Goddag mina tappra bröder, ni som liksom jag slåss för våran seger med vår allians emot de förkastliga hordeingarna. Idag hände något mycket speciellt som börjar det nya kapitlet i azeroth's historia.

Jag kastades upp ur en lång djup sömn och stod plötsligt mitt i aktionshuset i det vackra ironforge. Jag gled igenom de stora, mörka salarna. Jag kände historiens vingslag emot mitt nakna dvärgansikte. Kungar som dött...odjur som dräpts och slag som vunnits. jag gick emot banken, ett snabbt skutt på bron över den lavaflynde fåran genom vår vackra stad och var snabbt över i folksamlingen på andra sidan. Det hände tydligen något där... det viskades till mig att den som kunde öppna en kista skulle få en gigantisk summa pengar. Många försökte...många misslyckades.
Hursomhelst, jag gled som sagt stolt mot banken för att visa upp min mäktiga utrustning.

Men då, plötsligt! Från ingenstans dök en nattälv upp, till synes helt vanlig men då visste jag icke vilket ansvar jag skulle få ärva utav denna varelse.
Han gled smög fram till mig...och plötsligt fick jag en förfrågan?
"Vill du konvertera till guilden nemesis?"
Man som jag är, kan jag ju inte säga nej. Jag svarar ja, och lika snabbt som jag fått förfrågan vart jag befodrad.

"Du är nu guildledare".

Tiden stod stilla, världen runtom mig försvann. Jag gled in i en dimma, och när jag var tillbaka var han flera meter borta.
"VÄNTA!" Skrek jag desperat. "Varför just jag?"
Han svarade inte... han försvann.. precis framför ögonen på mig.

Jag såg mig omkring...alla dessa mäniskor. Ingen utav dem hade en aning om vad som precis hade vänt uppochned på min värld.

Meddelandet för dagen var 'sökes: fler medlemmar'.
Jag tänkte att om jag fått detta ansvar, kunde jag inte göra något annat än att uppfylla min käre väns sista önskan.

Jag sprang förtvivlat runt i ironforge..varthelst jag än såg var det lyckliga mäniskor.....alla med sällskap.
Men då, i mitten utav denna folksamling, stod en ung man. Jag frågade honom på engelska, det officiella språket för alliansen i azeroth:
"Hello my dear friend."
och innan jag han skriva vidare och berätta för honom om mitt uppdrag, svarade denna trevliga man:
"Hello. How are you?"
"I'm fine, thank you. How are you?
"No, no i meant who are you?
Lustigt tänkte jag...som om han inte skulle veta vem jag är. Kamikazecow- ledare utav det mäktiga sällskapet demesis. Jag ignorerade hans humoristiska påtstående och kontrande.
"I noticed that you don't have a guild. Do you want to join my guild?"
"Yes" sa han, och det är här vi ska avsluta dagens dagbok från allas vårat favoritland. Fortsättning skall komma.

Har ni själv en guild? Har ni upplevt samma heder somj jag att få vara ledare för en? Är det svårt att hitta trevliga sällskap?
Har ni, som jag, slåtts emot stora läskiga monster men sen vaknat upp och insett att det igentligen bara var en mardröm? Berätta!