Hej.


Jag förvånas över hur nära och kära blir förbannad över att helgen inte blev si eller så. Kass krogenkväll, tråkig hemmakväll, vill verkligen ha ut max av varje helg. Vad är det ni stressar över? Jag kan verkligen spendera hela helgen hemma om det vore så, planera mina dagar, hitta på massa saker, finns ju alltid något att göra.
Missnöjet förstår jag mig inte på. Har själv ett väldigt socialumgänge som väldigt gärna vill hitta på något, vilket jag inte alls har något emot, men helgerna är tydligen extremt viktiga för dem.

Enligt mig är ingen kväll dålig, går man ut med rätt inställning blir den 9/10 av gångerna lyckad, om den emot förmodan inte blir det försöker man göra något lyckat av det, eller tar det som det är, varför sitta och klaga på hur tråkigt man har? Se det från den ljusa sidan.


Diskutera:
Varför tar alla helgen på så stort allvar?