1
Svensk framtid i CS2
Postat av SkillPing den 11 Juli 2026, 19:12
0 kommentarer · 0 träffar
Svensk framtid i CS2
Nu när jag tittar genom möjliga unga hungriga CS‑spelare för Johnny Speeds slår det mig att det är lite torftigt på spelarmarknaden igen. Inte för att de vi har är dåliga, men vi har för få spelare. För litet urval helt enkelt.
Hur kommer det sig att det förhåller sig på detta vis?
Jo… av någon helt märklig anledning tror folk att man måste grinda CS på Faceit för att bli någon, för att folk ska hitta dig. CS handlar om tur på många sätt. Turen att bli upptäckt är en. Men våra svenska klubbar, lag och stjärnor håller till på stängda hubbar med noll chans för någon att visa upp sig.
Visst, det hålls diverse småturneringar för fansen där man kan tävla i 1vs1 osv. Men det är ett jippo och enbart ett jippo.
Det har även gjorts svenska plattformar för i första hand svenska spelare… ett lovvärt initiativ. Då slipper man kanske de toxiska ryssarna. Men vi har lika mycket toxiska spelare här. Och fuskarna då? Mjea… det är sällsynt med uppenbar spinbot på dessa sajter då deras anticheat tar detta, men de är inte immuna mot closetcheaters — något som jag anser vara ett större problem än en spinbot. Dessa hindrar talangfulla spelare från att ta sig fram.
Jag kommer från en tid då man spelade public servers som uppvärmning och för att lära sig saker. Där mötte man ofta våra svenska proffs, semiproffs och upcomings. Sedan drog sig de duktiga tillbaka till sina egna stängda habitat och möjligheten att mäta sig med en duktig spelare försvann. Det enda som gällde — och fortfarande gäller — var någon slags match. Hitta fem lirare, nöta Faceit till nivå 10, grinda och sedan genom lotto få vara med och spela med proffs mer än en gång.
Det är i grunden ett kompisspel och man håller sig till de som tillför något… i mitt fall glada tillrop och galna teamflashar. Men genom att våra proffs håller sig till de stängda habitaten, med undantag för en och annan 1vs1‑turnering på en stängd plattform i en hub enbart för just den klanen, så stängs alla andra ute. Alla utom nördarna som redan är inne.
Att som ung (nästa GeT_RiGhT) inte ha en enkel väg framåt förutom de låsta hubbarna är enligt mig helt jäkla fel väg att gå. Vi behöver krossa taket, eller slå bort muren som man satt upp istället för tröskeln vid dörren. CS behöver bli enklare och mer lekfullt.
Klanerna själva borde lämna Faceit och satsa på egna publicservrar där de egna spelarna faktiskt går in och lirar ibland. Dessa servrar ska inte stå på någon tredjepartsplattform utan som en vanlig sketen publicserver hos Valve. De behöver kanske inte ha en var… utan det kanske räcker med fem. Platser där man vet att det samlas bättre lirare då och då för hela svenska communityt.
Motargumentet: “Men vi har ju gymnasieligor och Fragbite‑ligan?”
Japp. Det har vi.
Men de är också låsta.
Gymnasieligorna är bundna till skolor. Du måste gå på rätt program, på rätt ort, med rätt lärare som bryr sig. Missar du det? Då är du ute. Det är inte en öppen väg för alla unga spelare — det är en väg för de som råkar ha turen att gå på rätt skola.
Fragbite‑ligan är fantastisk för lag som redan är organiserade, redan har struktur, redan har fem spelare som kan träna ihop. Men för den där ensamma Pelle som sitter hemma och skjuter stenhårt? För den som inte har ett lag? För den som inte har en ingång?
Dörren är stängd.
Det är det som är problemet:
Alla våra “vägar framåt” kräver att du redan är inne.
Gymnasieligor, Fragbite‑ligan, Esplay‑hubbar, Faceit‑grind — allt bygger på att du redan har ett lag, redan har kontakter, redan har en plats i ett system. Det är inte scouting. Det är inte upptäckt. Det är inte öppet.
Det är interncirklar.
Och interncirklar skapar inte nya stjärnor. De bevarar bara de gamla.
Motargumentet: “Men proffsen har ju inte tid att spela public?”
Jo. Det har de.
Det är bara en bekväm ursäkt.
För de har tid att grinda Faceit.
De har tid att spela Esplay.
De har tid att nöta interna scrims.
Allt detta sker på fritiden — och allt detta sker bakom stängda dörrar.
Det är inte tidsbrist.
Det är distansiering.
Och jag fattar det, till viss del. Man vill ha kvalitet, struktur, bra motstånd. Men det är en självförstärkande bubbla. Ju mer man isolerar sig, desto mindre ser man av scenen. Desto mindre ser scenen av en. Desto mindre chans har unga spelare att ens råka hamna i samma match som någon som är bättre.
Motargumentet: “Publicsystemet funkar dåligt i CS2.”
