1
Jag är kär i min Syster [Del 2]
Postat av Ilys den 7 December 2009, 19:54
1 141 kommentarer · 5 294 träffar
OBS! uppföljare på http://www.fragbite.se/?thread ID=791317
DEL 3 http://www.fragbite.se/?thread ID=999240
Del 4: http://www.fragbite.se/?thread ID=1084068
TACK ADMINS/MODERATORER SOM GER TILLBAKA MIN TRÅD! =)
**Förlåt för mina äckliga styckindelningar. När jag fick tillbaka tråden så var allt som en löpande text så fixade bara till konversationerna lite snabbt.**
Oj oj oj..då var man äntligen unbannad!
Mycket har hänt under den här tiden!
Marie har kommit hem, senare än väntat dock men vi kommer till det sen, Angelica har lämnat mig och min pappa har helt och hållet sagt upp kontakten med mig.
Jag vill först och främst säga att det är roligt att se att det finns många som uppskattar min tråd och gärna vill ha en del 2, och det ska ni också få.
ALLT som har hänt kommer inte på en gång utan jag kommer göra en liten kort sammanfattning idag då jag har väldigt ont om tid. Men var inte ledsna, mer kommer imorgon eller på onsdag!
Välkomna till "Jag är kär i min syster, Del 2".
---------------------------- ------------------------------ ----------
Marie kom mycket senare än vad som var sagt. Hon och hennes kompisar blev borta två hela veckor till. Jag vet inte den riktiga orsaken till varför de stannade, men hon "påstår" att hennes kompis blev kär i någon dansk snubbe som hon träffa på någon krog.
Hur som helst..Marie kom hem på en lördag. Jag hämtade henne på flygplatsen och vi skulle åka hem. I bilen pratade hon inte så värst mycket. Hon svarade bara på mina enkla frågor såsom "hur har ni haft det" osv osv, men inget mer utöver det.
När vi hade kommit halvvägs hem så kunde jag inte hålla mig längre.
J - Hur blir det med barnet du då?
H - Behålla.
J - Så....det blir så alltså?
H - Ja, men bara för att jag vill ha kvar det så behöver du inte vara med och
uppfostra. Du behöver inte ens träffa bebisen om du inte vill, jag bryr mig inte.
J - Alltså....jag är ledsen men jag förstår inte hur fan du tänker.
H - Okej..? Det kan väl inte vara så svårt? Vi råkar få ett barn tillsammans, jag väljer att behålla det. Vad är det som är svårt?
Jag märkte redan nu att hon började bli väldigt irriterad, men vad tror ni jag blev? Fy helvete...jag var så....GRHHH just då.
J - Ja..men du är ju så jävla egoistisk. Du tänker tamefan bara på dig själv nu. Ett
barn behöver sin pappa, det fattar ju vem som helst. Men JAG KAN JU fan inte det? Vi kan ju inte flytta ihop på heltid.
H - Det var det ingen som sa heller? Jag sa klart och tydligt att du behöver inte vara med och uppfostra barnet?
J - Du är ju helt jävla omöjlig. Vet du vad? Gör hur fan du vill. Är så jävla trött på att
försöka prata vett med dig.
H - JA MEN BRA? Sluta då..för jag tänker göra som jag har bestämt.
Resten utav bilfärden var tyst som i graven. Vi sa inte ens hej då när jag släppte av henne utanför mamma och pappas lägenhet.
Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till?
Försök att sätta er i samma situation som jag sitter i. Helt sinnes.
Eftersom det var ett tag sedan detta hände så kanske ni vill veta hur situationen ser ut just nu, och den är som den var förut. Inget nytt från Marie. Hon låtsas som ingenting, skit störande.
Ajja, jag skriver mer senare eller imorgon som sagt. Har verkligen inte tid just nu! Hej då.
---------------------------- - -----------------------------
Äh vafan, kan ta itu med mina andra saker om en stund.
Efter att jag hade släppt av Marie hos mamma och pappa åkte jag hem till min nya lägenhet. Flyttade, efter idioten till flickvän som man var dum nog att ha, hade lämnat mig. Hon var fan inte klok någonstans. Hon försökte förklara för mig att det var "mord" att göra abort, och att åtminstone Marie inte var någon mördare.
J - Okej? Så du säger att jag är, eller kan vara, en mördare?
H - Hur ska jag kunna veta?
J - Ja...hur?...HUR? Jävligt bra fråga.
H - Se? Du har ju inte ens något vettigt svar på det själv.
J - Nä..fan också..jag har inte det. Men innan du....
H - Tyst, säg inget. Vill inte höra något mer skitsnack ifrån dig. Det är slut, HELT SLUT. Flyttar till Västerås nästa månad, och vill du veta en sak? Det ska bli så jävla skönt att slippa dig. Du har under hela vårt förhållande varit så jävla konstig.
J - Konstig? Okej...men...aha..har inte så mycket mer att säga till dig heller.
Hon gick ut med en hårt igenslagen dörr efter sig. Jag, som var helt jävla förvirrad, gick och tappa upp ett bad och tog fram en bok för att varva ner lite granna.
Dagen efter ringer puckot, Angelica. Först tänkte jag inte svara men efter ett snabbt beslut tog jag upp telefonen.
J - Ja? Och du vill?
H - Kan du packa ner mina kläder som jag har hos dig och lägga dem i min väska och kommer ner till parkeringen?
J - Nej.
