En match skulle/har redan/kanske ska spelas i en lucka i det mänskliga medvetandet där tid och rum inte existerar på annat sätt än som en metafor för skeendet. I lag [1] finner vi: Aristoteles-Descartes-Hobbes-J aspers-Nietzsche. Lag [2] består av: Kierkegaard-Platon-Rosseau-Sch openhauer-Wittgenstein.

Banan som spelas/spelats är/var dust2 och MR15 gäller/gällde.

Vi på Flubberbite kan som första cs-site presentera en ingående analys av två spelare från varje lag, samt en kort intervju med var och en:


**Team[1]Aristoteles : Skaparen av "basecampandet" och oprovocerade "teamkills" trivs bäst som terrorist på aztek där han kan campa ut ronder i trälådan samtidigt som han löser filosofiska problem och tuggar nybakad Chalvas.

**Team[1]Descartes: Eller den franska haxxaren som han kallas söder om Bordeaux, älskar att sitta bak i bilen på Nuke i t-spawn och diskutera matematiska problem såsom onödiga decimaler i "pi".

[Intervjuare]: -Varför vinner ert lag matchen?

Team[1]Aristoteles: -Vi har en taktik där vi genom en induktiv process sluter oss från det enskilda till det allmänna och därmed ytterst vilar på perceptuella observationer.

[Intervjuare]: -Jahopp.

Team[1]Descartes: -Jag tror att vad Aristoteles menar är att vi måste på ett metodiskt sätt uppmärksamma de begrepp som vi har inom oss, och vi måste bedömma som sanna alla och bara de vars sanning vi klart och tydligt känner igen när vi uppmärksammar dem på detta sätt.

[Intervjuare]: -Det säger du ja...


**Team[2]Platon: Eller "absurdum mysticum" som han kallas efter att ha plantat en äkta lavendel på Inferno med orden: -Godhetens idé är den högsta idén och alla andra idéer har därmed del i denna idé. Varpå han sprängdes till smulor efter en perfekt handgranat kastad av Nietzsche.

**Team[2]Wittgenstein: Mannen med inte mindre än 12,500 olika taktiker på Aztek och som var först med att lämna t-spawn utan att ha delat med sig av en enda teori i consolen.

[Intervjuare]: -Hur ser ni på era motståndare?

Team[2]Platon: -Den rättrådige tillåter ej de olika delarna i själen att syssla med ovidkommande ting eller att blanda sig i varandras sysslor.

[Intervjuare]: -Mmmkay...

Team[2]Wittgenstein: -Vad Platon vill ha sagt är att man, för att förstå en sats, är tvungen att veta hur det förhåller sig när den är sann.

[Intervjuare]: -Amagad.


**Uppdatering**


Presentation av övriga spelare i Team[1]:


**Team[1]Hobbes: Engelsmannen som var en av de allra tidigaste att utföra en såkallad dissning. "Dissningen" skedde public på en engelsk server i Birmingham 1615 och Hobbes ska ha skrivit följande rader adresserade till motståndaren Machiavelli, efter att han knivat honom på en aim map; -Nu råkade Ni ut för ett såkallat Ownage min kära Machiavelli. Och den första dissningen var ett faktum.

**Team[1]Jaspers: Ska enligt gamla hörsägner ha varit en av de första att våga sig ut mellan dörrarna på aztek. Väl ute myntade han det klassiska uttrycket: -Var é brudarna? Varpå en campande Karl Marx sprängde sig själv och Jaspers med en illa riktad HE.

**Team[1]Nietzsche: Är mannen som alltid spelade utan hoppfunktion, vilket ledde till den klassiska mobbningsfrasen på Dust2 när Nietzsche hade slut på ammo och inte kunde hoppa efter Platon upp i gluggen; -Haha, Nietzsche kan inte hoppa!


Övriga spelare i Team[2] presenteras:


**Team[2]-Rosseau: Av många ansedd som tidernas bästa taktiker. Få har lyckats lura motståndaren i en 1 mot 5 situation som Rosseau gjorde i Franska Öppna mästerskapen i Paris 1730. Rosseau spelade terrorist på Aztek men infiltrerade ct genom en 1700-talsbugg och ct-laget började tk:a varandra i tron på att man skulle få tag på Rosseau till slut. När det bara var Rosseau och Aristoteles kvar lyckades fransmannen med bedriften att lura i Aristoteles att det i själva verket var HAN som var Rosseau, varpå greken hoppade från bron och dog.

**Team[2]Kierkegaard: Om du spelat public och sett någon sitta med ryggen mot händelsernas centrum och kniva i luften så är det med största sannolikhet Kierkegaard. -"Som att skära i smör", brukade dansken kommentera sitt något oortodoxa beteende.

**Team[2]Schopenhauer: Ni som lirade i den gamla skolan vet såklart att det var Schopenhauer som var den första att mitt under pågående match den 4:e september 1804 tala nedvärderande om en motståndare. Efter en hetsig diskussion med Platon kallade han densamme för "ditt gamla grekiska spöke"...


Vi på Flubberbite önskar bägge lagen lycka till - vilket lag segrade/kommer/skulle segrat och varför?


************* ************* ****************************** ******************************


Genom en mental uppkoppling mot ett parallellt universum lyckades vår stjärnreporter (undertecknad) med bedriften att få in fantastiskt tydliga bilder på den efterlängtade matchen mellan Team[1] och Team[2]. Laguppställningarna, som tidigare publicerats här på Flubberbite, såg ut som följer;


Team[1]:Arist oteles-Descar tes-Hobbes-Jaspers-Nietzsche.

Team[2]:Kierkegaard-Plato n -Rosseau-Schopenhauer-Wittgens tein.


Och man spelade alltså MR15 på banan de_dust2.


–-Inledning :

Efter att ha väntat in Team[2]Platon som var hela 25 minuter sen efter ett, citat; -"mycket brådskande ärende av metaetisk natur", kunde matchen komma igång.


Rond 1: Team [1], som hade vunnit slantsinglingen, började som t. Jaspers, Descartes och Hobbes rörde sig snabbt upp från t-spawn, rundade hörnet till höger och inledde en ganska lättsam diskussion rörande huruvida de eviga, abstrakta entiteter, som är oföränderliga, oförgängliga och fullkomliga verkligen existerar bortom tid och rum och är hierarkiskt strukturerade.


