrip. Det var här karriären verkligen tog fart. Under året blev det succé för Fnatic som vann uppemot 100 000 dollar och avslutade året med en vinst under CPL Winter 2006.

Med Fnatic fortsatte f0rest spela ända fram till december 2010. Där hittade han också sin radarpartner, Christopher “GeT_RiGhT” Alesund, som anslöt sig till laget under 2009. Det blev ett år som Fnatic dominerade med vinster under turnneringar som IEM, WEG och WEM.

Efter Fnatic gick f0rest och GeT_RiGhT med i SK Gaming. Även där tillhörde de ett av världens bästa lag med vinster under turneringar som Dreamhack, Gamegune och ESWC. Detta blev också det sista 1.6-laget som f0rest representerade. I 2012 släppte Valve CS:GO och det var dags att byta. Det finns egentligen bara två alternativ till vem som var den bästa 1.6-spelaren genom tiderna, f0rest eller NEO.

Och det var inte bara i 1.6 som f0rest var dominant. Med hans nya lag i CS:GO, Ninjas in Pyjamas, var svensken oslagbar. Det var faktiskt på riktigt oslagbara, det vann hela 87 raka kartor på LAN innan östeuropeiska Virtus.Pro kunde vinna den första kartan mot svenskarna.

Under denna tiden var det dock f0rests lagkamrat, Christopher “GeT_RiGhT” Alesund som sågs som världens bästa spelare, men f0rest var inte långt bakom. Trots att svenskarna tillslut tappade en en match och även en turnering så var de fortfarande världens bästa lag. Och detta fortsatte de visa.

f0rest och kompani verkade dock ha det svårt att vinna de nyannonserade Valve-sponsrade major-turneringarna. De tog sig till final i de två första men tappade båda, Dreamhack Winter 2013 till Fnatic och ESL EMS One Katowice 2014 till Virtus.Pro, denna gången med ett polskt lag.

Under den tredje majorn var det dock dags. ESL Cologne 2014 blev året som f0rest äntligen kunde vinna sin första major i CS:GO, detta är dock den enda han har vunnit. NiP fortsatte starkt men har under de senaste åren fått det tungt. Det finns absolut ett gäng svenska spelare som varit bättre i CS:GO än f0rest men det finns ingen annan som har varit en av världens bästa spelare i nästan 20 år och varit så dominant i två olika upplagor av spelet.


f0rest har nu valt att lämna Ninjas in Pyjamas efter mer än sju år tillsammans med organisationen. Istället har han nu återvänt till sina gamla lagkamrater från det laget som blev legendariska. Hur framtiden kommer att se ut för laget, som nu representerar Dignitas, kommer att se ut är svårt att säga men om det är något man vet om f0rest är det han alltid är ett stort hot på servern.

I League of Legends är det inte lika svårt att bestämma vilken svensk spelare som är mest legendarisk. Det finns egentligen bara ett alternativ, Martin “Rekkles” Larsson. Den svenska AD-carryn plockades upp av Fnatic redan under 2012 men var då för ung för att delta i LCS. Ett akademilag vid namnet Fnatic.Beta skapade då runt svensken.

Akademlilaget blev dock inte långvarigt utan Rekkles anslöt sig istället till laget som skulle bli upplockade av Copenhagen Wolves. När åldern var inne för svensken återvände han dock till Fnatic och imponerade direkt i LCS. I hans första vecka vann Fnatic alla matcher och han blev utsedd till vecko-MVP.

Resten av året blev succéartat för Rekkles och hans Fnatic. De slutade i Spring Split på en andraplats bakom SK Gaming. I slutspelet var det dock Fnatic som var det starkare laget och lyckades vinna finalen över just SK. I och med detta säkrade de en plats i All Stars 2014 där de tog sig till semifinal, en match de förlorade mot de regerande världsmästarna, SKT T1.

Den andra splitten under 2014 blev tuffare för Fnatic. De fick en tuff start men lyckades tillslut placera sig på en andraplats, samma placering blev det även i slutspelet. Denna placering säkrade dock en plats i Worlds, Rekkles första. Det blev dock inte resultatet som någon europe hoppades på, Fnatic åkte ut redan i gruppspelet.

Detta resultat gjorde att Rekkles sökte sig efter nya vyer. Det hade länge ryktats att han skulle ansluta sig till Alliance och så blev också fallet. Han anslöt sig till “superlaget” i november 2014 för den stundande vårsäsongen av LCS 2015. Det blev dock en katastrofal start för laget som i spring split hamnade på en sjundeplats.

