1
Dagbok: En vecka hos bratsen
Postat av sorrololi den 24 September 2004, 19:16
186 kommentarer · 292 träffar
Jaha, i inspiration av xplosiv min vän så fick jag lust att ge er en inblick på hur jag har det på min prao. Jag jobbar på En grundskola från typ 6års-4an och det är smock jobbigt.
Dag 0 - Uppvärmningen av mitt livs deppigaste vecka.
Börjar med att jag vaknar upp med xplosiv på min sida. Denna regniga depp söndag ska vi in för att se Redbulls lådbils race.
Vi kommer till söder, ser oss omkring och jag börjar seriöst fundera om tunnelbanan var en tidsmaskin. Vaf*n! Vi är ju tillbaka på åttiotalet! Vi gick förbi alla slum gubbar och ghetto ungar som stod och degade i regnet. Vi gick förbi en "Snabbt och gott" och det var då jag fattade. Inget har gått vidare. I princip alla var klädd som en regnig höst söndag på 80-talet och med tanke på när "Snabbt och gott" byggdes och området vi var i var det inte så konstigt att jag tänkte så.
Vi kommer i alla fall fram till Redbull lådbils race, allt var regnigt och slaskigt... Speciellt 90% av personerna. Efter att vi trängt oss fram bland gubbar och skarriga brudar stannar vi och ser på tre lådbilar åka ned för banan och sedan beger vi oss till Falafel Kungen. På vägen ut för Redbull lådbils race, stöter vi på ett par 18-åriga ghetto ungar som knuffar till Xplosiv och säger jävla ***. Troligen för att de tyckte att han klädde sig lite snobbigt i sin Barbour jacka. Istället för att kaxa tillbaka och få spö som vanliga små illbattingar så insåg vi verkligeheten att vi inte kunde spöa ned 18-åringarna och heller inte springa därifrån.
Lite senare nedför backen så blev det för trångt. Jag valde det dumma valet av att hoppa över staketet så mina jeans blev hel skitiga. Xplosiv var smart nog att gå den vanliga vägen.
Vi gick gata upp och gata ned, vi hade inte bestämt oss att vi skulle till Falafel kungen ännu så vi bara gick. Jag gick på Xplosivs högra sida och lyssnade på Elton John - Tiny dancer, livet var i ett ord konstaterat - depp.
Vi kom tillslut fram till Falafel kunge och åt en smock äcklig kebab, och åkte hem.
Dag 1 - There's three stages a person hase to go trough while confronting a seziure attack from having spent to much time with whining little brats who dosen't listen to what you have to tell them and ask what your name is thirteen times a day. The first stage - Denial
Jag kom fram klockan 08.09 och klev in "Skeppet" a.k.a "Sovstället när små barnen blir för jobbiga". Alla jobbiga barn var där, små som mindre, fula som fulare och jobbiga som jobbigare. Jag hälsade på alla lärare och fritids pedagoger samt vissa av barnen.
Lektionen började och jag blev tilsatt en plats brevid klassens jobbigaste elev - Daniel.
Inget fel med snubben förutom att han är otroligt ful och han inte kan skriva som man ska och är ungefär elva gånger jobbigare än vanliga små ungar. Annars är han i topp form. Jag fick hjälpa han med matten i ca 1 timma innan han var klar med sin första sida. Schemat för dagen ser ut så här:
Sv/Ma
20 Min rast
Sv/ma
Sv/ma
L unch i 20 min
Ma
20 min rast
Sv
På den första rasten tog jag min mobiltelefon och slog en signal till xplosiv som just kommit till sin nya prao och trivdes hel bra, lät det som i alla fall.
Jag slog en signal till den ökända Albin som jobbar på "Täby wärdshus".
En kines resturan i första generation där ingen kan varken svenska eller har något vettigt att göra. Jag berättade min situation för Xposiv och Albin, la på luren och slog på Mp3n och tänkte "Hey, det här är ju inte så pjåkigt" (Därav rubriken "Denial").
När skoldagen var över gick jag genom den ~50 meter långa korridoren. På den 50 meter långa sträckan fick jag frågan "Vad heter du?" och "Hur många år är du?" ungefär 10 gågner.
Jag gick till personal rummet, tog mig ett Marie-kex och läste lite Metro.
Sedan var det tajm 4 fritids!
Jag kom upp dö trött från dagen som gått och trött på alla "Vad heter du?" frågor.