Aristo teles och Nietzsche dröjde kvar i backen efter det att Aristoteles "råkat" köpa Deagle och secondary ammo. Nietzsche, som vanligt utan hoppfunktion förresten, var mycket upprörd då de hade kommit överrens om att inte köpa ny pistol. -"Här står jag nu, tvingad att bevittna hur Ni min gode Aristoteles sysslar med ovidkommande ting. Du tvingar mig också därför att blanda mig i och skapa kaos i mitt annars så ordnade och fridfulla inre". Aristoteles, som redan avfyrat ett par nonchalanta skott i väggen bakom Nietzsche, rörde inte en min när han förkunnade;-"Den rättrådige försnillar inte pengar, begår inte helgerån, stjäl inte, förråder inte sina vänner eller sitt fosterland, bryter inte sina eder eller löften, begår inte äktenskapsbrott, brister inte i heder mot fader och moder och visar inte ringaktning mot gudarna. Men om alternativet är att bära den där fåniga Glocken är jag inte sen att synda. Må du förlåta denna min synd broder Nietzsche."


Samtidigt i ct-spawn har Team[2] med Wittgenstein i spetsen nyss avslutat sin utläggning om huruvida taktik 11,214 inte är att föredra framför den enklare och mer lättlästa 1,114.


Inget av lagen kom alltså iväg i tid och första ronden till Team[2] således.

Team[1]-Team[2] 0-1


Rond 2: Taggade av att man gemensamt lyckats komma fram till en fungerande taktik drar Team[2] med en oxtokig Schopenhauer i spetsen iväg från ct-spawn och upp till bombplats A där man samlas för överläggning.


Samtidi gt i t-spawn hos Team[1] har Aristoteles tröttnat på Nietzsche's gnäll och avfyrat sin Deagle i benet på densamma inför chockade lagkamrater. -"68 hp, det är vad jag har kvar. Hoppas att du nöjd nu din metafysikteori-burdusa människa", ryter en upprörd Nietzsche, som trots allt lyckas lägga band på sin vrede och campa ut rundan i all sin ensamhet på muren vid catwalken.


Inget övrigt av intresse inträffar denna 2:a rond och poängen således till ct och Team[2]. Team[1]-Team[2] 0-2


Rond 3: Här händer något mycket förvånande; Team[1]Aristoteles köper Ak och hinner teamkilla alla utom en flyende Nietzsche. Aristoteles tar upp jakten och hinner ikapp den något klumpiga tysken. Med orden: -"Mina teorier må vara perceptuella observationer och ha vissa likheter med koherentism. Därav inte sagt att jag inte kan handla irrationellt och oväntat.", avrättas också Nietzsche av den tokiga greken.


Samtidigt hos Team[2] i ct-spawn har Platon, eller "Absurdum Mysticum" som han ju också kallas, ovetande Team[1]:s interna bekymmer planterat ett dussin fjällförgätmigej samtidigt som resterande 4 samlats runt skådespelet för att beskåda det absurda beteendet och analysera detsamma.


Ronden avslutas och poängen än en gång till ct och Team[2]. Team[1]-Team[2] 0-3



**Uppdaterin g**



Rond 4: Nu är det dålig stämning i Team[1] och samtliga är på sin vakt med fokus på den galna greken Aristoteles. Descartes är övertygad om att Aristoteles drabbats av en mental överdosering av sin teori att formen är primär i förhållande till materian. Descartes menar att greken därför, under ett kort stund av upprördhet, gick från teori till praktik då han upplevde den döende cs-spelaren som estetiskt vackrare än den levande. Aristoteles tar, om än en smula motvilligt, åt sig av kritiken och lovar bättra sig.


Hos Team[2] i ct-spawn är inte Platon längre ensam om att uppträda underligt. Det är den knivglade dansken Kierkegaard som "på uppdrag från högre instans" satt sig på huk och rensat med kniven i Platons fina fjällförgätmigej-plantering. Detta leder i sin tur till att en upprörd Platon förklarar krig med Kierkegaard och alla som skrattat åt tilltaget, dvs. resten av Team[2]... Efter en serie mycket välriktade headshots med colten och avslutande usp-skillz är Platon ensam kvar i ct-spawn bland sönderknivade fjällförgätmigej och slaktade lagkamrater. Depressionen blir för stor och en undanstoppad HE avslutar ensamheten, tar oss till rond 5 och ger Team[1] sin första vinst för dagen.


Team[1]-Team[2 ] 1-3


**Uppdatering**

< br>< br>< br>< br>

Rond 5: I t-spawn hos Team[1] har trycket lättat en aning och man bestämmer sig för att i samlad trupp kolla in banan. Alla köper Armour, Ak och tillhörande ammunition. Alla utom Aristoteles som i smyg kör en såkallad eco-runda. Jaspers, som aldrig spelat dust2 förut, undrar om det finns brudar på banan. Ett muntert och vänligt sorl vandrar genom laget och Hobbes menar att: -"I Westport, Malmesbury där jag är uppväxt fanns det en ung flicka som brukade lira dust2. Det var på den tiden jag inte hade så förbannat med skäggvårtor och, om jag får säga det själv, var en ganska stilig ung man. Idag, fortsätter Hobbes, skulle jag bli oerhört förvånad över att se kvinnfolk på banan." -"Det skulle vara förutsatt att vi inte räknar Platon till kvinnosläktet då", skojar Aristoteles och syftar på alla blommor och andra växter som planterats i landsmannens spår. Gruppen, som knappast vågar göra annat, gapskrattar och sätter armågar i sidan på en stolt Aristoteles.


I ct-spawn hos Team[2] ligger tystnaden som ett vattendränkt täcke över spelarna. Platon, som har lite dåligt samvete trots slakten av hans fina fjällförgätmigejer och efterföljande skratt och nidvisor, bryter tystnaden genom att konstatera högt och klart: -"Det är min bestämda uppfattning att själen är odödlig och har existerat innan den vid födelsen knöts till en bestämd kropp och kommer att fortsätta att existera efter kroppens död. Låt oss därför gå vidare i de nya kroppar vi nu tilldelats." Gruppen enas om att gå vidare men hinner inte ur ct-spawn innan tiden är ute för rond 5.


Poäng till ct och Team[2]. Team[1]-Team[2] 1-4.



**Uppdateri ng**



Rond 6: Taktik 11,214 misslyckas kapitalt när Team[2]Wittgenstein leder sina mannar rakt i famnen på en campande Team[1]Aristoteles och en nyinköpt machinegun. På åtta röda sekunder har Aristoteles visat att han är en av de allra vassaste av exekutörer med en machinegun i sin hand. Platon är den siste att bli nermejad och han hinner skriva följande rader i chatten: " Tingen i sinnevärlden kännetecknas av att de är givna i tid och rum och att de ständigt växlar egenskaper. I sinnevärlden är ingenting, det är och är inte, det blir, det flyter och växlar." Sedan faller han, till Aristoteles och hela Team[1]:s förtjusning, handlöst till marken i en pöl av sitt eget innandöme. Ronden till Team[1] som är på gång nu.