H - Nähe? Då kommer jag upp.
J - I helvete heller du gör. Om 1minut kommer din väska och alla dina saker ligga på nedanför min balkong.
Jag la på och gick sedan till garderoben för att snabbt slänga ihop hennes saker. Jag gick mot balkongdörren och sulade ner skiten allt jag hade i marken. Jag bor på andra våningen så det var ju inte speciellt långt men det kändes ändå bra.
Den kommande timmen blev jag bombarderad av sms. Jag tror telefonen räkna upp till 56 sms och i alla stod det samma sak "Jag hatar dig, gå och dö". Skrattade lite smått för mig själv och tänkte "vilken mogen kvinna".
---------------------------- - ------------------------------ -------
Hej igen! Roligt att FB gav tillbaka min del 2! Dags att fortsätta....
Har inte kommit in på varför min pappa har sagt upp kontakten med mig. Men ni alla kommer ihåg kvällen då jag och Marie var hos dom och käkade? När det "där" hände på toaletten? I alla fall...efter det så var pappa konstig mot mig. Ringde man så sa han bara "hej" sedan gav han telefonen till mamma, skit skumt.
Jag lyckades bjuda över mig själv efter en del jams och trams.
Jag satt vid datorn och sneglade på klockan. Den hade blivit 17.00 och det var dags att ta på sig ytterkläderna och gå mot mamma och pappa.
Vägen dit hade blivit längre efter min flytt, men det hindrade inte mig ifrån att ta en promenad. Om jag inte minns fel så tar det ungerfär 30 minuter att gå dit, så jag hade gott om tid att tänka på vad jag skulle säga till pappa. Var ju hyffsad fundersam varför han var som han var mot mig sedan min förra vistelse.
Väl framme så öppnade jag portdörren, gick med snabba, osäkra steg upp. Ringde på dörren och väntade på respons. Mamma öppnade.
M - Nej men HEJ! Vad roligt att se dig igen!
J - Hej på dig med! Detsamma.
M - Du måste vara jättehungrig! Kom in och sätt dig så ska jag ta fram en öl åt dig..för du vill väl ha det? Eller vill du ha något annat?
Jag började redan nu bli förvirrad. Så där trevlig har hon aldrig varit mot mig förut...? Det måste ha något med pappa att göra, jag lovar.
J - Det blir fin fint med en öl, tack.
M - Då hämtar jag det! Gör det bekvämt för dig i soffan så länge. Det dröjjer en stund till innan maten är klar.
När jag stiger in i vardagsrummet så hör jag en grov, tung röst bakom mig. Det var pappa som kom ut ifrån sovrummet. Han hade tydligen tagit en middagslur, vilket gjorde mig ännu mer förvirrad för det har han aldrig gjort förut, åtminstone inte som jag vet om.
J - Hej pappa.
P - Jo hej du.. (Med en väldigt irriterad och trött ton)
J - Är du trött?
P - Nej hur så?
J - Ja du verkar inte speciellt pigg..eller är du bara på dåligt humör?
P - Dåligt humör och dåligt humör...vi kan diskutera saken vid middagen.
Han vände sig om och gick in till köket. I hallen mötte han mamma och de började viska. Jag försökte höra vad de sa men det var omöjligt.
Mamma kom med det störta leendet jag någonsin sätt. Jag var bara tvungen att fråga vad som var så....roligt? Fick det svar som jag trodde att jag skulle få, vilket var "Nej! Jag är bara så glad att se dig igen".
Det konstiga var att jag och mamma sprang på varandra på stan för 4 dagar sedan. Vi tog en fika och pratade, och då var hon helt normal. Men nu uppför hon sig som om vi inte setts på 10 år? Vafan är detta?
Mamma räckte över ölen och begav sig tillbaka till maten. Jag satte mig i soffan och tog upp en tidning. Jag läste en väldigt intressant artikel om rymden och börja drömma mig bort. När mamma, 20 minuter senare, ropade på mig att maten var klar så vaknade jag upp som ett kanonskott och insåg att jag hade somnat.
Jag reste mig upp och gick bort till bordet. Väl där såg man ett ordentligt uppdukat bord men massa olika saker, nästan som julaftonsmiddagen. Dock så passade inte pappas in i bilden. Han aldrig sätt ett sådant tjurigt, surt, arg och helt förkastligt ansiktsuttryck i hela mitt liv, speciellt inte på honom.
Tankarna slog mig mer och mer..han måste veta om det...Marie..barnet...mig?
M - Ahh..ta lite sallad också! Har gjort den med extra mycket tomater, som du tycker
så mycket om.
J - Men mamma...jag har aldrig tyckt om tomater?
M - Nej nej jag menade gurka..
J - Eh..gur..
P - Tyst nu, båda två. Nu ska vi prata lite, min son.
M - Nej vänta nu..vi tar det där efter maten.
P - Nej, det gör vi inte alls. Jag kan inte koncentrera mig, och det har jag inte kunnat gjort sen jag fick reda på detta.
J - Reda på vad?
M - Jo det är så att...
P - TYST? Jag ansvarar för detta, du är alldeles för mjuk. Nu är det så här att för några veckor sedan så fick vi ett samtal ifrån din syster. Hon grät och var helt förtvivlad. Givetvis var min första fråga "vad är det som har hänt?". Hon sa att hon var med barn. Jag sa inget utan stod bara och tänkte direkt "Barn? Hon har ju inte varit tillsammans med någon på ett bra tag nu?". Jag frågade vem som var pappan och där kom helt plötsligt ditt namn upp?
