1
Allvarliga sömnproblem, hjälp?
Postat av flammaney den 22 Februari 2010, 15:03
10 kommentarer · 1 004 träffar
Hej, jag har de senaste två åren haft rätt så stora sömnproblem. En vanlig vardagsnatt sover jag kanske max 4 timmar, oftast mindre.
Jag går upp runt 6.20, och försöker lägga mig så fort jag blir trött. Problemet är att jag aldrig känner att jag är trött, så till slut när klockan närmar sig 2 tänker jag att jag ändå måste lägga mig. Detta brukar resultera i att jag ligger i sängen, utan att kunna somna, i någon timme eller två. Sedan får jag liiiite lite sömn, sen vaknar jag. På morgonen är det som psykisk misshandel, det är riktigt svårt att dra sig upp och sedan ta sig iväg till skolan.
På förmiddagen brukar jag oftast känna mig någorlunda pigg, men på eftermiddagen blir det verkligen hemskt. Sekunderna är minuter, minuterna är timmar, timmarna är dagar osv. Jag är så trött att jag inte kan tänka klart, kan inte prata utan att tappa bort mig i vad jag säger osv.
Sedan, när dagen äntligen är slut och jag har kommit hem känner jag mig bara helt slut. Jag är så slut att jag inte kan sova på eftermiddagen, eller så är det för att jag inte blivit avslappnad efter dagen eller något. I vilket fall är det näst intill omöjligt för mig att somna på eftermiddagar, så att ta igen sömn där är lönlöst.
När kvällen anländer börjar det hela om från början. Jag tänker att jag ska lägga mig så fort jag blir trött, för att slippa ligga i sängen och försöka forca fram sömn vilket jag inte är bra på över huvud taget. Men som sagt blir jag inte trött, och detta leder till ytterligare en natt med mindre än 4 timmar sömn.
Jag var i den allra värsta delen av detta våren förra året, då sov jag cirka 10 timmar om man lägger ihop alla vardagsnätter. Detta ledde till att jag försov mig väldigt ofta, ibland så länge som 6-7 timmar, och då är hela dagen borta. Jag vill verkligen inte komma in i något sådant igen, det blir bara helt sjukt. Jag minns verkligen ingenting av den våren, det känns knappt som att det hände på riktigt. När man har stor sömnbrist känns det som att sömnen och vakenheten flyter ihop, och formar en oförståelig, suddig, förvriden verklighetsbild. Sen i höstas har jag kunnat sova lite mer än den våren, men jag har fortfarande varit trött nästan konstant.
Så, fragbite, ni som vet allt om något och något om allt: Vad ska jag göra för att bli fri från denna onda cirkel?
(Att dygna för att sedan kunna sova normalt natten efter är väldigt svårt, att vara uppe 24 timmar när man är trött konstant är väldigt svårt, och några gånger när jag trots detta lyckats med att dygna har jag fortfarande inte kunnat sova mer än 4h natten efter, det är helt sjukt.)
Jag går upp runt 6.20, och försöker lägga mig så fort jag blir trött. Problemet är att jag aldrig känner att jag är trött, så till slut när klockan närmar sig 2 tänker jag att jag ändå måste lägga mig. Detta brukar resultera i att jag ligger i sängen, utan att kunna somna, i någon timme eller två. Sedan får jag liiiite lite sömn, sen vaknar jag. På morgonen är det som psykisk misshandel, det är riktigt svårt att dra sig upp och sedan ta sig iväg till skolan.
På förmiddagen brukar jag oftast känna mig någorlunda pigg, men på eftermiddagen blir det verkligen hemskt. Sekunderna är minuter, minuterna är timmar, timmarna är dagar osv. Jag är så trött att jag inte kan tänka klart, kan inte prata utan att tappa bort mig i vad jag säger osv.
Sedan, när dagen äntligen är slut och jag har kommit hem känner jag mig bara helt slut. Jag är så slut att jag inte kan sova på eftermiddagen, eller så är det för att jag inte blivit avslappnad efter dagen eller något. I vilket fall är det näst intill omöjligt för mig att somna på eftermiddagar, så att ta igen sömn där är lönlöst.
När kvällen anländer börjar det hela om från början. Jag tänker att jag ska lägga mig så fort jag blir trött, för att slippa ligga i sängen och försöka forca fram sömn vilket jag inte är bra på över huvud taget. Men som sagt blir jag inte trött, och detta leder till ytterligare en natt med mindre än 4 timmar sömn.
Jag var i den allra värsta delen av detta våren förra året, då sov jag cirka 10 timmar om man lägger ihop alla vardagsnätter. Detta ledde till att jag försov mig väldigt ofta, ibland så länge som 6-7 timmar, och då är hela dagen borta. Jag vill verkligen inte komma in i något sådant igen, det blir bara helt sjukt. Jag minns verkligen ingenting av den våren, det känns knappt som att det hände på riktigt. När man har stor sömnbrist känns det som att sömnen och vakenheten flyter ihop, och formar en oförståelig, suddig, förvriden verklighetsbild. Sen i höstas har jag kunnat sova lite mer än den våren, men jag har fortfarande varit trött nästan konstant.
Så, fragbite, ni som vet allt om något och något om allt: Vad ska jag göra för att bli fri från denna onda cirkel?
(Att dygna för att sedan kunna sova normalt natten efter är väldigt svårt, att vara uppe 24 timmar när man är trött konstant är väldigt svårt, och några gånger när jag trots detta lyckats med att dygna har jag fortfarande inte kunnat sova mer än 4h natten efter, det är helt sjukt.)