Team[1]-Team[2] 2-4


Rond 7: I en vrå på ct-spawn sätter sig Team[2]Wittgenstein och skakar på sitt huvud i misstro över att taktik 11,214 misslyckats så kapitalt. Platon uppvaktar med en bukett Rokoka Dus eller som lekmän kallar den "Rosa Pelagonia" och Schopenhauer, som egentligen inte har mycket till övers för sin landsman, sjunger en menuett i d-moll. Allt för att muntra upp den så nedstämde Wittgenstein. Rosseau, som nu tagit över taktpinnen med sina klockrena analyser och taktiker, lägger inga fingrar emellan och har inget till övers för feminint beteende och flams bland mannarna. Han säger med basröst djup och mörk som vore han en lejonhanne: -"Jag glömde kryssa i Jokerrutan på min stående lottorad i lördags. Gissa vad som hände? Alla rätt! 7 och en halv miljon hade jag vunnit om jag bara kryssat i jokerrutan. 7 och en halv j.ä.v.l.a miljoner!!!! Och här sitter du och grinar över ett misslyckat taktiskt drag i ett s.a.t.a.n.s DATASPEL!!! Ta dig samman för bövelen människa! Och gör det nu! Tystnaden talar och alla stirrar på en förvånad och knädallrande Wittgenstein. -"Lets rock, väser Wittgenstein mellan tänderna. Och en slakt av sina egna och sig själv leder till seger för Team[1] som kryper allt närmre.


Team[1]-Team[ 2] 3-4



**Uppdaterin g**


Rond 8: Inre stridigheter i Team[2] har lett till att Team[1] fått en ganska klar bild över banan, då man ostört har kunnat undersöka densamma. Team[1]Aristoteles känns som den självklara ledaren i gruppen, något som förövrigt retar gallfeber på den utan hoppfunktion utrustade Nietzsche, och han leder gruppen över murar och sten. Nietzsche får allt som oftast problem att hålla jämna steg med övriga utan sin hoppfunktion då Aristoteles uppenbart och medvetet tar obekväma vägar för att reta tysken.


I ct-spawn hos Team[2] visar Rosseau vem som bestämmer när han "tar ut" Wittgenstein just som denne är i full färd med att köpa vapen. Med Rosseau i täten förflyttar man sig upp från ct-spawn och rundar hörnet till höger och ut på den "långa utsidan". Här visar Rosseau prov på sin utmärkta vinnarskalle när han skymtar Team[1]Aristoteles med "svans" och kvickt kamoflerar laget till formen av en Rododendronbuske. När Team[1] passerat upplöser han "busken" och genskjuter dem i ryggen. Ett mycket avancerat taktiskt drag som hade funkat - vore det inte för Team[1]Nietzsche som dykt upp lååångt efter övriga i gruppen (då han ju inte rör sig lika smidigt stackarn) och sett sina lagkamrater slaktas av Team[2]. Rosseau, som bränt sina krafter på beslutet att bilda Rododendronbuske gör en sk. felräkning och missar att gruppen endast består av 4 terrorister. Nietzsche är inte sen att utnyttja situationen utan kan plöja ner hela Team[2] bakifrån. Ronden således till Team[1] med en ganska stolt Nietzsche kan tänkas?


Team[1]-Team[ 2] 4-4


Rond 9: Hos Team[1] råder glädjefnatt och samtliga hyllar Nietzsche. Descartes menar att Nietzsche troligen är GUD och att denna intuition eller slutledning är att han uppfattar den klart och tydligt och det tycks som om han därmed skulle kunna anta klarhet och tydlighet som generella sanningskriterier. För att kunna göra det måste han dock först försäkra sig om att han aldrig kan ta fel när han uppfattar någonting klart och tydligt och för att göra det måste han försäkra sig om att det finns en Gud och att Gud är god och aldrig skulle bedra honom. Nietzsche är inte sen att utnyttja situationen utan har redan sett till att han numera också kan hoppa. Därefter beordrar han Hobbes att knäfalla så att han, Gud, kan komma upp på stenen därborta och tala till gruppen.


Samtidigt i ct-spawn hos Team[2] är gruppen plötsligt osäker på Rosseau's storhet efter "räknefelet" och Wittgenstein, den förre ledaren för laget, menar att sakförhållandena är icke sammansatta saklägen vilka bygger upp sammansatta saklägen. Vilka saklägen som existerar bestäms entydigt av vilka sakförhållanden som existerar, vilket sammanhänger med hans lära om sanningsfunktioner. Om ett sakläge består så är det ett faktum, annars inte. I det här fallet menar Wittgenstein att sakläget förändrats och därför inte existerar.


Predikan i t-spawn och Wittgensteins långa utlägg i lägret hos Team[2] drar ut på tiden och Team[2] vinner den händelselösa rundan.


Team[1]-Team[ 2] 4-5



**Uppdaterin g**


Rond 10: I t-spawn hinner omgången knappt börja förrän Nietzsche har beordrat ner Hobbes till knästående framför en sten som härefter får beteckningen "talarstol". Med sin nya hoppfunktion tar sig Nietzsche enkelt upp på talarstolen via en kuvad Hobbes. -"En ledare ser viljan till makt som tillvarons drivkraft. Endast övermänniskan bejakar denna vilja genom att leva fullt och utan förbehåll och ängslan och utan att förlita sig på en postexistens. Människan är ett djur som är styrt av sina drifter och instinkter. Eftersom slavmoralen har segrat tvingas den starke att rikta sina aggressioner inåt.", dundrar Nietzsche och menar att hans något överlägsna beteende således är berättigat, ja till och med sunt och friskt. Hans undersåtar (resterande medlemmar av Team[1]) jublar och applåderar sin ledares överlägsenhet. Alla är mycket uppumpade och förhoppningsfulla, alla utom en viss Aristoteles som dragit sig undan den övriga gruppen och smider avskyvärda planer i sin ensamhet...


I ct-spawn hos Team[2] råder mer eller mindre kaosförhållande. Platon är försvunnen och de övriga fyra i gruppen anklagar varandra för bristande uppmärksamhet vid försvinnandet. Rosseau kallar Platon för, citat:"En feg råtta." Wittgenstein, som ofta kallats för "sanningssökaren", går genast till motattack och menar att Rosseau's påhopp är såväl plumpt som grundlöst. Schopenhauer håller låg profil och dansken Kierkegaard har hittat en oskadad fjällförgätmigej som han klyver och finhackar med sin kniv. Ronden slutar härmed och poängen till Team[2].


Team[1]-Team [2] 4-6


Rond 11: Nu är goda råd dyra i ct-spawn hos Team[2]. Ska man ge sig iväg utan Platon, som fortfarande saknas, eller bör man avvakta i basen och invänta en eventuell återkomst? Det är, inte helt oväntat, Rosseau som sätter ner foten och beordrar rush på lång utsida. Wittgenstein får otäcka deja-vu ryckningar i vänsterögat då alla fyra stöter på patrull i form av en numera mantelförsedd Nietzsche med konungakrona och resterande fyra deltagare i Team[1]. Rosseau lyckas ta ut Team[1]Hobbes och Team[1]Jaspers innan en synnerligen upphetsad Nietzsche slaktar hela Team[2] och ror hem segern till Team[1].