Ja, det gör det.
Men det är inte ett argument mot public — det är ett argument för att vi behöver använda det mer.
För när du väl lirat lite, när du hittar rätt server, när du hör snacket… då vet du exakt var de bra håller till.
Det är alltid så.
Det har alltid varit så.
Det räcker med ett IP som folk vet är bra.
Det räcker med en server där bra lirare samlas.
Det räcker med en plats där proffs hoppar in ibland.
Och om 8 av 14 på en publicserver är duktiga så är det ett ickeproblem.
Då är det inte kaos.
Då är det inte slöseri med tid.
Då är det en öppen scen.
Hur det fungerar i öst — och varför det funkar
I öst spelar deras bästa spelare fortfarande på publicservrar.
Inte varje dag, inte hela tiden — men regelbundet.
Det är där unga spelare möter bättre spelare.
Det är där man lär sig tempo, aggression, timing, duellspel.
Det är där man blir sedd.
Deras community är organiserat runt några få “heta IP:n” där nivån är hög och där proffs hoppar in ibland. Det är exakt så det fungerade i 1.6‑eran här hemma. Det är exakt så GeT_RiGhT, f0rest och hela den generationen växte fram — genom öppna servrar där man kunde råka möta någon som var bättre.
Öst lämnade dörren öppen.
Sverige stängde den.
Öst fick talang.
Sverige fick grindrum.
Enkelheten: vi kan ha en öppen liga utan plattformar
En annan sak som helt försvunnit är enkelheten.
Förr kunde man starta en liga utan att vara bunden till någon plattform. ClanBase, r60, alla de där systemen — de var öppna. Du behövde inte registrera dig på en låst hub, inte grinda ett specifikt ELO-system, inte vara del av en specifik community.
Du hade 5–10 polare.
Du skapade ett lag.
Du spelade.
Det var allt.
Och det ironiska är att det är ännu enklare idag.
I dagens CS kan du skapa en spelserver på två röda och köra ett inhousegame. Du behöver inte Faceit. Du behöver inte Esplay. Du behöver inte en låst plattform. Du behöver bara en server och ett IP.
Det är exakt så en öppen liga skulle kunna fungera igen:
en hemsida
en lista med lag
en enkel ELO-ladder
och matcherna spelas på communityns egna servrar
Inget mer.
Inga grindrum.
Inga stängda hubbar.
Inga murar.
Det är så man gör i öst.
Det är så vi gjorde förr.
Det är så man bygger en bred scen.
Svensk CS byggdes av öppna servrar!
Svensk CS stannar av på stängda!
Nu när jag tittar genom möjliga unga hungriga CS‑spelare för Johnny Speeds slår det mig att det är lite torftigt på spelarmarknaden igen. Inte för att de vi har är dåliga, men vi har för få spelare. För litet urval helt enkelt.
Hur kommer det sig att det förhåller sig på detta vis?
Jo… av någon helt märklig anledning tror folk att man måste grinda CS på Faceit för att bli någon, för att folk ska hitta dig. CS handlar om tur på många sätt. Turen att bli upptäckt är en. Men våra svenska klubbar, lag och stjärnor håller till på stängda hubbar med noll chans för någon att visa upp sig.
Visst, det hålls diverse småturneringar för fansen där man kan tävla i 1vs1 osv. Men det är ett jippo och enbart ett jippo.
Det har även gjorts svenska plattformar för i första hand svenska spelare… ett lovvärt initiativ. Då slipper man kanske de toxiska ryssarna. Men vi har lika mycket toxiska spelare här. Och fuskarna då? Mjea… det är sällsynt med uppenbar spinbot på dessa sajter då deras anticheat tar detta, men de är inte immuna mot closetcheaters — något som jag anser vara ett större problem än en spinbot. Dessa hindrar talangfulla spelare från att ta sig fram.
Jag kommer från en tid då man spelade public servers som uppvärmning och för att lära sig saker. Där mötte man ofta våra svenska proffs, semiproffs och upcomings. Sedan drog sig de duktiga tillbaka till sina egna stängda habitat och möjligheten att mäta sig med en duktig spelare försvann. Det enda som gällde — och fortfarande gäller — var någon slags match. Hitta fem lirare, nöta Faceit till nivå 10, grinda och sedan genom lotto få vara med och spela med proffs mer än en gång.
Det är i grunden ett kompisspel och man håller sig till de som tillför något… i mitt fall glada tillrop och galna teamflashar. Men genom att våra proffs håller sig till de stängda habitaten, med undantag för en och annan 1vs1‑turnering på en stängd plattform i en hub enbart för just den klanen, så stängs alla andra ute. Alla utom nördarna som redan är inne.
Att som ung (nästa GeT_RiGhT) inte ha en enkel väg framåt förutom de låsta hubbarna är enligt mig helt jäkla fel väg att gå. Vi behöver krossa taket, eller slå bort muren som man satt upp istället för tröskeln vid dörren. CS behöver bli enklare och mer lekfullt.
