Det var en kall sommarnatt i Stockholm, jag står och kollar in i Karins vin röda lilla hus, Karin hon som jag aldrig kommer att glömma bort.
Bredvid huset finns ett gammalt oanvänt växthus som vi hade haft många minnen i, vi var så lyckliga tillsammans, men en dag så förrådde hon mig.
Hon var 38 år, blont hår ganska smal och var ungefär 1,60 lång.
Det var 15 år sedan som allt ramla ihop, det var då allt hände.


Jag kollade in henne på avstånd, hon hade ingen aning om vad som skulle hända henne inatt, jag fimpade cigaretten och gick.


Tre timmar senare var jag där igen och bara iakttog henne, jag stod bredvid hennes faluröda lada, bakom hennes blåa Volvo v70 och det var ungefär 60 meter till hennes hus.
Jag var nervös, jag höll i min SIG-Sauer p226, 9mm kaliber med 15-skotts magasin som jag fått av min kompis, dock så är den bara laddad med tre skott.
Mitt hjärta dunkade snabbt, jag tog några djupa andetag, ”jag måste göra det här, jag måste göra det här” sa jag tyst för mig själv, jag försökte samla mig och sluta darra, jag visste att jag bara fick missa max ett skott, det får inte vara någon chans att hon överlever, hon måste dö.


Vad tycker ni om det där jag skrev? var det kasst, var det bra? skriv om jag ska göra några förändringar