Hej, När jag var liten och inte ens gick i förskolan så hade jag en kompis som jag lärde känna innan skolan vi bodde nära varandra och lekte varje dag det var en riktig kompis som man kunde prata med. men sen så blev jag och en annan kompis och 2 tjejer flyttade till en annan klass för att det skulle jämna ut sig med elever i klassen (det var i typ 5an). Då vi varit bästa kompisar i flera år och nu ska vi gå i olika klasser.


Vi var mindre och mindre med varandra. Nu har vi inte varit med varandra på länge då vi fått olika intressen.


Nu till min nya klass det känns som jag är ett b alternativ. Med det så menar jag: Ifall det inte finns någon att vara med på rasten är man med mig, när man ska sitta brevid varandra i skolan ifall det inte finns någon annan kompis att sitta med så sitter man med mig (dock finns dem som ingen sitter brevid). tex


Jag förstår inte varför detta hänt men det känns så dåligt. Jag mår dåligt hemma och i skolan. Jag verkligen längtar till att få komma in i en ny klass/sluta skolan.
Jag vill ha en kompis som jag hade från innan förskolan till 5 har någon något tips på hur jag kan få en sån kompis igen?


Hur ska jag bli gladare dessa år jag har kvar?