J - Alltså....ehm...
P - Så nu, innan jag säger något mer, vill jag ha en bra förklaring ifrån din sida.
J - Ja, alltså..Det var ju inte med flit. Det bara hände och hon blev med barn och jag ville såklart att vi skulle ta bort det men det ville inte hon. Jag försökte och försökte men det hon vägrade.
P - Aha, men det är ju ganska lustigt eftersom hon säger att du har förgripit dig på henne? Sedan blev hon med barn och vill inte ta bort det för att hon vill ha ett. Det stämmer ju inte direkt 100% överens med din historia. För enligt dig "hände" det bara, som om båda var med på det.
J - VA? FÖRGRIPIT MIG PÅ HENNE? Vad i HELVE*E?
M - Vårda ditt språk, snälla. Vi tycker också det här är jobbigt.
J - VÅDRA MITT SPRÅK? ALLTSÅ VAFAN ÄR NI FÖR MÄNNISKOR? Tror ni på henne?
P & M - Ja.
J - Okej, tro på henne, gör det.
Jag slängde tallriken på golvet, gick med bestämda steg ut till hallen. Tog på mig jackan och slängde igen dörren. Så fort jag var ute ur trapphuset tog jag upp telefonen och letade efter Marie i telefonboken. Jag markerade numret och tröck "ring upp".
**Förlåt för mina äckliga styckindelningar. När jag fick tillbaka tråden så var allt som en löpande text så fixade bara till konversationerna lite snabbt.**
To be continued...
---------------------------- ------------------------------ -----------------
Duuuut.......duuuuuut....... duuu
M - Ja....?
J - Hej..
M - Aha..hej
J - Tänker gå rakt på sak. VAFAN HAR DU SAGT TILL MAMMA OCH PAPPA? Ljugit ihop någon JÄVLA ÄCKLIG SKIT HISTORIA? Vet du hur mycket pappa hatar mig eller? VArför? VARFÖR I HELVETE VAR DET NÖDVÄNDIGT FÖR?
M - Ja..om du tänker efter..Ska jag säga att vi har haft sex som båda har varit med på och velat ha? Nej..då tror dem ju att jag är helt jävla cp också och jag tyckte att det skulle räcka med att de tycker illa om dig.
J - Alltså....FYYYYYYYFAAAAAAAAAN FÖR DIG. Vet du hur jävla grovt jag hatar dig nu eller? Alltså...du är ingen riktig syster..INTE TILL 50 JÄVLA ÖRE.
'Samtal avslutat'.
Detta blev till sist ett väldigt dyrt samtal då jag råkade kasta min mobil i marken. Men jag antar att alla förstår varför? Har ni sådana sjuka syskon? Alltså..jag är fortfarande helt jävla hysterisk.
Några timmar senare ringde Marie hem till mig. Jag har ingen nummerpresentatör på min gamla skabbiga trådlösa telefon så jag svarade med ett glatt "Hejsan".
Jag mötte en ledsen röst på andra sidan men det räckte fan inte. Hon bad om ursäkt säkert 20gånger inom loppet av 10 sekunder. Det började bli jobbigt att höra hennes falska ursäkter tillslut så jag la på. Har inte hört av henne fram tills dess. Inte mamma eller pappa heller. Hela min jävla familj hatar mig. Att Marie gör det skiter jag i, för jag hatar henne också. Men mamma och pappa?
FYYYYYYYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAN
---------------------------- ------------------------------ ----
Godmorgon alla läsare.
Igår var jag hemma hos mamma och pappa. Det var mamma som bjöd dit mig då pappa var borta. Det hon ville ha av mig var bara en förklaring till allt och varför Marie skulle ljuga för dem om en sådan allvarlig sak.
När jag kom dit så gjorde jag inget annat än att gå in till vardagsrummet där jag fann min plats i fåtöljen. Mamma stod i köket när jag satte mig men satt väldigt snart i soffan mitt emot mig. Diskussionen började direkt, inge trams om "Hur mår du idag?" osv.
Den intensiva pratstunden höll igång cirka 2 timmar. M = Mamma.
M - Jaha..så..sätt igång att förklara?
J - Mm, jag ska. Vet bara inte vart jag ska börja.
M - Ja..börja med hur du tänkte när du hade sex med sin syrra?
J - Nae..det är så mycket mer innan det.
M - Aha? Men börja där då kanske?
Mamma började bli riktigt irriterad tror jag och jag var lite för mesig för att börja förklara men men...
J - Jo...det var såhär att när Marie kom hem ifrån England och flyttade hem till mig så blev jag sexuellt attraherad av henne. Vi gjorde saker tillsammans hela tiden och det gjorde bara mig mer och mer...hmm...vet inget ord som passar.
M - Kåt kanske? (-.-)
J - Njae...eller något åt det hållet men kåt var lite för djupt.
M - Jaja..fortsätt.
J - Ja..det är väl det och sedan blev det som det blev. Att jag våldtog henne är bara rent jävla skitsnack och det hoppas jag att du fattar?
M - Jag vet inte riktigt vad jag ska tro faktiskt..därför bjöd jag hit Marie också.
J - Vaaa???