Team[1]-Team [2] 5-6


Rond 12: Platon är tillbaka lagom till starten för den 12:e ronden och mottagandet av honom varierar. Kierkegaard är mest upprymd och vill visa Platon lite nya knivkonster som han snappat upp medan greken varit borta. Det slutar med att Kierkegaard av misstag knivar ihjäl den stackars Platon framför ögonen på förvånade lagkamrater. Rosseau är inte sen att straffa dansken och resterande tre i laget ska nu försöka vinna ronden till Team[2]...


I t-spawn har Nietzsche just hoppat upp via en knäfallen Hobbes och i talarstolen. -"Sinnena återger ej en objektiv verklighet utan endast tolkningar. Kunskapen är i själva verket grundad i biologin och är den lämpliga för artens överlevnad. Språket är det filter genom vilket vi ser världen och bruket av personliga pronomen första person singularis "jag" ger oss den falska uppfattningen att vi kontrollerar vårt tänkande, vilket vi ju inte kan göra eftersom det till stor del är omedvetet.", predikar en närmast euforisk Nietzsche. Gruppen agerar hjärntvättade lamm och hyllar varje ord från tyskens läppar. Alla utom Aristoteles då som än en gång kört en ecorunda, och med sin nyinköpta machinegun visar han med all önskvärd tydlighet vad han tycker om detta spektakel. Descartes är den siste att falla offer för grekens oerhörda precision och han hinner knappa in följande i teamchatten innan han viker hädan; "Vid Euklides, detta är i sanning tragiskt."


Nu inträffar något lustigt. Den galna greken har en och en halv minut kvar på rundan och bestämmer sig för att spränga bombplats A. -"Det finns finala orsaker i naturen, det vill säga avsikter: det regnar därfor att växter och djur måste ha vatten för att kunna leva, och det växer apelsiner och vindruvor för att människor och djur skall äta dem och bomber såsom denna är till för att plantas."


I ct-spawn diskuterar man känslor och känslosamhet. När bomben detonerar på bombplats A är inte ett öga torrt och inte ens den annars så hårdnackade Rosseau kan hålla tillbaka känslorna och han myntar uttrycket: "Förolämpningar är argument som används av folk som har fel, jag har varit för hård mot er medmänniskor...förlåt mig." Ronden således till Team[1] och terroristgreken.


Team [1]-Team[2] 6-6


**Uppdatering**

< br>< br>< br>< br>

Rond 13: Det är en rosenrasande Nietzsche som köper vapen för glatta livet borta i t-spawn hos Team[1]. "Du ska få betala dyrt för det här din gamla tokiga grek", vrålar han samtidigt som Ak, ammo, armour och granater införskaffas. Aristoteles rycker lätt på axlarna och mejar ner den, i grekens ögon, tröttsamme tysken med sin machinegun samtidigt som han informerar övriga lagmedlemmar om den nya "världsordningen": Det är såhär förstår ni mina vilseledda barn att den politiska vetenskapen har det högsta goda som mål, det som vi begär för dess egen skull och som är grunden till allt annat vi begär. Detta högsta goda är lycka eller eudaimoni, vilket kan definieras som en "själens verksamhet, i överensstämmelse med dygden." Lyckan skiljer sig från andra ändamål därigenom att vi begär den för dess egen skull och inte som ett medel till någonting annat. Definitionen av lycka har jag kommit fram till efter att ha undersökt människans form eller funktion och kan därmed tolkas som en naturalism, dvs. ett försök att grunda moralen i människans natur. Att hävda att lyckan är det högsta goda är dock i någon mening trivialt och jag vill därför precisera innebörden i detta svar bl.a. genom att diskutera dygdens natur och skilja mellan olika former av dygder. Något jag gärna utvecklar vid ett senare tillfälle." Nu, fortsätter han, ska vi samlas och lägga upp vår taktik för det som finns kvar av denna drabbning.


Hos Team[2] är det den hulkande dansken Kirkegaard som försöker övertyga de andra om sin välvilja trots att han knivat ihjäl Platon för andra gången i ett försök att imponera på densamme. Rosseau visar ingen nåd dock utan sänder dansken till ytterligare vila. Wittgenstein har arbetat i det tysta ett tag och kommer med förslaget att man ska använda sig av hans taktik nummer 324 som innebär att man i en 3 mot 4 situation vänder underläge till överläge genom ett mycket avancerat meddelande med hyptnotisk inverkan på den allmänna chatten. Rosseau och Schopenhauer låter honom hållas varpå Wittgenstein skriver följande kryptiska meddelande i chatten: Jag har ett matematiskt problem till er i Team[1]: Visa att SQRT(3) alltid ligger mellan a / b och (a + 3b) / (a + b) hur man än väljer de positiva heltalen a och c.


Hos Team[1] är det intensiv tankeverksamhet som gäller. Efter 24 sekunder exploderar Hobbes överhettade hjärna och två sekunder senare faller Jaspers död till marken av upphetsning över att inte kunna lösa problemet. Aristoteles sjunger grekiska folkvisor och sätter ihop en dockteaterföreställning. Allt för att få Descartes på andra tankar. En halv minut senare står greken ensam kvar i t-spawn när också fransmannen, frustrerad och irriterad, "ramlat av pinnen". Aristoteles själv som vid det här laget har insett att frågan är felställd (det ska såklart vara "hur man än väljer de positiva heltalen a och B") campar ut resterande 15 sekunder och ger Team[2] ytterligare en rondseger.


Team[1]-Te am[2] 6-7


**Uppdatering**

< br>< br>< br>< br>

Rond 14: Hos Team[1] håller Aristoteles "låda" och retar sina lagkamrater för att de inte lyckats se att frågan var felställd. -"Min far, som var hovläkare hos kungen av Makedonien, berättade för mig om en förståndshandikappad massör som jobbade för kungen. En morgon, efter det att kungen experimenterat med att sova på det karga stengolvet i ett av hans slott och vaknat stel som en pinne, begärde han massage, varpå den förståndshandikappade massören gav kungen en påse honungsdoppade nötter och en omgång stenhårda njurslag med de efterföljande orden; jag vet vad kungen EGENTLIGEN vill ha. Massören blev såklart avrättad och min poäng är således följande mina vänner: Eftersom det är naturvetenskapsmannens uppgift att undersöka och försöka förstå naturen är det viktigt att han undersöker olika typer av förändringar och orsaker och förstår både materia och form. Vidare är det min bestämda åsikt att man vid uppenbara misstag av vetenskapsmannen måste bestraffa densamma." Härefter mejar Aristoteles ner hela laget och Nietzsche, som vid det här laget erhållit nervösa ryckningar i vänsterögat till följd av överaggresiva domedagstankar om allt och alla, är den sista som faller handlöst till marken i t-spawn.