För sommarsäsongen återvände svensken till Fnatic, ett lag han är kvar i än idag. Det var nu som Fnatic och Rekkles tog kommando över hela europa och gick obesegrade genom hela säsongen. I slutspelet var det raka vägen till final, trots att de nu tappade lite matcher. De var stora favoriter och lyckades vinna finalen framför den svenska publiken i Hovet.


De blev i och med detta det bäst seedade europeiska laget för Worlds. De tappade endast två matcher i början av turneringen och gick vinnande ur sin grupp. Kvartsfinalen blev väldigt enkel för Rekkles och hans Fnatic och det såg nu ut som att det europeiska laget faktiskt kunde ta sig till final av turneringen. Detta stoppades dock av det koreanska laget Koo Tigers.

Efter denna succésommar för Rekkles blev det dock tuffare. Fnatic föll lite av radarn och Rekkls fick ta mycket av kritiken som riktades mot laget. Det var inte förrän 2018 som laget vaknade till liv på riktigt och det var även då som Fnatic kom tillbaka till rampljuset.

Efter viktiga spelarförändringar så tog Fnatic återigen kommando över Europa. De tappade endast fyra matcher i vårsäsongen vilket resulterade i en förstaplats. Även i slutspelet var laget starka och lyckades vinna finalen med 3-1 mot Schalke 04. Detta resulterade i en plats i MSI. Det blev en svår turneringen för Fnatic men de lyckades ta sig till slutspel. Där förlorade de dock mot vinnarna av turneringen RNG.

Under sommarsäsongen var Fnatic ännu starkare. Denna gången tappade de endast tre matcher i huvudsäsongen och tog sig snabbt genom slutspelet för att vinna ytterligare en split av LCS. Detta resulterade i att de blev europas högsta seed för Worlds. Lagets dominans i Europa samt spelet i MSI fick många att se Fnatic som ett lag med möjlighet att ta sig till final.

I gruppspelet var Fnatic otroligt starka och tappade endast en match mot Invictus Gaming. De var i och med detta tvungna att spela en tiebreaker mot just IG för att bestämma vilka som gick vinnande ur gruppen, en match som Fnatic lyckades vinna. I och med gruppvinsten gick de in som stora favoriter i slutspelet. Fram till finalen tappade de endast en match mot EDG och det såg äntligen ut som att Europa kunde vinna Worlds.

Det blev dock inte det resultatet som världen förväntade sig. Invictus Gaming hade lärt sig hur Fnatic spelade och kunde vinna matchen med 3-0. Efter detta blev det G2 Esports som tog över dominansen över Europa. Rekkles och hans Fnatic är dock fortfarande med i toppspelet och svensken är en av de mest framgångsrika AD-carrys som Europa, om inte världen, har sett.

I Starcraft finns det ett par namn som kommer upp när man tänker Sverige, ThorZaiN som som slog alla odds och vann Dreamhack Open Stockholm eller Jinro som blev den första icke-koreanen att ta sig till RO4 i GSL. Men det finns en till spelare, NaNiwa. En svensk spelare som ses som en av de bästa icke-koreanerna någonsin.

Han började sin karriär i Warcraft III men bytte över till Starcraft II under betan. Han gjorde sig snabbt välkänd genom att vinna cuper online. Dessa onlinecuper gjorde även att han blev inbjuden till Intel Extreme Masters V i tyska Köln, det första stora Starcraft-evenemanget i Europa.

Han kvalade även in till ESL Pro Series Germany. Men efter en del kontroverser sp blev han kickad från ligan, detta gjorde också att han tackade nej till IEM V, som ESL organiserade. Detta gjorde att han tappade sitt sponsorskap hos MYM och många såg honom som en väldigt kontroversiell spelare.

Men det var i 2011 som NaNiwas karriär verkligen tog fart. Han började året med att bli den första spelaren att nå 4000 poäng på Battle.net laddern. Det var inte bara i laddern som NaNiwa imponerade dock. I april var det dags för svenskens första MLG-evenemang i Dallas. Trots att han kom genom den öppna delen av turneringen så lyckades han vinna turneringen.

Han fortsatte imponera i MLG-turneringar och även TLS3. Under MLG Columbus placerade han sig på en sjätteplats, trots den lägre placeringen var han, tillsammans med HuK, de bästa icke-koreanerna på plats.

I augusti samma år blev det dags för hans största prövning hittills, Korea. Här blev det dock tufft för svensken som under både augusti och oktober evenemangen blev utslagen redan i första omgången. Det var också i Korea som kontreversna fortsatte för den svenska spelaren. Han beslutade i en match att probe rusha sin motståndare NesTea, detta gjorde att han tappade sin Code S seed för december-turneringen.

