Tjenare alla på Fragbite!


För er som inte gillar att läsa så är detta ingen tråd för er! Men hade tänkt att berätta lite av mitt liv, tar och skriver lite i taget och kommer med fler uppdateringar om ni tycker att det verkar vara bra, så kommentera gärna!


Tjenare! Nu är det så att jag hade tänt att skriva lite om mitt 18 år långa liv på denna jord.

Jag kan börja med att jag bor i en liten ”by” i Västra Götaland. Mina föräldrar separerade när jag var cirka 2 år och min far fick vårdnaden, för socialen tyckte inte att mamma skulle ha den.. Jag kan börja skriva om när jag gick på dagis/dagmamma. När jag gick hos min dåvarande dagmamma så bråkade jag ganska mycket av mig, blev arg för ingenting och gjorde allting för att få uppmärksamhet. Där gick jag tills jag var 4 sen gick jag det sista året på dagis innan förskolan. På dagis var det likadant busig och bråkig av mig. Sen när jag började i skolan alltså 1an så bråkade jag alltid på rasterna och sökte till mig bråk. Vi var 6 killar i min klass så vi höll ihop ganska så bra. Jag och 2 till var mer tajta och höll alltid ihop oavsett om vi bråkade lite då och då men det löste sig ofta på en kort tid. När jag gick i 3an så fick jag en diagnos på dyslexi och fick göra massa tester, tillslut kom dom fram till att jag även hade en diagnos på ADHD. Min pappa tog det väldigt hårt och tror alla andra i familjen gjorde det också. Pappa hade ett stadigt förhållande med en tjej när jag var mellan 3-8 år och sen tog det slut mellan de och han blev väldigt ledsen, och massa tjejer har det varit efter det så blivit mycket resande hit och dit i Sverige. Min mamma har bott lite här och där i Sverige, Men nu bor hon i Södertälje med sin sambo och hans 2 barn, och de har bott tsm i 11 år nu tror jag att det blir. Men tillbaka till min skola. Jag kan säga att det inte har gått så bra för mig i skolan direkt. Alla i min klass i lågstadiet började med Engelska i åk2 men eftersom jag hade enskild engelska så satt jag och min lärare och kollade på datorn ist, surfade, kollade på youtube och osv. Körde typ grunderna Yes och No och liknande. Engelska började jag med på riktigt när jag gick i 7an så det är inte mitt starkaste ämne, alltid haft svårt för det. Mitt favorit ämne i grundskolan var idrott och matte eftersom det var det jag var duktig på. Som jag skrev tidigare var jag jävligt bråkig av mig och bråkade ofta på rasterna med de som var äldre och yngre, inte rädd för någonting om man kan säga så, hade inga gränser alls. Fick ovänner och allt blev bara värre även med de kompisar jag hade i klassen. Sen när jag började 6an så fick vi byta skola till en skola som låg 1 mil ifrån där jag bodde. Min rektor och lärare på andra skolan tyckte att jag inte skulle gå i samma klass som de jag gick med i grundskolan så de satte mig i en annan klass, jag var enda killen från gamla klassen och de flesta tjejerna och massa andra killar jag hade spelat handboll med när jag var lite mindre. Det började med att jag försökte få uppmärksamhet av de nya killarna i klassen och vi bråkade ganska så ofta. När jag var mera inne i klassen så började jag kaxa med de som gick i 9an och säga saker till dem och gjorde allting för att få de arga. Tillbaka till situationen i klassen, alla killar i klassen hade ”fredagsbråk” varje fredageftermiddag för att slippa sista lektionen och då fick vi prata om vad som hade hänt och allting. Det var alltid jag mot dem, men eftersom jag inte har så stora gränser så brydde jag mig inte tyckte mest de var roligt att bråka lite.