I ct-spawn hos Team[2] hyllas Wittgensteins geniala taktik nummer 324 och det råder inget tvivel om vem man tänker lyssna på hädanefter. Kierkegaard är på sedvanligt vis lite väl uppspelt och övriga medlemmar anar ugglor i mossen då han mumlar något om att visa de andra lite konster. Det är, inte helt oväntat, Rosseau som "tar ut" dansken då denne med kniven i högsta hugg närmar sig Platon. Platon, som chockats en aning av det inträffade, gör de övriga uppmärksamma på en Backtimjan-plantering, eller "Thymus serpyllum" som är dess latinska benämning. -"Denna plantering kommer ge oss en nedliggande, mattbildande miniatyrbuske med delvis övervintrande blad, som trivs bäst på torra, sandiga eller grusiga backar, stundom även klippor. De blommande skotten dör före vintern; växten kallas därför halv- eller örtbuske. Till släktets kännetecken hör, att även blomfodret är tvåläppigt och på insidan bär en tät hårkrets, som efter kronans fällning tillsluter fodermynningen liksom med en bomullspropp", berättar greken... Resterande medlemmar av Team[2] skakar försiktigt på uppgivna huvuden men låter greken hållas, och hans utläggning drar ut på tiden så att man inte hinner ur ct-spawn i tid. Ronden till Team[2] trots allt som rycker lite.


Team[1]-Team[2] 6-8


**Uppdatering**

< br>< br>< br>< br>

Rond 15: I t-spawn rasslar det när 4 ivriga och hämndlystna deltagare köper vapen och ammunition för glatta livet. Den femte deltagaren, Aristoteles, har redan siktet inställt i huvudhöjd på Nietzsche. Och nu väntar han bara på att få avlossa sin machinegun...


Blodbad et i t-spawn hos Team[1] resulterar i att endast Descartes återstår och med blygsamma 14 i hp ska han nu försöka vinna ronden...


I ct-spawn hos Team[2] lyssnar alla noggrant på Wittgensteins genomgång av taktik 1,116. I korta drag kan man förklara denna taktik som en offensiv utan dess like. Tre spelare rushar på lång utsida samtidigt som resterande två tar sig igenom dörrarna och rakt upp emot t-spawn. Taktiken bygger på en såkallad "when-you-thought-we-made-a-m i stake-the-table-turned-because -it-was-just-a-fake" eller "wytwmamtttbiwjaf" som är den korrekta förkortningen... Den går ut på att de två som rushar genom dörrarna teamflashar varandra och springer in i väggen i ett försök att, dels dra till sig uppmärksamhet, samtidigt som det oftast är en ganska rolig syn för motståndaren som brukar tappa upp till 0,7 sekunder i reaktionssnabbhet. I det här fallet ser vi Kierkegaard och Platon rusha genom dörrarna och Wittgenstein, Rosseau och Schopenhauer springer på lång utsida. Ouppmärksam och oberedd på teamflashen av Platon, börjar Kierkegaard kniva ursinnigt omkring sig och det tar inte lång stund innan han slaktat en för stunden lika blind Platon.


Team[1]Descar tes har rundat hörnan från t-spawn och satt sig på huk för att seriöst filosofera och söka sanningen om huruvida det inte är så ändå att för att vi ska kunna veta ALLT, måste vi först av allt lägga åt sidan alla våra förutfattade meningar, eller åtminstone iakttaga den största försiktighet för att inte sätta vår lit till några av de uppfattningar som vi accepterade i det förflutna förrän vi först har undersökt dem noga ånyo och bekräftat deras sanning. Härnäst, måste vi på ett metodiskt sätt uppmärksamma de begrepp som vi har inom oss, och vi måste bedömma som sanna alla och bara de vars sanning vi klart och tydligt känner igen när vi uppmärksammar dem på detta sätt...


När Wittgenstein med följe rundat hörnet och gått genom portarna efter den långa utsideslöpningen, möter man en förtvivlad och chockad Kierkegaard med gråten i halsen. -"Jag har gjort det igen", hulkar han fram. Rosseau, som genast vet vad som hänt, avrättar dansken utan att blinka och avslutar denna handling med orden: "I ran into the Devil, babe. He loaned me twenty bills. I spent that night in Utah, in a cave up in the hills". Att citera en amerikansk drogliberal samling spöken såsom "Grateful Dead" på detta sätt, skrämmer de övriga i gruppen och Wittgenstein menar att Rosseau nog borde hämtat sin inspiration från ett lämpligare håll. Ta låten "Candyman" från samma album istället. Texten lyder "Hand me my old guitar, pass the whiskey round. Want you to tell everybody you meet: the Candyman's in town." Detta skulle, enligt tysken, varit smakfullare. Schopenhauer instämmer till fullo och kan inte låta bli att citera den gamla Thin Lizzy-klassikern "Opium Trail": "The wizard wanders through the world made from dreams. The splashing whirlpool drowns the frightened streams. Exotic dancers, flashing lancers, this mysterious space. The fanfare advances, the warlord falls from grace." Och ingen fattar egentligen varför man plötsligt citerar gamla postmoderna slagdängor mitt i den så viktiga 15:e ronden på dust2...


Descartes får filosofera i fred, ronden till Team[2] som vinner den första halvan.


Team[1]-Team[ 2] 6-9



**Uppdaterin g**


Rond 16: En mycket intressant pistolrunda inleder den andra halvan av matchen på dust2. I t-spawn hos Team[2] lämnar kapten Wittgenstein dansken Kierkegaard ensam kvar att "vakta stenen därborta" som han kryptiskt uttrycker det. Kierkegaard, som ensam lyckats ställa till oreda i Team[2] de senaste omgångarna, är glad över att få leva och lyder order utan att tveka. Det är taktik 81 som ska praktiseras från Team[2]Wittgensteins första taktikbok rörande pistolrundor som terrorist på dust2. Taktiken är ganska enkel. En spelare lämnas bakom, i det här fallet knivmongot Kierkegaard, som offer för en eventuellt stormande ct-sida. Samtidigt ska man, med hjälp av ett lysande kamouflage i form av en jättelik albinoleopard, röra sig ner mot bombplats A.


