Tjenare vill nu dela med mig av en av mina favoriter:
Romeo Olssons Proffsdikt från Varan tv.


Jag mötte en man igår. Han kom gående över de smaragdgröna kullarna i Brösarp. Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig, tryckte min hand och bad mig sitta ner.


Han sade att han vandrat från Smygehuk, och att han kommit för att fisa mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en tiotusendels sekund fann jag mig liggande på marken med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete. Sakta, sakta förde han dem närmare och närmare mig; precis så nära att hans ringmuskel nästintill snuddade vid min vibrerande nästipp.


Sedan låg vi så i flera minuter och bara andades. Och sedan fes han. Det var som om jag försvann för ett ögonblick och när jag vaknade igen då var han försvunnen.


Jag tror mig ibland se honom komma gående längs landsvägen, tycker mig ibland höra ljudet av hans varma luft mot min kind.


Men han är borta, borta likt en vind.


http://www.youtube.com/watch?v =S3GOwWJH3XE&feature=player_em bedded


Ont. Dela med dig av din favorit.