Klanerna själva borde lämna Faceit och satsa på egna publicservrar där de egna spelarna faktiskt går in och lirar ibland. Dessa servrar ska inte stå på någon tredjepartsplattform utan som en vanlig sketen publicserver hos Valve. De behöver kanske inte ha en var… utan det kanske räcker med fem. Platser där man vet att det samlas bättre lirare då och då för hela svenska communityt.
Motargumentet: “Men vi har ju gymnasieligor och Fragbite‑ligan?”
Japp. Det har vi.
Men de är också låsta.
Gymnasieligorna är bundna till skolor. Du måste gå på rätt program, på rätt ort, med rätt lärare som bryr sig. Missar du det? Då är du ute. Det är inte en öppen väg för alla unga spelare — det är en väg för de som råkar ha turen att gå på rätt skola.
Fragbite‑ligan är fantastisk för lag som redan är organiserade, redan har struktur, redan har fem spelare som kan träna ihop. Men för den där ensamma Pelle som sitter hemma och skjuter stenhårt? För den som inte har ett lag? För den som inte har en ingång?
Dörren är stängd.
Det är det som är problemet:
Alla våra “vägar framåt” kräver att du redan är inne.
Gymnasieligor, Fragbite‑ligan, Esplay‑hubbar, Faceit‑grind — allt bygger på att du redan har ett lag, redan har kontakter, redan har en plats i ett system. Det är inte scouting. Det är inte upptäckt. Det är inte öppet.
Det är interncirklar.
Och interncirklar skapar inte nya stjärnor. De bevarar bara de gamla.
Motargumentet: “Men proffsen har ju inte tid att spela public?”
Jo. Det har de.
Det är bara en bekväm ursäkt.
För de har tid att grinda Faceit.
De har tid att spela Esplay.
De har tid att nöta interna scrims.
Allt detta sker på fritiden — och allt detta sker bakom stängda dörrar.
Det är inte tidsbrist.
Det är distansiering.
Och jag fattar det, till viss del. Man vill ha kvalitet, struktur, bra motstånd. Men det är en självförstärkande bubbla. Ju mer man isolerar sig, desto mindre ser man av scenen. Desto mindre ser scenen av en. Desto mindre chans har unga spelare att ens råka hamna i samma match som någon som är bättre.
Motargumentet: “Publicsystemet funkar dåligt i CS2.”
Ja, det gör det.
Men det är inte ett argument mot public — det är ett argument för att vi behöver använda det mer.
För när du väl lirat lite, när du hittar rätt server, när du hör snacket… då vet du exakt var de bra håller till.
Det är alltid så.
Det har alltid varit så.
Det räcker med ett IP som folk vet är bra.
Det räcker med en server där bra lirare samlas.
Det räcker med en plats där proffs hoppar in ibland.
Och om 8 av 14 på en publicserver är duktiga så är det ett ickeproblem.
Då är det inte kaos.
Då är det inte slöseri med tid.
Då är det en öppen scen.
Hur det fungerar i öst — och varför det funkar
I öst spelar deras bästa spelare fortfarande på publicservrar.
Inte varje dag, inte hela tiden — men regelbundet.
Det är där unga spelare möter bättre spelare.
Det är där man lär sig tempo, aggression, timing, duellspel.
Det är där man blir sedd.
Deras community är organiserat runt några få “heta IP:n” där nivån är hög och där proffs hoppar in ibland. Det är exakt så det fungerade i 1.6‑eran här hemma. Det är exakt så GeT_RiGhT, f0rest och hela den generationen växte fram — genom öppna servrar där man kunde råka möta någon som var bättre.
Öst lämnade dörren öppen.
Sverige stängde den.
Öst fick talang.
Sverige fick grindrum.
Enkelheten: vi kan ha en öppen liga utan plattformar
En annan sak som helt försvunnit är enkelheten.
Förr kunde man starta en liga utan att vara bunden till någon plattform. ClanBase, r60, alla de där systemen — de var öppna. Du behövde inte registrera dig på en låst hub, inte grinda ett specifikt ELO-system, inte vara del av en specifik community.
Du hade 5–10 polare.
Du skapade ett lag.
Du spelade.
Det var allt.
Och det ironiska är att det är ännu enklare idag.
I dagens CS kan du skapa en spelserver på två röda och köra ett inhousegame. Du behöver inte Faceit. Du behöver inte Esplay. Du behöver inte en låst plattform. Du behöver bara en server och ett IP.
Det är exakt så en öppen liga skulle kunna fungera igen:
en hemsida
en lista med lag
en enkel ELO-ladder
och matcherna spelas på communityns egna servrar
Inget mer.
Inga grindrum.
Inga stängda hubbar.
Inga murar.
Det är så man gör i öst.
Det är så vi gjorde förr.
Det är så man bygger en bred scen.
Svensk CS byggdes av öppna servrar!
Svensk CS stannar av på stängda!