I ct-spawn är det, inte helt oväntat, mycket spänt. Oerhört misstänksamma blickar följer minsta rörelse som lag"kamraten" kan tänkas göra. Nietzsche har utvecklat kraftigt spasmiska ryckningar i hela kroppen nu, till följd av att ständigt behöva vara på sin vakt, och Aristoteles kan inte låta bli att hånle åt skådespelet. Det är Descartes som bryter tystnaden: -"Med hjälp av vårt förnuft kan vi vinna insikt i verklighetens sanna natur, det finns medfödda idéer och kunskapen måste byggas på ett säkert fundament. Jag vill att vi lägger det som varit bakom oss och försöker samsas trots våra meningsskiljaktigheter från och med nu." En diskussion inleds om hur man ska komma närmre varandra och spänningen lättar för ett ögonblick i ct-spawn...


Det är en rosenrasande Wittgenstein som, vid ankomsten till bombplats A, inser att man lämnat bomben hos Kierkegaard i t-spawn. -"Världen är allt som är fallet och vid Sokrates ska jag se till att den idiotiska dansken också gör så."


Team[2] hinner inte tillbaks innan ronden är slut och poängen således till Team[1].


Team[1]-Team [2] 7-9



**Uppdaterin g**


Rond 17: I t-spawn sitter Kierkegaard på huk och tar emot diverse smädelser och förbannelser från de övriga deltarna i Team[2]. -"Ditt intellekt är på samma nivå som en amöbas", vrålar Wittgenstein. -"Det är sådana som du som ger oss kvalitativa filosofer ett smutsigt rykte", menar Rosseau. -"Jag har lyckats perfekt med mitt orkidéarrangemang", bubblar Platon, tämligen avvikande från ämnet. -"Skåda dessa praktfulla färger, och dofta!...dofta på dem!...älska dem!", fortsätter den euforiska och upprymda greken, innan han faller handlöst till marken efter ett kliniskt nackskott av Rosseau. -"Jag har en plan", avbryter Wittgenstein. Och gruppen lugnar ner sig en smula för att kunna höra vad tysken tänker föreslå... -"I min väl utarbetade taktik nummer 666 utgår man från att endast fyra deltagare återstår", inleder tysken. -"Två stycken kommer att maskera sig till en knippe giftiga Tiggarranunkel (Ranunculus sceleratus) och röra sig oregelbundet ner mot ct-spawn som en avledande manöver med överraskningsmöjligheter. Resterande två deltagare håller låg profil, och utklädda till två vilseledda riddare iförda orientaliska varianter av enklare ringbrynjor, rör sig dessa två på ett förvirrat sätt mot bombplats A", avslutar han. Efter en kortare överläggning, om vem som ska göra vad, försvinner Rosseau och Wittgenstein mot bombplats A i sina fina ringbrynjor. Samtidigt förflyttar sig Kierkegaard och Schopenhauer, oregelbundet och utklädda till en ganska stor och giftig Tiggarranunkel, mot ct-spawn.


Hos Team[1] i ct-spawn har man just hittat rester av en sönderhackad fjällförgätmigejplantering och, utan att kunna dra klara slutsatser av hur ett händelseförlopp kunnat se ut, bestämt sig för att gå igenom taktiken för den aktuella ronden. Nietzsche undrar om man inte, för en kortare stund, kan låtsas att han är Gud igen och att de andra är hans undersåtar. Eftersom hela utlägget hackas sönder av tyskens svåra spasmer och Aristoteles gapskratt kommer man tillsammans fram till att Nietzsche nog ska hålla sig på marken ett tag framöver ändå. Just som man ska ge sig av uppmärksammar Hobbes en jättelik giftig Tiggarranunkel som rör sig oregelbundet lite längre bort. Han petar Aristoteles i sidan och säger: -"Kolla in busken därborta, om inte det är en Tiggarranunkel som förflyttar sig oregelbundet så ska jag tvångsläsa taskig pubertetspoesi iförd endast strumpebandshållare varje fredagkväll i sex veckor från och med nu." Aristoteles fnyser bara åt Hobbes och menar att det kan kvitta om det så vore en buske Besksöta (Solanum dulcamara) som är hans favorit. -"Vi har annat att göra nu och det borde du om någon känna till Hobbes", menar Aristoteles irriterat. Detta lugnar inte Hobbes dock som lyckas få med sig Jaspers och Descartes på "buskjakt". Team[1] splittras därför och Hobbes med assistenter överraskas kort därefter på värsta tänkbara sätt när "busken" upplöses och två gapskrattande medlemmar av Team[2] kan meja ner de förbryllade tre. Aristoteles och den något darriga tysken Nietzsche förbannar deras lagkamraters ignorans och campar ilsket i ct-spawn när bomben detonerar på bomplats A. Poängen till Team[2] och en triumferande glad Wittgenstein.


Team[1] -Team[2] 7-10


**Uppdatering**








Rond 18: En ganska löjlig segerdans äger rum i t-spawn. Samtliga hyllar Wittgensteins taktik 666 som gett ytterligare en rondseger. -"Ni gjorde ett utmärkt jobb förklädda till Tiggarranunkel", berömmer Wittgenstein, som också menar att det var en laginsats. Kierkegaard rodnar och plockar fram kniven...


Samtidigt i ct-spawn håller Aristoteles tal inför de övriga i gruppen. -"Låt oss diskutera metafysik en stund. Jag vill att vi ser skillnaden mellan primära och sekundära substanser. De primära substanserna är de enskilda tingen eller individerna, t.ex. Sokrates och en häst och har självständig existens, medan alla andra kategorier och allt annat som existerar i någon mening är beroende av de primära substanserna för sin existens. De sekundära substanserna är släkten och arter. Vad ni i "Hobbes-gänget" är för substans kan vi väl lämna därhän. Tydligt för mig är att ni i fortsättningen får lyda order dock." Här vänder sig Aristoteles mot Hobbes, Descartes och Jaspers...och han väser fram ett skrämmande "annars...", som får hela gruppen att darra lika mycket som Nietzsche med sina spasmer.


I t-spawn hos Team[2] har röken just lagt sig efter Kierkegaards knivutbrott med väntade konsekvenser. Platon har än en gång fallit offer för danskens illa riktade glädjeyttringar, och Rosseau har bestraffat densamme...precis som vanligt alltså. Wittgenstein bryter tystnaden och menar att man nog bör campa ut ronden och samtidigt diskutera hur gruppen ska kunna fungera i fortsättningen. -"Vi kan hoppa ner i mörkret och kika lite på olösta matematiska hypoteser", föreslår Schopenhauer. Så blir det också, och ronden till det darrande Team[1] i ct-spawn.