Han återvände till amerikanska turneringar med MLG som fokus. Där presterade NaNiwa otroligt bra och lyckades vinna mot spelare som NesTea och MVP, de som sågs som världens bästa spelare just då. Han vann även hela turneringen på grund av detta.

I slutet av 2011 och början av 2012 fortsatte han spela diverse MLG och IEM-turneringar men han återvände till Sverige i april för att delta i Dreamhack Open Stockholm. Det såg ut att bli en bra turneringen för den svenska spelaren men i det tredje gruppspelet blev han utslagen, mycket på grund av hans spel mot Zerg-spelare.

Efter Dreamhack återvände han till Korea för GSL 2012 Season 2, en turnering där han fick en Code S seed. Han vann sin grupp och tappade endast en match. I Round of 32-gruppspelet fortsatte NaNiwa bra trots den svåra gruppen. Han vann tillslut och tog sig vidare till slutspelet. Där blev han tillslut utslagen av MVP.

I säsong 3 fortsatte NaNiwa starkt men inte lika starkt i de inledande gruppspelen. Han lyckades dock även denna gången ta sig hela vägen till slutspelet men blev utslagen efter en otroligt jämn match mot DongRaeGu. Detta gjorde dock att han behöll sin Code S-plats för även den nästkommande säsonngen. I säsong 4 tog dock framgångssagan slut för svensken som snabbt blev nedslagen till Code B. Efter detta sågs han dock som en av de, om inte den, bästa icke-korean i Starcraft.

2013 kom expansionen Heart of The Swarm ut till Starcraft II och detta såg ut att vara något positivt för NaNiwa. I hans första HOTS-turnering, Dreamhack Open 2013, lyckades han ta sig till final efter ha vunnit mot spelare som TLO, SortOf samt koreanen Jaedong. Han fick dock nöja sig med en andraplats i turneringen efter en 3-2-förlust mot Leenock.

Han fortsatte starkt i HoTS genom att ta sig till semifinal av MLG Spring Championship samt final av IEM New York, något som även säkrade hans plats i IEM Katowice. Innan dess var det dock dags för WCS, han var där den enda icke-korean men åkte ut redan i RO16.

Innan IEM Katowice offentliggjorde NaNiwa att han skulle ta en paus från Starcraft. Han deltog dock i IEM Katowice, det som skulle bli hans sista stora Starcraft-turnering. Han spelade inte ens klart en enda match. Efter att han blivat scoutad av Polt i den första matchen valde han snabbt att köra GG. Efter en längre paus stod det också klart att NaNiwa valt att dra sig ur turneringen på grund av den dåliga ljudisoleringen. Ett kontroversiellt avslut på en kontroversiell karriär. Trots detta är han ihågkommen som en av de bästa icke-koreanerna någonsin.

Det svåraste spelet att välja spelare var utan tvekan Dota 2. Sverige har varit otroligt framgångsrika och har till och med lyckats vinna en upplaga av The International. De första som kom upp i huvudet var Loda eller Akke. Två av de spelarna som var med och vann TI3 med Alliance. De två klassiska Dota-spelarna. Sen började vi tänka på Zai som varit den starkaste svenska spelaren under de senaste åren.

Men sen var det ett namn som nästan kändes självklart, spelaren med det otroliga ögonblicket som gjorde att Alliance kunde vinna The international, personen bakom “The Million Dollar Dream Coil”, Gustav “s4” Magnusson.

Stockholmaren började sin karriär i Heroes of Newearth där han spelade med andra svenskar såsom Eraa och jonassomfan samt sina framtida Alliance-kamrater Loda och Akke. Han sågs som en stark spelare men det var inte förän i Dota 2 som det tog fart på riktigt för svensken.

Han bytte över till spelet i början av 2012 och gick snabbt med i Team Empire men lämnade laget efter endast två månader för att forma The Tough Bananas. Den första stora turneringen blev Dreamhack Summer 2012 där det blev katastrof för laget. Trots detta höll laget ihop och lyckades placera sig på en andraplats under Samsung European Encounter.