Stannade till 16:15 sen sade jag att jag hade träning och fick gå en kvart senare fast med svaret "Då får du väl jobba över någon annan dag.". Då kokade jag nästan.
Det skulle vara en sak om jag skulle fått pengar eller om jag skulle varit i ansvar för barnen men nej, jag är bara där och tar sk*ten som de inte orkar fixa. Argh!
Dag 2 - Second stage - Anger
Kom in i "Skeppet" ca 08:15 och hejade på alla lärare och barn.
Alla barnen var samlade runt en orange plast bunke där de skrek högre än en rock konsert "Ett, två, tre, dra igång!!!". De spelade Beyblade (stavning) en idiotisk men ändå snillerik ide som irriterar mig något obeskrivligt.
Själva spelet går ut på att Japanska buisness män (troligen skaparna av Pokemon-fenomenet) ska lura ungar att köpa dyra plast leksaker som man ska snurra i en arena. Den som slutar snurra först får ta hem vinsten, vilket är fem sekunders lycka.
En orange arena i plast som kostar ca 2 kr att göra säljer dem för ~200 kr till lättlurade barn.
Man kan köpa olika blades, olika s.k drag (det man ar för att få snurr på leksaken), arenor och s.k hållare (ännu en onödig sak att ha för att få sin "blade" spinna mer).
Det blir ett j*vla liv när detta ska spelas och ljudnivån ligger någonstans under gränsen för att trumhinnan ska sprängas.
Hur somhelst börar dagen och jag får forstätta hjälpa Daniel med sina svåra matteproblem (e.x 197+3).
Rasten kom efter ca en skoltimma gick jag ut till skolgården på rasten för att göra mitt dagliga samtal till Albin och Xplosiv och blev ritkigt sur på hur bra de hade. Jag drog på Mp3n och fick frågan "Vad heter du?" ytterligare tre gånger.
Jag gick en lektion till och det var rast igen. Jag orkade inte gå ut och höra på hur kul Albin och Xplosiv hade det så jag var tvungen att ta mig en tupplur. Tjugo minuter senare kom de små ivriga, jobbiga små bratsen och väkte mig, sedan sprang de till fröken och skvallrade att jag hade sovit. Arg är ordet (därav rubriken Anger).
Dag 3 - Third and last stage - Acceptance
Kom till "Skeppet" klockan fem över i don't care och gick till Daniel som satt ondskefullt och väntade på dagens dom av svåra mattetal. Vid genomgången av schemat fick jag reda på att det var dags för skoljoggen och vi skulle bort 2 km för att springa eller möjligtvis gå. Jag bestämde mig för att ta mopeden till platsen 2 kilometer bort, för att det skulle vara bekvämare och lättare. Jag bad om vägbeskrivning och vägbeskrivning fick jag. Därmed lite till. En lärare kom fram till mig efter jag satt på hjälmen och sa att jag var tvungen gå med barnen för att känna på hur verkligheten är. Det var då jag förstod att det är såhär de lever. Och det är såhär jag kommer leva de närmaste 8 dagarna. Efter en lång vandring i regnet slog jag en signal till Xplosiv och berättade för han hur de gångna 2 och en halv dagarna varit. Tills jag accepterade verkligheten och förstod att tiden på dagen då jag ringde och berättade min dag var den bästa på dagen (mycket dag här). Jag förstod att mitt dagliga klimax var när jag ringde xplosiv. Så tråkig är min dag.
Jag klarade igenom min skoldag och det var dags för fritids. Alla var nere och tittade på film medans den små mobbade nya killen Erik var uppe på övervåningen och byggde kapla. Jag låg i soffan och såg till att Erik inte var olydig. Jag satte på Mp3n och efter två och en halv låtar tills tanten som sade åt mig att inte åka moppen till 2 kilometers platsen sa åt mig att ta av mig lurarna och "ta hand om barnen".
Suck... Jag förstod också då att lärarna var fast i ett s.k "barn-träsk" där hela deras liv kretsar runt detta fritids och deras personliga klimax är när de får se barnens uppbyggda Kapla torn ramla.
Dag 4 - Bowling for whine.
Dagen gick som med de flesta dagar: Hjälpa daniel med matten, ringa Xplosiv och Albin, ta en tupplur och lyssna på musik.