Team[1]-Tea m[2] 8-10


Rond 19: Vid det här laget är det Team[2]Rosseau's fulla övertygelse att man måste "göra sig av med" Team[2]Kierkegaard för alltid, om inte annat, så för gruppens välmående. Hur detta ska gå till har han inte lösningen på dock... Team[2]Wittgenstein rekommenderar taktik 213 som i korta drag kan förklaras med att man "ställer över" en spelare. Taktiken användes av Wittgenstein redan1965 under en såkallad uppvisningsmatch. Man hade liknande interna problem som han nu upplever att Kierkegaard's teamkillande är. Den gången var orosmomentet en överförfriskad samhällsteoretiker vid namn Karl Marx. Marx hade inlett dagen med ett såkallat tequila-race, och provocerade sina medspelare genom att inleda varje rond iförd olika sorters partyhattar, samtidigt som han insisterade på att hans medspelare gjorde detsamma. När de andra deltagarna inte var med på noterna, öppnade Marx eld rakt in i desamma vid starten av varje runda. Med hjälp av taktik 213 gjorde Wittgenstein Marx uppmärksam på en öppen krog i närheten som serverade gratis tequila om man kom iförd partyhatt och ett glatt humör. Detta var förövrigt Marx's sista framträdande på cs-scenen.


För att applicera taktik 213 på Kierkegaard krävs nu lite fantasi, något Wittgenstein har gott om. Han kallar på Kierkagaard och ber honom följa med på en "utflykt" där huvuduppgiften är att iakttaga Team[1] och deras rörelsemönster. Taktik 213 får dessvärre en dålig start när dansken gör en såkallad "helikopter" med dragen kniv. Lyckan över att vara speciellt utvald av Wittgenstein får honom att som vanligt feldosera sina glädjeyttringar... Behöver jag informera er om konsekvenserna av danskens beteende...trodde väl inte det. Resterande tre spelare får nu försöka samsas om en ny taktik för att ro hem ronden...


Långt ifrån oprovocerade knivutbrott och löjliga vedergällningar håller Aristoteles tal i ct-spawn hos Team[1] inför en intresserad och samlad åhörarskara, alltså resterande deltagare av Team[1]. -"Vad vi behöver i Team[1] är stramare tyglar och hårdare regler...", inleder han. -"Du...", här vänder sig greken mot Hobbes och fortsätter: -"Hädanefter kommer du att iklädas detta hundhalsband med tillhörande koppel i vilket jag kommer hålla... Kopplet är av det elegantare slaget, med en stilig sömn runt själva remmen. Ett ryck i kopplet innebär "fy". När husse rycker två gånger så vill husse att Team[1]Hobbes ska "söka". Tre ryck i kopplet innebär "plats". Och när husse rycker fler än tre gånger i kopplet är han upprörd och missnöjd. Då rekommenderas du, Hobbes, att "leka död" för att åsamka dig själv så lite skada som möjligt." Med gapande mun och ett uttryck som kan liknas vid en adelsmans som just fått ett oprovocerat rapp över fingrarna när han plockar i cigarrasken efter den finaste cigarren, stirrar Team[1]Hobbes på Team[1]Aristoteles. I tumultet som uppstår härefter lyckas Team[1]Hobbes skadeskjuta sig själv så illa att han avlider. Övriga deltagare tror inte sina ögon men beslutar sig ändå samtliga att campa ut rundan i ct-spawn i väntan på vad som komma skall...


Inget av intresse händer efter detta utan poängen går till ct och Team[1].


Team[1]-Team [2] 9-10 (Den här redigeringen sponsrades av K|An AB "Vi räknar - och rättar").....;)


**Uppdatering**


Rond 20: Det är en förnedrad och uppgiven Hobbes som vandrar, iförd hundkoppel med efterföljande Aristoteles i rollen som "husse", ut från ct-spawn. Resterande tre medlemmar av Team[1] iakttar skådespelet med skräckblandad förtjusning. Så rycker Aristoteles en gång i kopplet... När han inte ser minsta reaktion från Hobbes och rycker två gånger i kopplet undrar Team[1]Hobbes:-"Vad vill husse att Hobbes ska söka efter?" Förvånad och mycket tillfreds över Hobbes kuvade uppträdande och visade respekt för husse (Aristoteles), menar greken att de kan återvända till de övriga i gruppen och att halsbandet ska tas av.


Samtidigt i t-spawn hos Team[2] ber Kierkegaard om nåd, nedfallen på knä och med orden: -"Jag har en plan som bara inte KAN misslyckas... Var goda och lyssna på den innan ni bestraffar mig för mina feldoserade glädjeyttringar..." Team[2]Rosseau ställer sig ivägen för en tokig Wittgenstein med mord i blicken, och han menar att de inte har någonting att förlora på att låta dansken berätta om sin plan, varpå Kierkegaard inleder sitt första tal inför gruppen: -"Ironiskt, inte sant tysken? Här står jag nu inför er...kamrater. Den som skadat vårt lag mer än någon annan, ska nu hjälpa oss ur krisen... Team[1] tar in på oss, de äter upp vårt försprång... Dags då för min plan att skrida till verket." Såhär långt in i "talet" ser dansken avslappnad och lite lurig ut. Han pratar lugnt och med mild ton... -"Som ni känner till använder jag mig av två olika sätt att se på vår existens...nödvändighet och möjlighet.


Nödvändighet kännetecknas av rumslighet och tidslighet och är djurens sätt att befinna sig oreflekterat i en helt och hållet kausal värld. Det innebär alltså att bara finnas till utan att själv kunna styra över sin tillvaro...

Möjlighet karaktäriserar Guds sätt att existera i oändlig frihet "bortom" (i bildlig bemärkelse efter som begreppet är rumsligt) tid och rum och kausalitet (orsak och verkan).. Människan är en syntes av dessa ytterligheter i sitt sätt att existera. Hon existerar i rummet och tiden och är delvis ett resultat av arv och miljö, men framtiden representerar det möjliga för henne eftersom hon är förmögen att välja delvis oberoende av arv och miljö...


Det är min fulla övertygelse att vi själva kan påverka skeendet och välja på vilken väg vi ska vandra. Vi har nu chansen att göra någonting bra utav det faktum att jag troligen betraktas som en säkerhetsrisk, också av Team[1] som förmodligen undrar vad som händer härborta när en medlem av vårt lag gång efter annan faller offer för mina oprovocerade knivattacker..." Och hur hade du tänkt att vi som lag skulle kunna utnyttja detta?, undrar en skeptisk men ärligt intresserad Wittgenstein. Jo, inleder Kierkegaard, vi använder oss av min taktik "Läsfel" som i korta drag går ut på att man genom en förhållandevis seduktiv process vilseleder sin motståndare och får honom att tro sig veta något som i själva verket inte är i närheten av sanningen. Här avbryter Wittgenstein dansken med orden; -"Nu ser jag gärna att ni förklarar er Kierkegard. Vi vilseleder föga i denna märkliga situation där du, med dina feldoserade glädjeyttringar, med oönskad tydlighet, förtäljer om våra interna problem. Hur skulle vi någonsin kunna utnyttja detta till vår fördel?" Med all respekt för ditt intellekt, min käre Wittgenstein", inleder en självsäker Kierkegaard och fortsätter, -"låna mig ditt öra när jag nu försöker förklara hur min seduktiva process ska vilseleda vår motståndare." -"Varsågod...förklara för oss", uppmanar Wittgenstein.


