1
jobbig nyårsafton ;(
Postat av ApsoN den 2 Januari 2009, 02:29
59 kommentarer · 216 träffar
Hej fragbite, jag och några polare hade planerat nyårsafton helt perfekt, in i minsta detalj. Vi skulle börja kvällen genom att dra hem till mig och förkröka på det vi hade. Allt gick enligt planerna och förkröket gick lyckat, vi hade väl tryckt i oss 5st var eller så när det plötsligt ringde på dörren. (klockan var då ungefär 22.00)
Jag fattar inte riktigt vem det skulle vara då alla som skulle vara hemma hos mig redan infann sig och vi väntade ingen. Hur som helst vinglar jag fram till dörren och öppnar.
Där står ett blandat gäng med p10-12or~ som ögonblicket jag öppnar dörren slänger in flertal smällare och även en jävla airbomb som landar någonstans inne i hallen. Jag garvar lite och ropar hit mina polare, (småpojkarna var redan på flykt och hade sprungit iväg ca 50m).
Det smäller till bakom och runt mig och jag hoppar runt som en dåre för att undvika alla exploderande pjäser. Jag blev inte så jävla lack för det där buset, utan tänkte, äh, det är nyårsafton, skitsamma. När plötsligt min bästa polare skriker till bakom mig och pekar på en liten hårig hög sådär än 10 meter in i hallen.
Jag hör något gnällande ljud och fattar genast att det var min systers julklapp, en liten flatcoated retreiver (stavning?) hundvalp som låg ihopknycklad i hallen.
-HELVETE! ropar jag till och springer fram till H-F (som jag själv kallar honom, eftersom syrran inte döpt honom än(H-F står för hundfan)).
Jag lyfter upp honom och märker att han blöder kraftigt från bröstet typ.
Jonas, som min bästa polare heter, agerar kvickt och hämtar en rulle tejp och en jävla massa papper, sedan ringer han 112 (vi har ingen aning om något nummer till någon akutveterinär)
Vi tejpar ihop hunden och lägger ett tryckförband precis på såret och håller om hundfan så gått det går för att få honom att känna sig trygg. En kvar senare kommer ambulansen förbi utanför och frågar vad som står på. Emil, en annan polare som har för vana att alltid förkröka alldeles för mycket svarar ambulanspersonalen att
- "allting är bra med hundfan för vi tejpade ihop skiten"
Ambulanspersonalen lackar ur och ber honom sedan blåsa i något rör för att sedan märka att han hade fått i sig alldeles för mycket för att vara 16 år gammal.
De tar med honom in i ambulansen och kör iväg fort som fan till mariapol. Själv sitter jag kvar på övervåningen i min säng och pysslar om hunden och undrar när fan veterinären skulle komma.
klockan var nu nästan 23 när Jonas kommer upp och säger att Emil ligger på Mariapol. Jag blir genast skitorolig och lägger hunden, som då lugnat ner sig, i sin hundkorg för att sedan gå ner till resten av sällskapet som fortfarande krökar på som bara den och diskuterar hur klantig Emil egentligen är.
De övertalar mig att jag ska ta det lugnt och skita i alla bekymmer och tvingar mig att lira öl-spelet med dem.
Sakta men säkert får jag i mig alla mina 10 Foster's glasflaskor (
Jag fattar inte riktigt vem det skulle vara då alla som skulle vara hemma hos mig redan infann sig och vi väntade ingen. Hur som helst vinglar jag fram till dörren och öppnar.
Där står ett blandat gäng med p10-12or~ som ögonblicket jag öppnar dörren slänger in flertal smällare och även en jävla airbomb som landar någonstans inne i hallen. Jag garvar lite och ropar hit mina polare, (småpojkarna var redan på flykt och hade sprungit iväg ca 50m).
Det smäller till bakom och runt mig och jag hoppar runt som en dåre för att undvika alla exploderande pjäser. Jag blev inte så jävla lack för det där buset, utan tänkte, äh, det är nyårsafton, skitsamma. När plötsligt min bästa polare skriker till bakom mig och pekar på en liten hårig hög sådär än 10 meter in i hallen.
Jag hör något gnällande ljud och fattar genast att det var min systers julklapp, en liten flatcoated retreiver (stavning?) hundvalp som låg ihopknycklad i hallen.
-HELVETE! ropar jag till och springer fram till H-F (som jag själv kallar honom, eftersom syrran inte döpt honom än(H-F står för hundfan)).
Jag lyfter upp honom och märker att han blöder kraftigt från bröstet typ.
Jonas, som min bästa polare heter, agerar kvickt och hämtar en rulle tejp och en jävla massa papper, sedan ringer han 112 (vi har ingen aning om något nummer till någon akutveterinär)
Vi tejpar ihop hunden och lägger ett tryckförband precis på såret och håller om hundfan så gått det går för att få honom att känna sig trygg. En kvar senare kommer ambulansen förbi utanför och frågar vad som står på. Emil, en annan polare som har för vana att alltid förkröka alldeles för mycket svarar ambulanspersonalen att
- "allting är bra med hundfan för vi tejpade ihop skiten"
Ambulanspersonalen lackar ur och ber honom sedan blåsa i något rör för att sedan märka att han hade fått i sig alldeles för mycket för att vara 16 år gammal.
De tar med honom in i ambulansen och kör iväg fort som fan till mariapol. Själv sitter jag kvar på övervåningen i min säng och pysslar om hunden och undrar när fan veterinären skulle komma.
klockan var nu nästan 23 när Jonas kommer upp och säger att Emil ligger på Mariapol. Jag blir genast skitorolig och lägger hunden, som då lugnat ner sig, i sin hundkorg för att sedan gå ner till resten av sällskapet som fortfarande krökar på som bara den och diskuterar hur klantig Emil egentligen är.
De övertalar mig att jag ska ta det lugnt och skita i alla bekymmer och tvingar mig att lira öl-spelet med dem.
Sakta men säkert får jag i mig alla mina 10 Foster's glasflaskor (