*Dörren ringer, PLING PLONG*
---------------------------- ------------------------------ -
Konstigt nog så var det aldrig Marie som kom in..utan pappa. Det var nästan värre faktiskt. Hade, långt inne i min hjärna, nästan hoppats på att det var Marie, så man för en gångs skulle kunna få lösa det här. Men istället får man möta en sur pappa som inte direkt blev gladare när han såg mig sitta i vardagsrummet.
P - Aha...och vad gör du här?
J - Pratar med mamma?
M - Ja..vi sitter faktiskt och diskuterar om Marie och det där, du vet.
P - Ahaja..så lämpligt att jag kom hem just nu då för jag skulle gärna också vilja höra din version av denna....historia eller vad man nu kan kalla det.
Jag fick återigen berätta det jag precis sagt till min mamma och jag kan inte påstå att jag tror att min pappa trodde mig till 0,001%.
P - ....och du förväntar dig att vi ska tro på detta?
M - Jag gör det i alla fall.
P - I helvete heller att du gör. Du vet inte hur en man tänker. Man kan lätt göra dumma saker och sedan kommer man på en perfekt historia som man kan lura i sina kärringar.
M - Jasså det säger du? Det låter som att du har några egna erfarenheter av detta?
P - Jadå..eller..njaee..inte direkt så.
M - Ut med det...jag ser ju på dig att det är något?
P - Jag har aldrig ljugit ihop någon historia för dig.
J - Visst pappa...visst. Hur var det på din "utbildning" till exempel?
M - VA?
P - Jodå den var bra och intressant, men nu ska vi inte prata om mig.
J - Haha, du är så jävla uppenbar ibland.
P - Och vad fan menar du med det?
J - Ja..det är ju inte SÅ GENOMSKINLIGT att när vi börjar prata om din så kallade "utbildning" som du var på förra helgen, så börjar du förklara bort dig genom att säga att vi ska prata om mig istället?
P - Du vet inte vad du pratar om.
M - Struna i honom nu. Var det verkligen sant det du berättade för mig förut? Om Marie?
J - Ja, jag har ingen anledning till att ljuga. Hade jag velat ljuga så hade jag väl inte erkänt att vi har haft sex?
M - Nej kanske inte. Är det de ända som har hänt eller är det något mer?
J - Nae allts......
....och vem såg man i ögonvrån kika fram bakom väggen? Jo Marie....
Hon kom tydligen in förut och ingen hörde sedan hade hon väl antagligen fått för sig att vara tyst som en...ja något och lyssna på vad jag sa. Till min absolut största förskräckelse sa hon det jag inte ens kunde tänka mig...
(A = Marie)
A - Inget mer? Vadå inget mer?
M - Nej men hej Marie? När kom du egentligen?
P - Ja.. (:S) När fan kom du?
A - Nyss, men skit i det nu. Jag vill höra vad mer han har att säga.
J - Vadå? Jag har nyss berättat allt.
A - Allt? Verkligen? Jag tycker både mamma och pappa ser väldigt för "lugna" ut för det?
J - Vad menar du egentligen?
A - Om vi säger såhär. Mamma..pappa..jag tror inte ni har fått höra hela historien om detta.
M & P - Jasså?
A - Se så..berätta nu. Gör inte du det så gör jag det.
J - Nej men det behöver vi inte ta med dom, det är ju ingen "big deal" i alla fall.
A - Det säger du? Som du vill..Mamma och pappa, jag är gravid. Säg hej till pappan som sitter mitt emot er.
M & P - VA? Är detta något slags skämt?
J - Ja....
A - Nej.
P - HAha jodå, det måste det vara. Nog med att jag är pappa till två incest ungar varav den ena tänder på att våldta sina syskon, men att pojken här har gjort dig med barn är ju bara ett stort skämt.
J - JAG HAR INTE VÅLDTAGIT NÅGON DITT CP!
A - Jasså det har du inte?
M - Alltså vad i hel*ete är detta?
Jag ville bara kunna försvinna...gå bort...sjunka ner i soffan och aldrig mer behöva komma tillbaka. Bortsett från det så hade jag två enkla val att välja mellan. Antigen så springer jag hem och hör aldrig mer av mig eller så stannar jag kvar som en man och försöker lösa detta problem som för 10 sekunder sedan växte till en stor katastrof.
Valet var ganska enkelt efter närmare eftertanke; Stanna kvar som en man.
---------------------------- ------------------------------ -----------------
Jag fick sitta kvar och skämmas samtidigt som jag försökte lugna ner mina föräldrar. Jag blev tvungen att förklara hela historien för dem och de blev inte direkt..glada.
Marie stod bara bakom och fnäste åt mig. Hon som tidigare hade "ångrat" att hon ljög för mamma och pappa om att jag hade våldtagit henne, bara fortsatte ljuga. Hon har alltid varit mamma och pappas "favorit" för att hon är så framgångsrik om man jämför med mig, men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just nu. Jag sa sanningen och det är det som räknas.
Jag blev inte kvar där så länge utan jag bara sa det jag behövde säga sen gick jag. Jag har precis ringt till min telefonoperatör och spärrat Maries nummer. Hon kan inte ringa mig och jag kan inte ringa henne. Känns så jävla rätt. Mitt hat mot henne har bara växt och växt de senaste veckorna och nu är det till och med teoretiskt omöjligt att förklara hur stort hatet är.
Nu sitter jag här..ensam. Ett barn som är på väg som jag inte kan göra så mycket åt och två föräldrar som inte vill veta av mig och jag vill inte veta av dem heller.