När det var dags för fritids - den värsta tiden på dagen - så fick jag reda på att vi skulle ut och spela bowling.
Vi drog dit och spelade två serier (I beat the crap out of em'... Tough job. Just roll the ball in to thier nuts until they start to cry).
Jag drog upp och köpte en röd ferrari bild godis för en krona, för att i nästa sekund höra de ljuva små orden i högsta falsett "FRÖKEN! HAN KÖPTE GODIS" av en fet liten tjockis.
Jag lade motvilligt ned godisen i fickan för att undvika bråk och gick vidare, endast för att höra deras tjat om att jag köpte godis och hur "dum" jag var.
Tillslut hade jag fått nog och sade "O.k, du får godisen om du håller käften.", men endast för att höra den uppenbara konsekvensen "FRÖKEN! HAN KÖPTE GODIS OCH TÄNKER GE DOM TILL (va nu den lilla tjockisen heter) OM DOM HÅLLER TYYYYST!!!". Jag lade ned godisen o fickan en andra gång, endast för att ta konsekvensen av att höra "Psst... ge oss godisen nu när ingen seeeeeer..."
Efter fem minuters tjat fick jag nog. Jag räckte fram handen och precis innan tjockisen skulle få tag på den kastade jag den bak i buskarna för att en än gång undvika bråk. Men endast för att ta den sista konsekvensen "FRÖKEN HAN SKRÄPAR NER MARKEN OCH KASTAR BORT GODIS!"
Jag gick vidare utan skäll från fröken och tittade bak och såg att tjockisen rotade fram godisen ur buskarna och åt den.
Min dag hade varit lång så jag gick hem.
Dag 5 - En kort och tråkig dag.
Denna dagen (fredag) har varit relativt kort eftersom jag inte behövde ge mig av till fritids, utan hade min lilla söta Albin ringa och låtsas vara min mamma och säga att jag skulle till tandläkaren.
Inte så mycket mer att skriva om denna dag förutom att jag fick hjälpa Daniel med stenåldern.
Han orkade inte leta upp något utan jag fick läsa igenom allt innan han kunde läsa det själv. Jag är nu trött och ska snart äta... God kväll.
Hampus Winqvist
Andledningen att jag skriver det här är att jag inte har haft min dator på fyra dagar och måste skriva av mig lite.
"Man, I have to much spare time"
"Jag har inte spelat dator på fyra dagar känns som jag lever i celibat."
Dag 0 - Uppvärmningen av mitt livs deppigaste vecka.
Börjar med att jag vaknar upp med xplosiv på min sida. Denna regniga depp söndag ska vi in för att se Redbulls lådbils race.
Vi kommer till söder, ser oss omkring och jag börjar seriöst fundera om tunnelbanan var en tidsmaskin. Vaf*n! Vi är ju tillbaka på åttiotalet! Vi gick förbi alla slum gubbar och ghetto ungar som stod och degade i regnet. Vi gick förbi en "Snabbt och gott" och det var då jag fattade. Inget har gått vidare. I princip alla var klädd som en regnig höst söndag på 80-talet och med tanke på när "Snabbt och gott" byggdes och området vi var i var det inte så konstigt att jag tänkte så.
Vi kommer i alla fall fram till Redbull lådbils race, allt var regnigt och slaskigt... Speciellt 90% av personerna. Efter att vi trängt oss fram bland gubbar och skarriga brudar stannar vi och ser på tre lådbilar åka ned för banan och sedan beger vi oss till Falafel Kungen. På vägen ut för Redbull lådbils race, stöter vi på ett par 18-åriga ghetto ungar som knuffar till Xplosiv och säger jävla ***. Troligen för att de tyckte att han klädde sig lite snobbigt i sin Barbour jacka. Istället för att kaxa tillbaka och få spö som vanliga små illbattingar så insåg vi verkligeheten att vi inte kunde spöa ned 18-åringarna och heller inte springa därifrån.
Lite senare nedför backen så blev det för trångt. Jag valde det dumma valet av att hoppa över staketet så mina jeans blev hel skitiga. Xplosiv var smart nog att gå den vanliga vägen.
Vi gick gata upp och gata ned, vi hade inte bestämt oss att vi skulle till Falafel kungen ännu så vi bara gick. Jag gick på Xplosivs högra sida och lyssnade på Elton John - Tiny dancer, livet var i ett ord konstaterat - depp.