Efter detta lämnade dock s4 laget för att forma NoTidehunter tillsammans med AdmiralBulldog, EternalEnvy, Black och kizzles. Det blev en bra start för laget men kort därefter tappade de Black och kizzles. De valde istället att plocka upp två av s4as gamla HoN-lagkamrater, Akke och Loda. Det behövdes lite tid för laget att komma igång men under Dreamhack Winter visade laget, och s4, upp sig på riktigt.

s4 och hans Magnus skrämde livet ur de flesta lagen och i slutspelet fick han knappt spela hjälten. I semifinalen mot Team Empire kunde han dock plocka upp sin signaturhjälte och dominerade matchen för att vinna med 2-0. I finalen blev det tuffare för svensken som inte fick spela Magnus i någon av matcherna. Första matchen tappade det primärt svenska laget snabbt. I den andra matchen kunde man se AdmiralBulldog dö mot Roshan, detta gjorde att EG rusade tid. Men detta var bara en fälla som s4 hade kommit på. NoTidehunter kunder efter detta vända matchen och plocka hem turneringsvinsten.

NoTidehunter fortsatte efter detta att imponera med en andraplats under Thor Open samt många bra placeringnar under RaidCall EMS One. I fokus var s4 som sågs som en av, om inte den, bästa mid-spelaren i västvärlden. De hade nu också plockat in en ny spelare, EGM, vilket gjorde laget helsvenskt. När han kom in i laget kunde s4 och kompani säkra vinster under Starladder Season 5, Dreamhack Dota 2 Invitational och The Premier League Season 4.

Det var nu dags för det som skulle göra svenskarna till legendarer, The International 3. Laget som nu gick under namnet Alliance var utan tvekan en av favoriterna, åtminstone från väst. De visade också snabbt varför detta var fallet. De gick helt obesegrade genom gruppspelet och även så i första matchen i slutspelet. De tappade faktiskt bara en match fram till finalen, mot Team DK.

I finalen ställdes de mot Natus Vincere, laget de vann mot i upper bracket finalen. Svenskarna fortsatte att spela starkt och kunde vinna den första matchen efter bara 15 minuter. Efter det tog dock Navi kommando och vann två raka matcher för sig själva. Det primärt ryska laget såg otroligt starka ut och det kändes som att svenskarna hade tappat luften.

De lyckades dock rycka upp sig och vinna den fjärde matchen. Allt skulle nu avgöras i finalens sista match. Matchen började jämnt men runt 14 minuter tog Navi kommando. De fortsatte ta kontroll och såg ut att vinna en viktig fight vid Roshan. Men det var tillslut s4 och hans Puck som plockade upp Aegis.

Det blev nu tyst i matchen. Båda lagen farmade och Navi undvek Alliance för att vänta in nästa Roshan. De lyckades plocka upp den enkelt och tvingade även s4 att köpa tillbaka. De började nu pusha mid. Alliance gjorde det enda de kunde för att svara på detta, pusha själva. AdmiralBulldog pusha top och Loda med hjälp av EGM på bot. Navi försökte TPa tillbaka direkt men då kom s4 och stoppade hela tre stycken spelare från att göra detta.

Alliance fortsatte pusha och kunde få ner racksen i båda top och bot lane. Men Navi vinner nu en mindre fight i mid och började pusha med. Men AdmiralBulldog var kvar i deras bas och kunde få ner tier 4-tornen, Navis Ancient var nu öppen. Navi lyckades få ut Akke vid Roshan men detta visade sig bli något de ångrade. s4 lyckades ännu en gång avbryta lagets TPs och Alliance började pusha igen. Övertaget i basen gjorde nu att Alliance kunde vinna matchen och s4:as play med Puck blev känt som “The Million Dollar Dream Coil”.


Efter TI3 höll laget ihop och fortsatte prestera bra. När det var dags för The International 4 åkte dock laget ut redan i gruppspelet till allas förvåning. Efter detta lämnade s4 sina svenska kamrater för att bilda superlaget Team Secret. Laget visade på stordåd tidigt och vann turneringar som ESL One Frankfurt och MarsTv Dota League. De gick in som stora favoriter i TI5 men åkte ut på 7-8-plats.

Efter detta återförenades det gamla Alliance och laget såg starka ut igen. De vann turneringar som World Cyber Games Arena och Starladder. Men när det väl var dags för Frankfurt Major så hade laget tappat, de åkte ut tidigt och efter det följde liknande resultat. Det blev besvikelse även i TI6 och laget splittrades återigen.

s4 gick nu vidare till OG som en offlaner och nu började svensken komma tillbaka till sitt gamla spel. Laget blev ett av världens starkaste och vann turneringar som Boston Major, Kiev Major och MDL Macau. Efter två år med laget lämnade dock svensken OG för Evil Geniuses och fortsatte prestera även där. s4 är ihågkommen inte bara för hans otroliga Magnus, inte bara för hans Roshan bait, inte bara för “The Million Dollar Dream Coil” men som en av de bästa spelarna som Sverige, om inte världen, någonsin har sett.