Vafan ska jag göra? Min energi börjar ta slut.
Förlåt för mina sega updates. Men de kommer när de kommer!
To be continued...
DEL 3 http://www.fragbite.se/?thread ID=999240
Del 4: http://www.fragbite.se/?thread ID=1084068
TACK ADMINS/MODERATORER SOM GER TILLBAKA MIN TRÅD! =)
**Förlåt för mina äckliga styckindelningar. När jag fick tillbaka tråden så var allt som en löpande text så fixade bara till konversationerna lite snabbt.**
Oj oj oj..då var man äntligen unbannad!
Mycket har hänt under den här tiden!
Marie har kommit hem, senare än väntat dock men vi kommer till det sen, Angelica har lämnat mig och min pappa har helt och hållet sagt upp kontakten med mig.
Jag vill först och främst säga att det är roligt att se att det finns många som uppskattar min tråd och gärna vill ha en del 2, och det ska ni också få.
ALLT som har hänt kommer inte på en gång utan jag kommer göra en liten kort sammanfattning idag då jag har väldigt ont om tid. Men var inte ledsna, mer kommer imorgon eller på onsdag!
Välkomna till "Jag är kär i min syster, Del 2".
---------------------------- ------------------------------ ----------
Marie kom mycket senare än vad som var sagt. Hon och hennes kompisar blev borta två hela veckor till. Jag vet inte den riktiga orsaken till varför de stannade, men hon "påstår" att hennes kompis blev kär i någon dansk snubbe som hon träffa på någon krog.
Hur som helst..Marie kom hem på en lördag. Jag hämtade henne på flygplatsen och vi skulle åka hem. I bilen pratade hon inte så värst mycket. Hon svarade bara på mina enkla frågor såsom "hur har ni haft det" osv osv, men inget mer utöver det.
När vi hade kommit halvvägs hem så kunde jag inte hålla mig längre.
J - Hur blir det med barnet du då?
H - Behålla.
J - Så....det blir så alltså?
H - Ja, men bara för att jag vill ha kvar det så behöver du inte vara med och
uppfostra. Du behöver inte ens träffa bebisen om du inte vill, jag bryr mig inte.
J - Alltså....jag är ledsen men jag förstår inte hur fan du tänker.
H - Okej..? Det kan väl inte vara så svårt? Vi råkar få ett barn tillsammans, jag väljer att behålla det. Vad är det som är svårt?
Jag märkte redan nu att hon började bli väldigt irriterad, men vad tror ni jag blev? Fy helvete...jag var så....GRHHH just då.
J - Ja..men du är ju så jävla egoistisk. Du tänker tamefan bara på dig själv nu. Ett
barn behöver sin pappa, det fattar ju vem som helst. Men JAG KAN JU fan inte det? Vi kan ju inte flytta ihop på heltid.
H - Det var det ingen som sa heller? Jag sa klart och tydligt att du behöver inte vara med och uppfostra barnet?
J - Du är ju helt jävla omöjlig. Vet du vad? Gör hur fan du vill. Är så jävla trött på att
försöka prata vett med dig.
H - JA MEN BRA? Sluta då..för jag tänker göra som jag har bestämt.
Resten utav bilfärden var tyst som i graven. Vi sa inte ens hej då när jag släppte av henne utanför mamma och pappas lägenhet.
Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till?
Försök att sätta er i samma situation som jag sitter i. Helt sinnes.
Eftersom det var ett tag sedan detta hände så kanske ni vill veta hur situationen ser ut just nu, och den är som den var förut. Inget nytt från Marie. Hon låtsas som ingenting, skit störande.
Ajja, jag skriver mer senare eller imorgon som sagt. Har verkligen inte tid just nu! Hej då.
---------------------------- - -----------------------------
Äh vafan, kan ta itu med mina andra saker om en stund.
Efter att jag hade släppt av Marie hos mamma och pappa åkte jag hem till min nya lägenhet. Flyttade, efter idioten till flickvän som man var dum nog att ha, hade lämnat mig. Hon var fan inte klok någonstans. Hon försökte förklara för mig att det var "mord" att göra abort, och att åtminstone Marie inte var någon mördare.
J - Okej? Så du säger att jag är, eller kan vara, en mördare?
H - Hur ska jag kunna veta?
J - Ja...hur?...HUR? Jävligt bra fråga.
H - Se? Du har ju inte ens något vettigt svar på det själv.
J - Nä..fan också..jag har inte det. Men innan du....
H - Tyst, säg inget. Vill inte höra något mer skitsnack ifrån dig. Det är slut, HELT SLUT. Flyttar till Västerås nästa månad, och vill du veta en sak? Det ska bli så jävla skönt att slippa dig. Du har under hela vårt förhållande varit så jävla konstig.
J - Konstig? Okej...men...aha..har inte så mycket mer att säga till dig heller.
Hon gick ut med en hårt igenslagen dörr efter sig. Jag, som var helt jävla förvirrad, gick och tappa upp ett bad och tog fram en bok för att varva ner lite granna.
Dagen efter ringer puckot, Angelica. Först tänkte jag inte svara men efter ett snabbt beslut tog jag upp telefonen.
J - Ja? Och du vill?
H - Kan du packa ner mina kläder som jag har hos dig och lägga dem i min väska och kommer ner till parkeringen?
J - Nej.
H - Nähe? Då kommer jag upp.
J - I helvete heller du gör. Om 1minut kommer din väska och alla dina saker ligga på nedanför min balkong.
