1
Lagg vid auto-saves på spelservrar: Värt med cache-upgrade på RAID-controller
Postat av gesav72643 den 17 September 2026, 20:20
0 kommentarer · 0 träffar
Tjena gänget,
Jag vänder mig hit till hårdvarudelen eftersom jag vet att det hänger en del folk här som rattat egna dedikerade servrar för klanen eller kompisgänget genom åren.
Vi tröttnade nyligen på att hyra tredjepartsservrar med snåla CPU-tilldelningar för våra spelkvällar (vi kör en blandning av CS2-träning, lite moddad Rust och en ganska tung survival-server). För att få full kontroll och samtidigt ha en gemensam lagringsplats för alla tunga shadowplay-klipp och match-demos, hämtade vi hem en begagnad rackmaskin som vi ställt i förrådet.
Maskinen rullar överlag på fint, men vi har stött på ett riktigt irriterande problem. Varje gång spelservrarna kör en schemalagd auto-save av kartan—samtidigt som någon i gänget sitter och dumpar 4K-klipp över nätverket—så får vi en märkbar freeze i spelet på 1–2 sekunder.
När jag grävde i hårdvaran såg jag att diskarna styrs av en dedikerad hårdvaru-RAID-controller. Problemet är att den kör i absolut enklaste utförande utan eget cache-minne, vilket tvingar controllern att köra i "write-through"-läge där varje skrivning måste vänta på de mekaniska diskarna.
Min personliga erfarenhet från när man lirade som mest förr är att det inte finns något mer tiltande än servrar som tappar ticks eller fryser till mitt i en clutch-runda bara för att I/O-kön i bakgrunden korkar igen. Man vill ju ha en helt linjär upplevelse utan att diskar sätter stopp för flytet.
Jag kikar nu på om lösningen är att jaga rätt på en officiell cache upgrade till vår RAID controller, komplett med nödvändiga tillbehör som batteribackup (BBU) eller en flash-backed kondensator. Det skulle göra att vi säkert kan aktivera "write-back" och låta controllerns cache svälja skrivtopparna utan risk för korrupt data vid eventuella strömavbrott.
Samtidigt gnager en annan tanke: Är det ens värt att kosta på tillbehör till en hårdvaru-controller idag? Ett alternativ vore ju att flasha om controllern till en ren HBA (IT-läge) https://serverorbit.com/hba-and-controllers/accessories/cache-upgrade-en/smart-array, dumpa hårdvaru-RAID helt och låta Linux/ZFS sköta mjukvarupoolen med en snabb NVMe som skrivcache istället.
Hur har ni andra som driftat egna servrar för communityt löst I/O-flaskhalsar vid tunga skrivningar? Känns en fysisk cache-uppgradering till RAID-controllern fortfarande som det smidigaste ingreppet, eller är ren HBA-drift modernare och mer driftsäkert för att slippa framedrops i spelen?
Jag vänder mig hit till hårdvarudelen eftersom jag vet att det hänger en del folk här som rattat egna dedikerade servrar för klanen eller kompisgänget genom åren.
Vi tröttnade nyligen på att hyra tredjepartsservrar med snåla CPU-tilldelningar för våra spelkvällar (vi kör en blandning av CS2-träning, lite moddad Rust och en ganska tung survival-server). För att få full kontroll och samtidigt ha en gemensam lagringsplats för alla tunga shadowplay-klipp och match-demos, hämtade vi hem en begagnad rackmaskin som vi ställt i förrådet.
Maskinen rullar överlag på fint, men vi har stött på ett riktigt irriterande problem. Varje gång spelservrarna kör en schemalagd auto-save av kartan—samtidigt som någon i gänget sitter och dumpar 4K-klipp över nätverket—så får vi en märkbar freeze i spelet på 1–2 sekunder.
När jag grävde i hårdvaran såg jag att diskarna styrs av en dedikerad hårdvaru-RAID-controller. Problemet är att den kör i absolut enklaste utförande utan eget cache-minne, vilket tvingar controllern att köra i "write-through"-läge där varje skrivning måste vänta på de mekaniska diskarna.
Min personliga erfarenhet från när man lirade som mest förr är att det inte finns något mer tiltande än servrar som tappar ticks eller fryser till mitt i en clutch-runda bara för att I/O-kön i bakgrunden korkar igen. Man vill ju ha en helt linjär upplevelse utan att diskar sätter stopp för flytet.
Jag kikar nu på om lösningen är att jaga rätt på en officiell cache upgrade till vår RAID controller, komplett med nödvändiga tillbehör som batteribackup (BBU) eller en flash-backed kondensator. Det skulle göra att vi säkert kan aktivera "write-back" och låta controllerns cache svälja skrivtopparna utan risk för korrupt data vid eventuella strömavbrott.
Samtidigt gnager en annan tanke: Är det ens värt att kosta på tillbehör till en hårdvaru-controller idag? Ett alternativ vore ju att flasha om controllern till en ren HBA (IT-läge) https://serverorbit.com/hba-and-controllers/accessories/cache-upgrade-en/smart-array, dumpa hårdvaru-RAID helt och låta Linux/ZFS sköta mjukvarupoolen med en snabb NVMe som skrivcache istället.
Hur har ni andra som driftat egna servrar för communityt löst I/O-flaskhalsar vid tunga skrivningar? Känns en fysisk cache-uppgradering till RAID-controllern fortfarande som det smidigaste ingreppet, eller är ren HBA-drift modernare och mer driftsäkert för att slippa framedrops i spelen?
