1
Sista augusti tanken.
Postat av eXu den 5 Augusti 2004, 12:40
144 kommentarer · 217 träffar
En stund innan jag stängde ner datorn och skulle sova igår tänkte jag på hur mycket som har förändrats den sista tiden, allt från datorspel till nytänkande och den avskyvärda känslan av ensamhet. Ensamhet och saknad.
Jag är en 1.5 räv och vägrar släppa taget innan jag vet att jag inte kommer att kunna lira det längre. För mig var det en enorm förändring att gå från tidigare version till 1.5, som enligt mig anses vara den sista versionen av det bästa spelet. Version 1.6 är ett nytt spel, en ny upplevelse och jag tror att det är viktigt att just 1.6 utvecklades så att folk, precis som jag en gång i tiden, fastnar (inte beroende) för spelet och får en villkorslös kärlek till en spänning som heter duga. Jag kan bara se och häpna över det faktum att vår (1.5 rävarnas tid) är över och en ny era har startas. Men precis som jag en gång i tiden, då jag stog och tryckte i kön till ungdomsgården (vilket var kvällsaktiviteten i min gamla högstadieskola) för att få en bra dator, är det nu andras tid att köa. Efter det spenderades timmar framför datorn, framför spelet med polarna. Det var en allmän syssla och även personalen tog sig tid att lira en runda. Det var en gemenskap som var helt underbar. Men nu får vi vittna nått som jag tycker är ännu mera underbart! Ett generations skifte. Där vi rävar får lämna plats.
Men i och med allt som jag lärt mig med 1.5, alla små knep osv., känns det för stort att byta version. Jag orkar inte lära mig allt på nytt. Jag har helt enkelt inte glöden kvar. Allt som återstår efter 1.5: s försvinnande är en eldsjäl för alla minnen, skratt, tårar och goa' stunder. Det var då, i ett slags sentimentalt/nostalgiskt ögonblick som jag tänkte: Kanske var det stunderna och inte spelet jag uppskattade. Kanske var det själva personen man var. Hursomhelst går det inte att förklara
helt.
Och så igår när jag skulle stänga ner datorn, tänkte jag på alla timmar som jag spenderat med mina närmaste vänner, där vi skapade claner, skapade drömmar och förhoppningar. Igår 23.36 kunde jag inte hitta en enda clan kvar.
Så då är det alltså slut. Utan ett ord, så tyst, så tyst, har det tagit slut. Och även i detta läge där allt försvinner och allt är nytt, har den gigantiska saknaden och fallet av 1.5 förmågan att slå luften ur mig. Men sent igår när jag väl fått av datorn och var på väg att somna, så slog det mig. Steam och 1.5 har något gemensamt i alla fall. Det är inte den stora klyfta som skiljer, den stora klyfta som säkert fått många att tveka enormt. Det handlar om att förstå.
1.5 är en döende stjärna och 1.6 är stigande sol.
"Stay here. Don't put out your glow"
Jag är en 1.5 räv och vägrar släppa taget innan jag vet att jag inte kommer att kunna lira det längre. För mig var det en enorm förändring att gå från tidigare version till 1.5, som enligt mig anses vara den sista versionen av det bästa spelet. Version 1.6 är ett nytt spel, en ny upplevelse och jag tror att det är viktigt att just 1.6 utvecklades så att folk, precis som jag en gång i tiden, fastnar (inte beroende) för spelet och får en villkorslös kärlek till en spänning som heter duga. Jag kan bara se och häpna över det faktum att vår (1.5 rävarnas tid) är över och en ny era har startas. Men precis som jag en gång i tiden, då jag stog och tryckte i kön till ungdomsgården (vilket var kvällsaktiviteten i min gamla högstadieskola) för att få en bra dator, är det nu andras tid att köa. Efter det spenderades timmar framför datorn, framför spelet med polarna. Det var en allmän syssla och även personalen tog sig tid att lira en runda. Det var en gemenskap som var helt underbar. Men nu får vi vittna nått som jag tycker är ännu mera underbart! Ett generations skifte. Där vi rävar får lämna plats.
Men i och med allt som jag lärt mig med 1.5, alla små knep osv., känns det för stort att byta version. Jag orkar inte lära mig allt på nytt. Jag har helt enkelt inte glöden kvar. Allt som återstår efter 1.5: s försvinnande är en eldsjäl för alla minnen, skratt, tårar och goa' stunder. Det var då, i ett slags sentimentalt/nostalgiskt ögonblick som jag tänkte: Kanske var det stunderna och inte spelet jag uppskattade. Kanske var det själva personen man var. Hursomhelst går det inte att förklara
helt.
Och så igår när jag skulle stänga ner datorn, tänkte jag på alla timmar som jag spenderat med mina närmaste vänner, där vi skapade claner, skapade drömmar och förhoppningar. Igår 23.36 kunde jag inte hitta en enda clan kvar.
Så då är det alltså slut. Utan ett ord, så tyst, så tyst, har det tagit slut. Och även i detta läge där allt försvinner och allt är nytt, har den gigantiska saknaden och fallet av 1.5 förmågan att slå luften ur mig. Men sent igår när jag väl fått av datorn och var på väg att somna, så slog det mig. Steam och 1.5 har något gemensamt i alla fall. Det är inte den stora klyfta som skiljer, den stora klyfta som säkert fått många att tveka enormt. Det handlar om att förstå.
1.5 är en döende stjärna och 1.6 är stigande sol.
"Stay here. Don't put out your glow"