Vi kom tillslut fram till Falafel kunge och åt en smock äcklig kebab, och åkte hem.
Dag 1 - There's three stages a person hase to go trough while confronting a seziure attack from having spent to much time with whining little brats who dosen't listen to what you have to tell them and ask what your name is thirteen times a day. The first stage - Denial
Jag kom fram klockan 08.09 och klev in "Skeppet" a.k.a "Sovstället när små barnen blir för jobbiga". Alla jobbiga barn var där, små som mindre, fula som fulare och jobbiga som jobbigare. Jag hälsade på alla lärare och fritids pedagoger samt vissa av barnen.
Lektionen började och jag blev tilsatt en plats brevid klassens jobbigaste elev - Daniel.
Inget fel med snubben förutom att han är otroligt ful och han inte kan skriva som man ska och är ungefär elva gånger jobbigare än vanliga små ungar. Annars är han i topp form. Jag fick hjälpa han med matten i ca 1 timma innan han var klar med sin första sida. Schemat för dagen ser ut så här:
Sv/Ma
20 Min rast
Sv/ma
Sv/ma
L unch i 20 min
Ma
20 min rast
Sv
På den första rasten tog jag min mobiltelefon och slog en signal till xplosiv som just kommit till sin nya prao och trivdes hel bra, lät det som i alla fall.
Jag slog en signal till den ökända Albin som jobbar på "Täby wärdshus".
En kines resturan i första generation där ingen kan varken svenska eller har något vettigt att göra. Jag berättade min situation för Xposiv och Albin, la på luren och slog på Mp3n och tänkte "Hey, det här är ju inte så pjåkigt" (Därav rubriken "Denial").
När skoldagen var över gick jag genom den ~50 meter långa korridoren. På den 50 meter långa sträckan fick jag frågan "Vad heter du?" och "Hur många år är du?" ungefär 10 gågner.
Jag gick till personal rummet, tog mig ett Marie-kex och läste lite Metro.
Sedan var det tajm 4 fritids!
Jag kom upp dö trött från dagen som gått och trött på alla "Vad heter du?" frågor.
Stannade till 16:15 sen sade jag att jag hade träning och fick gå en kvart senare fast med svaret "Då får du väl jobba över någon annan dag.". Då kokade jag nästan.
Det skulle vara en sak om jag skulle fått pengar eller om jag skulle varit i ansvar för barnen men nej, jag är bara där och tar sk*ten som de inte orkar fixa. Argh!
Dag 2 - Second stage - Anger
Kom in i "Skeppet" ca 08:15 och hejade på alla lärare och barn.
Alla barnen var samlade runt en orange plast bunke där de skrek högre än en rock konsert "Ett, två, tre, dra igång!!!". De spelade Beyblade (stavning) en idiotisk men ändå snillerik ide som irriterar mig något obeskrivligt.
Själva spelet går ut på att Japanska buisness män (troligen skaparna av Pokemon-fenomenet) ska lura ungar att köpa dyra plast leksaker som man ska snurra i en arena. Den som slutar snurra först får ta hem vinsten, vilket är fem sekunders lycka.
En orange arena i plast som kostar ca 2 kr att göra säljer dem för ~200 kr till lättlurade barn.
Man kan köpa olika blades, olika s.k drag (det man ar för att få snurr på leksaken), arenor och s.k hållare (ännu en onödig sak att ha för att få sin "blade" spinna mer).
Det blir ett j*vla liv när detta ska spelas och ljudnivån ligger någonstans under gränsen för att trumhinnan ska sprängas.
Hur somhelst börar dagen och jag får forstätta hjälpa Daniel med sina svåra matteproblem (e.x 197+3).
Rasten kom efter ca en skoltimma gick jag ut till skolgården på rasten för att göra mitt dagliga samtal till Albin och Xplosiv och blev ritkigt sur på hur bra de hade. Jag drog på Mp3n och fick frågan "Vad heter du?" ytterligare tre gånger.
Jag gick en lektion till och det var rast igen. Jag orkade inte gå ut och höra på hur kul Albin och Xplosiv hade det så jag var tvungen att ta mig en tupplur. Tjugo minuter senare kom de små ivriga, jobbiga små bratsen och väkte mig, sedan sprang de till fröken och skvallrade att jag hade sovit. Arg är ordet (därav rubriken Anger).