Jag la på och gick sedan till garderoben för att snabbt slänga ihop hennes saker. Jag gick mot balkongdörren och sulade ner skiten allt jag hade i marken. Jag bor på andra våningen så det var ju inte speciellt långt men det kändes ändå bra.
Den kommande timmen blev jag bombarderad av sms. Jag tror telefonen räkna upp till 56 sms och i alla stod det samma sak "Jag hatar dig, gå och dö". Skrattade lite smått för mig själv och tänkte "vilken mogen kvinna".
---------------------------- - ------------------------------ -------
Hej igen! Roligt att FB gav tillbaka min del 2! Dags att fortsätta....
Har inte kommit in på varför min pappa har sagt upp kontakten med mig. Men ni alla kommer ihåg kvällen då jag och Marie var hos dom och käkade? När det "där" hände på toaletten? I alla fall...efter det så var pappa konstig mot mig. Ringde man så sa han bara "hej" sedan gav han telefonen till mamma, skit skumt.
Jag lyckades bjuda över mig själv efter en del jams och trams.
Jag satt vid datorn och sneglade på klockan. Den hade blivit 17.00 och det var dags att ta på sig ytterkläderna och gå mot mamma och pappa.
Vägen dit hade blivit längre efter min flytt, men det hindrade inte mig ifrån att ta en promenad. Om jag inte minns fel så tar det ungerfär 30 minuter att gå dit, så jag hade gott om tid att tänka på vad jag skulle säga till pappa. Var ju hyffsad fundersam varför han var som han var mot mig sedan min förra vistelse.
Väl framme så öppnade jag portdörren, gick med snabba, osäkra steg upp. Ringde på dörren och väntade på respons. Mamma öppnade.
M - Nej men HEJ! Vad roligt att se dig igen!
J - Hej på dig med! Detsamma.
M - Du måste vara jättehungrig! Kom in och sätt dig så ska jag ta fram en öl åt dig..för du vill väl ha det? Eller vill du ha något annat?
Jag började redan nu bli förvirrad. Så där trevlig har hon aldrig varit mot mig förut...? Det måste ha något med pappa att göra, jag lovar.
J - Det blir fin fint med en öl, tack.
M - Då hämtar jag det! Gör det bekvämt för dig i soffan så länge. Det dröjjer en stund till innan maten är klar.
När jag stiger in i vardagsrummet så hör jag en grov, tung röst bakom mig. Det var pappa som kom ut ifrån sovrummet. Han hade tydligen tagit en middagslur, vilket gjorde mig ännu mer förvirrad för det har han aldrig gjort förut, åtminstone inte som jag vet om.
J - Hej pappa.
P - Jo hej du.. (Med en väldigt irriterad och trött ton)
J - Är du trött?
P - Nej hur så?
J - Ja du verkar inte speciellt pigg..eller är du bara på dåligt humör?
P - Dåligt humör och dåligt humör...vi kan diskutera saken vid middagen.
Han vände sig om och gick in till köket. I hallen mötte han mamma och de började viska. Jag försökte höra vad de sa men det var omöjligt.
Mamma kom med det störta leendet jag någonsin sätt. Jag var bara tvungen att fråga vad som var så....roligt? Fick det svar som jag trodde att jag skulle få, vilket var "Nej! Jag är bara så glad att se dig igen".
Det konstiga var att jag och mamma sprang på varandra på stan för 4 dagar sedan. Vi tog en fika och pratade, och då var hon helt normal. Men nu uppför hon sig som om vi inte setts på 10 år? Vafan är detta?
Mamma räckte över ölen och begav sig tillbaka till maten. Jag satte mig i soffan och tog upp en tidning. Jag läste en väldigt intressant artikel om rymden och börja drömma mig bort. När mamma, 20 minuter senare, ropade på mig att maten var klar så vaknade jag upp som ett kanonskott och insåg att jag hade somnat.
Jag reste mig upp och gick bort till bordet. Väl där såg man ett ordentligt uppdukat bord men massa olika saker, nästan som julaftonsmiddagen. Dock så passade inte pappas in i bilden. Han aldrig sätt ett sådant tjurigt, surt, arg och helt förkastligt ansiktsuttryck i hela mitt liv, speciellt inte på honom.
Tankarna slog mig mer och mer..han måste veta om det...Marie..barnet...mig?
M - Ahh..ta lite sallad också! Har gjort den med extra mycket tomater, som du tycker
så mycket om.
J - Men mamma...jag har aldrig tyckt om tomater?
M - Nej nej jag menade gurka..
J - Eh..gur..
P - Tyst nu, båda två. Nu ska vi prata lite, min son.
M - Nej vänta nu..vi tar det där efter maten.
P - Nej, det gör vi inte alls. Jag kan inte koncentrera mig, och det har jag inte kunnat gjort sen jag fick reda på detta.
J - Reda på vad?
M - Jo det är så att...
P - TYST? Jag ansvarar för detta, du är alldeles för mjuk. Nu är det så här att för några veckor sedan så fick vi ett samtal ifrån din syster. Hon grät och var helt förtvivlad. Givetvis var min första fråga "vad är det som har hänt?". Hon sa att hon var med barn. Jag sa inget utan stod bara och tänkte direkt "Barn? Hon har ju inte varit tillsammans med någon på ett bra tag nu?". Jag frågade vem som var pappan och där kom helt plötsligt ditt namn upp?