Dag 3 - Third and last stage - Acceptance
Kom till "Skeppet" klockan fem över i don't care och gick till Daniel som satt ondskefullt och väntade på dagens dom av svåra mattetal. Vid genomgången av schemat fick jag reda på att det var dags för skoljoggen och vi skulle bort 2 km för att springa eller möjligtvis gå. Jag bestämde mig för att ta mopeden till platsen 2 kilometer bort, för att det skulle vara bekvämare och lättare. Jag bad om vägbeskrivning och vägbeskrivning fick jag. Därmed lite till. En lärare kom fram till mig efter jag satt på hjälmen och sa att jag var tvungen gå med barnen för att känna på hur verkligheten är. Det var då jag förstod att det är såhär de lever. Och det är såhär jag kommer leva de närmaste 8 dagarna. Efter en lång vandring i regnet slog jag en signal till Xplosiv och berättade för han hur de gångna 2 och en halv dagarna varit. Tills jag accepterade verkligheten och förstod att tiden på dagen då jag ringde och berättade min dag var den bästa på dagen (mycket dag här). Jag förstod att mitt dagliga klimax var när jag ringde xplosiv. Så tråkig är min dag.
Jag klarade igenom min skoldag och det var dags för fritids. Alla var nere och tittade på film medans den små mobbade nya killen Erik var uppe på övervåningen och byggde kapla. Jag låg i soffan och såg till att Erik inte var olydig. Jag satte på Mp3n och efter två och en halv låtar tills tanten som sade åt mig att inte åka moppen till 2 kilometers platsen sa åt mig att ta av mig lurarna och "ta hand om barnen".
Suck... Jag förstod också då att lärarna var fast i ett s.k "barn-träsk" där hela deras liv kretsar runt detta fritids och deras personliga klimax är när de får se barnens uppbyggda Kapla torn ramla.
Dag 4 - Bowling for whine.
Dagen gick som med de flesta dagar: Hjälpa daniel med matten, ringa Xplosiv och Albin, ta en tupplur och lyssna på musik.
När det var dags för fritids - den värsta tiden på dagen - så fick jag reda på att vi skulle ut och spela bowling.
Vi drog dit och spelade två serier (I beat the crap out of em'... Tough job. Just roll the ball in to thier nuts until they start to cry).
Jag drog upp och köpte en röd ferrari bild godis för en krona, för att i nästa sekund höra de ljuva små orden i högsta falsett "FRÖKEN! HAN KÖPTE GODIS" av en fet liten tjockis.
Jag lade motvilligt ned godisen i fickan för att undvika bråk och gick vidare, endast för att höra deras tjat om att jag köpte godis och hur "dum" jag var.
Tillslut hade jag fått nog och sade "O.k, du får godisen om du håller käften.", men endast för att höra den uppenbara konsekvensen "FRÖKEN! HAN KÖPTE GODIS OCH TÄNKER GE DOM TILL (va nu den lilla tjockisen heter) OM DOM HÅLLER TYYYYST!!!". Jag lade ned godisen o fickan en andra gång, endast för att ta konsekvensen av att höra "Psst... ge oss godisen nu när ingen seeeeeer..."
Efter fem minuters tjat fick jag nog. Jag räckte fram handen och precis innan tjockisen skulle få tag på den kastade jag den bak i buskarna för att en än gång undvika bråk. Men endast för att ta den sista konsekvensen "FRÖKEN HAN SKRÄPAR NER MARKEN OCH KASTAR BORT GODIS!"
Jag gick vidare utan skäll från fröken och tittade bak och såg att tjockisen rotade fram godisen ur buskarna och åt den.
Min dag hade varit lång så jag gick hem.
Dag 5 - En kort och tråkig dag.
Denna dagen (fredag) har varit relativt kort eftersom jag inte behövde ge mig av till fritids, utan hade min lilla söta Albin ringa och låtsas vara min mamma och säga att jag skulle till tandläkaren.
Inte så mycket mer att skriva om denna dag förutom att jag fick hjälpa Daniel med stenåldern.
Han orkade inte leta upp något utan jag fick läsa igenom allt innan han kunde läsa det själv. Jag är nu trött och ska snart äta... God kväll.
Hampus Winqvist
Andledningen att jag skriver det här är att jag inte har haft min dator på fyra dagar och måste skriva av mig lite.
"Man, I have to much spare time"
"Jag har inte spelat dator på fyra dagar känns som jag lever i celibat."