J - Alltså....ehm...
P - Så nu, innan jag säger något mer, vill jag ha en bra förklaring ifrån din sida.
J - Ja, alltså..Det var ju inte med flit. Det bara hände och hon blev med barn och jag ville såklart att vi skulle ta bort det men det ville inte hon. Jag försökte och försökte men det hon vägrade.
P - Aha, men det är ju ganska lustigt eftersom hon säger att du har förgripit dig på henne? Sedan blev hon med barn och vill inte ta bort det för att hon vill ha ett. Det stämmer ju inte direkt 100% överens med din historia. För enligt dig "hände" det bara, som om båda var med på det.
J - VA? FÖRGRIPIT MIG PÅ HENNE? Vad i HELVE*E?
M - Vårda ditt språk, snälla. Vi tycker också det här är jobbigt.
J - VÅDRA MITT SPRÅK? ALLTSÅ VAFAN ÄR NI FÖR MÄNNISKOR? Tror ni på henne?
P & M - Ja.
J - Okej, tro på henne, gör det.
Jag slängde tallriken på golvet, gick med bestämda steg ut till hallen. Tog på mig jackan och slängde igen dörren. Så fort jag var ute ur trapphuset tog jag upp telefonen och letade efter Marie i telefonboken. Jag markerade numret och tröck "ring upp".
**Förlåt för mina äckliga styckindelningar. När jag fick tillbaka tråden så var allt som en löpande text så fixade bara till konversationerna lite snabbt.**
To be continued...
---------------------------- ------------------------------ -----------------
Duuuut.......duuuuuut....... duuu
M - Ja....?
J - Hej..
M - Aha..hej
J - Tänker gå rakt på sak. VAFAN HAR DU SAGT TILL MAMMA OCH PAPPA? Ljugit ihop någon JÄVLA ÄCKLIG SKIT HISTORIA? Vet du hur mycket pappa hatar mig eller? VArför? VARFÖR I HELVETE VAR DET NÖDVÄNDIGT FÖR?
M - Ja..om du tänker efter..Ska jag säga att vi har haft sex som båda har varit med på och velat ha? Nej..då tror dem ju att jag är helt jävla cp också och jag tyckte att det skulle räcka med att de tycker illa om dig.
J - Alltså....FYYYYYYYFAAAAAAAAAN FÖR DIG. Vet du hur jävla grovt jag hatar dig nu eller? Alltså...du är ingen riktig syster..INTE TILL 50 JÄVLA ÖRE.
'Samtal avslutat'.
Detta blev till sist ett väldigt dyrt samtal då jag råkade kasta min mobil i marken. Men jag antar att alla förstår varför? Har ni sådana sjuka syskon? Alltså..jag är fortfarande helt jävla hysterisk.
Några timmar senare ringde Marie hem till mig. Jag har ingen nummerpresentatör på min gamla skabbiga trådlösa telefon så jag svarade med ett glatt "Hejsan".
Jag mötte en ledsen röst på andra sidan men det räckte fan inte. Hon bad om ursäkt säkert 20gånger inom loppet av 10 sekunder. Det började bli jobbigt att höra hennes falska ursäkter tillslut så jag la på. Har inte hört av henne fram tills dess. Inte mamma eller pappa heller. Hela min jävla familj hatar mig. Att Marie gör det skiter jag i, för jag hatar henne också. Men mamma och pappa?
FYYYYYYYFAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAN
---------------------------- ------------------------------ ----
Godmorgon alla läsare.
Igår var jag hemma hos mamma och pappa. Det var mamma som bjöd dit mig då pappa var borta. Det hon ville ha av mig var bara en förklaring till allt och varför Marie skulle ljuga för dem om en sådan allvarlig sak.
När jag kom dit så gjorde jag inget annat än att gå in till vardagsrummet där jag fann min plats i fåtöljen. Mamma stod i köket när jag satte mig men satt väldigt snart i soffan mitt emot mig. Diskussionen började direkt, inge trams om "Hur mår du idag?" osv.
Den intensiva pratstunden höll igång cirka 2 timmar. M = Mamma.
M - Jaha..så..sätt igång att förklara?
J - Mm, jag ska. Vet bara inte vart jag ska börja.
M - Ja..börja med hur du tänkte när du hade sex med sin syrra?
J - Nae..det är så mycket mer innan det.
M - Aha? Men börja där då kanske?
Mamma började bli riktigt irriterad tror jag och jag var lite för mesig för att börja förklara men men...
J - Jo...det var såhär att när Marie kom hem ifrån England och flyttade hem till mig så blev jag sexuellt attraherad av henne. Vi gjorde saker tillsammans hela tiden och det gjorde bara mig mer och mer...hmm...vet inget ord som passar.
M - Kåt kanske? (-.-)
J - Njae...eller något åt det hållet men kåt var lite för djupt.
M - Jaja..fortsätt.
J - Ja..det är väl det och sedan blev det som det blev. Att jag våldtog henne är bara rent jävla skitsnack och det hoppas jag att du fattar?
M - Jag vet inte riktigt vad jag ska tro faktiskt..därför bjöd jag hit Marie också.
J - Vaaa???
*Dörren ringer, PLING PLONG*
---------------------------- ------------------------------ -
Konstigt nog så var det aldrig Marie som kom in..utan pappa. Det var nästan värre faktiskt. Hade, långt inne i min hjärna, nästan hoppats på att det var Marie, så man för en gångs skulle kunna få lösa det här. Men istället får man möta en sur pappa som inte direkt blev gladare när han såg mig sitta i vardagsrummet.
P - Aha...och vad gör du här?
J - Pratar med mamma?
M - Ja..vi sitter faktiskt och diskuterar om Marie och det där, du vet.
P - Ahaja..så lämpligt att jag kom hem just nu då för jag skulle gärna också vilja höra din version av denna....historia eller vad man nu kan kalla det.
Jag fick återigen berätta det jag precis sagt till min mamma och jag kan inte påstå att jag tror att min pappa trodde mig till 0,001%.
P - ....och du förväntar dig att vi ska tro på detta?
M - Jag gör det i alla fall.
P - I helvete heller att du gör. Du vet inte hur en man tänker. Man kan lätt göra dumma saker och sedan kommer man på en perfekt historia som man kan lura i sina kärringar.
M - Jasså det säger du? Det låter som att du har några egna erfarenheter av detta?
P - Jadå..eller..njaee..inte direkt så.
M - Ut med det...jag ser ju på dig att det är något?
P - Jag har aldrig ljugit ihop någon historia för dig.
J - Visst pappa...visst. Hur var det på din "utbildning" till exempel?
M - VA?
P - Jodå den var bra och intressant, men nu ska vi inte prata om mig.
J - Haha, du är så jävla uppenbar ibland.
P - Och vad fan menar du med det?
J - Ja..det är ju inte SÅ GENOMSKINLIGT att när vi börjar prata om din så kallade "utbildning" som du var på förra helgen, så börjar du förklara bort dig genom att säga att vi ska prata om mig istället?
P - Du vet inte vad du pratar om.
M - Struna i honom nu. Var det verkligen sant det du berättade för mig förut? Om Marie?
J - Ja, jag har ingen anledning till att ljuga. Hade jag velat ljuga så hade jag väl inte erkänt att vi har haft sex?
M - Nej kanske inte. Är det de ända som har hänt eller är det något mer?
J - Nae allts......
....och vem såg man i ögonvrån kika fram bakom väggen? Jo Marie....
Hon kom tydligen in förut och ingen hörde sedan hade hon väl antagligen fått för sig att vara tyst som en...ja något och lyssna på vad jag sa. Till min absolut största förskräckelse sa hon det jag inte ens kunde tänka mig...
(A = Marie)
A - Inget mer? Vadå inget mer?
M - Nej men hej Marie? När kom du egentligen?
P - Ja.. (:S) När fan kom du?
A - Nyss, men skit i det nu. Jag vill höra vad mer han har att säga.
J - Vadå? Jag har nyss berättat allt.
A - Allt? Verkligen? Jag tycker både mamma och pappa ser väldigt för "lugna" ut för det?
J - Vad menar du egentligen?
A - Om vi säger såhär. Mamma..pappa..jag tror inte ni har fått höra hela historien om detta.
M & P - Jasså?
A - Se så..berätta nu. Gör inte du det så gör jag det.
J - Nej men det behöver vi inte ta med dom, det är ju ingen "big deal" i alla fall.
A - Det säger du? Som du vill..Mamma och pappa, jag är gravid. Säg hej till pappan som sitter mitt emot er.
M & P - VA? Är detta något slags skämt?
J - Ja....
A - Nej.
P - HAha jodå, det måste det vara. Nog med att jag är pappa till två incest ungar varav den ena tänder på att våldta sina syskon, men att pojken här har gjort dig med barn är ju bara ett stort skämt.
J - JAG HAR INTE VÅLDTAGIT NÅGON DITT CP!
A - Jasså det har du inte?
M - Alltså vad i hel*ete är detta?
Jag ville bara kunna försvinna...gå bort...sjunka ner i soffan och aldrig mer behöva komma tillbaka. Bortsett från det så hade jag två enkla val att välja mellan. Antigen så springer jag hem och hör aldrig mer av mig eller så stannar jag kvar som en man och försöker lösa detta problem som för 10 sekunder sedan växte till en stor katastrof.
Valet var ganska enkelt efter närmare eftertanke; Stanna kvar som en man.
---------------------------- ------------------------------ -----------------
Jag fick sitta kvar och skämmas samtidigt som jag försökte lugna ner mina föräldrar. Jag blev tvungen att förklara hela historien för dem och de blev inte direkt..glada.
Marie stod bara bakom och fnäste åt mig. Hon som tidigare hade "ångrat" att hon ljög för mamma och pappa om att jag hade våldtagit henne, bara fortsatte ljuga. Hon har alltid varit mamma och pappas "favorit" för att hon är så framgångsrik om man jämför med mig, men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre just nu. Jag sa sanningen och det är det som räknas.
Jag blev inte kvar där så länge utan jag bara sa det jag behövde säga sen gick jag. Jag har precis ringt till min telefonoperatör och spärrat Maries nummer. Hon kan inte ringa mig och jag kan inte ringa henne. Känns så jävla rätt. Mitt hat mot henne har bara växt och växt de senaste veckorna och nu är det till och med teoretiskt omöjligt att förklara hur stort hatet är.
Nu sitter jag här..ensam. Ett barn som är på väg som jag inte kan göra så mycket åt och två föräldrar som inte vill veta av mig och jag vill inte veta av dem heller.
Vafan ska jag göra? Min energi börjar ta slut.
Förlåt för mina sega updates. Men de kommer när de kommer!
To be continued...