-"Som ni alla känner till, bästa vänner av filosofi och svårare tankegångar, så har vår motståndare (Team[1]) en spelare i sin uppställning vid namn "Hobbes"... Lika självklart som det är att ni är medvetna om detta, är det uppenbart att ni också känner till dennes passion för den politiska filosofin med allt vad den innefattar. För det första är filosofi ingen vetenskap - den tillför inga nya fakta i världen men den skapar nya begrepp. Den politiska filosofin ser vissa begrepp och kategorier som fundamentala för att förstå ett område. Varje specialiserat språk representerar en artificiell skapelse för att uttrycka mening och definitioner så precist som möjligt. Men begrepp som "naturtillståndet" är inte observerbara. Hobbes har ett nätverk av begrepp som är konsistenta men varken identiska med erfarenhet eller helt frånkopplade från erfarenhet. Begreppen som konstituerar hans vokabulär formas att passa den helhetsstruktur som gäller hans teori. Det är därför min fulla övertygelse att Hobbes misstolkat situationen och i detta nu försöker övertyga sina lagkamrater om hans teori som, enligt mig, bör ligga förhållandevis långt från sanningen." Wittgenstein tittar fundersamt på Kierkegaard och erkänner för sig själv att han nog förstår vart dansken vill komma med sitt resonemang... -"Du menar att vi bör få tag på Hobbes och ingjuta förhoppningar hos honom som stärker dessa hans vilsna föreställningar?", undrar Wittgenstein. -"Bravo!", applåderar en stolt och ivrig Kierkegaard som nu är mer övertygad om att hans plan kommer fungera.

Den långa utläggningen har dessvärre konsekvensen att tiden runnit ut för omgången och att poängen således går till ct och Team[1] som kvitterar!


Team[1]-Team[2] 10-10


**Uppdatering**


Rond 21: I t-spawn hos Team[2] inleder Wittgenstein, helt otippat förövrigt, ronden genom att starta en frågeställning om huruvida Kierkegaard i själva verket är en infiltratör vars enda avsikt varit att splittra gruppen från första början. En något fövånad Kierkegaard faller sedan offer för en klinisk impulsavrättning av densamme...


Platon, som just uppmärksammat och inspekterat en vacker knippe Papegojblommor (Strelitzia reginae), känner sig illa till mods och uttrycker sitt missnöje med att man tycks ha "dålig stämning" i gruppen. Trots att dansken Kierkegaard knivat greken flertalet gånger, och dessutom hackat sönder ett större antal av dennes planteringar, så är han allt annat än långsint, den gode Platon. Det här är Rosseau, som förövrigt fått rensa upp efter danskens knivutbrott, inte sen att ifrågasätta. Hur kan du inte hysa agg mot denna, i dagsläget, uppenbart förvirrade individ som orsakat dig och dina fina planteringar så mycket lidande?, undrar han. Låt mig söka svaret på din fråga i en berättelse hämtad från den heliga skriften, börjar Platon. Man vandrar ner från t-spawn och sätter sig runt Platon under tak...och greken börjar sin berättelse om fadern och sonen ur Lukasevangeliet, närmare bestämt Luk 15:11-20:



En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: "Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min". Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt, blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: "Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: "Far jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare. Och han gav sig av hem till sin far.


Rosseau fnyser åt den klassiska berättelsen och menar att fadern kommer att skratta åt sonen då han återvänder, för att sedan vända honom ryggen för alltid. Wittgenstein håller med och skrattar hånfullt åt den blödiga Platon. Han menar dessutom att det var ett märkligt val av Platon, att välja just denna berättelse som ju, enligt honom själv och Rosseau, måste sluta illa för sonen som syndat... Platon ler åt de båda, samtidigt som han lyfter upp en Amaryllis (Hippeastrum hortorum) mellan tummen och pekfingret, doftar på den försiktigt och fortsätter sin berättelse:

Hur reagerar då fadern när hans son kommer tillbaka, undrar ni? Jo, redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: "Far jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son". Men fadern sade till sina tjänare: "Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen." Och festen började.


Men men...invänder en chockad Rosseau. Det kan inte vara sant, hulkar en gråtfärdig Wittgenstein. Båda två hade förväntat sig en smaskig och elek avslutning på berättelsen, men fick istället finna sig i att, lite mot sin vilja, bli uppfyllda av den heliga anden. Schopenhauer menar att detta fört gruppen samman och föreslår att man går igenom hans lysande taktik 165 som ställer höga krav på att gruppen är intakt och att medlemmarna litar på varann. Ingen invänder utan man faller ihop i en såkallad kärlekshög där man myser ut ronden tillsammans samtidigt som Schopenhauer inleder sin genomgång av taktik 165...


Den fredliga och stillsamma avslutningen av ronden gör att den går till Team[1], som helt ovetande om kärlekshögar och frälsningar haft saftkalas med Aristoteles nybakade Chalvas som tilltugg i ct-spawn. Team[1] leder!


Team[1]-Team[2] 11-10


**Uppdaterad**


Rond 22: I ct-spawn hos Team[1] råder det lite av "dagen efter"-stämning. Alla är oerhört mätta och belåtna och dessutom fantastiskt glada över att ha vunnit 4 rundor på raken! Samtidigt är det Nietzsches fulla övertygelse att någonting är på gång borta i t-spawn hos Team[2]...någonting STORT! Såväl Nietzsche själv som Jaspers och Descartes hörde konstiga ljud uppifrån rummet nedanför t-spawn i slutat av förra ronden och han, precis som de andra, väntar på ögonblicket då Schopenhauer ska få ta hand om taktpinnen i Team[2]. Han menar att Schopenhauer hållit en, mer än lovligt, låg profil såhär långt in i kampen och att detta förmodligen talar för att det var dennes taktik man hyllade uppe i rummet så att det ekade för en liten stund sedan... Alla känner de Schopenhauers kapacitet...och det är inte utan att man darrar en smula i ct-spawn hos Team[1] såhär "dagen efter"...


Taktik 165, också kallad "Den lilla flöjten", är en såkallad kostymtaktik och kanske Scopenhauers flummigaste dito, men förmodligen också den som åsamkat motståndare mest skada genom åren. I korta drag går den ut på att man delar upp laget i två grupper om 3 och 2. Den första och största gruppen med tre deltagare klär ut sig till ett fånigt sällskap flöjtspelmän som förflyttar sig på lång utsida enligt modellen 2/3 "Camel walk" och 1/3 "Cha Cha". Camel walk (1. Kliv fram med vänster fot 2. Dra höger fot bakom vänster) utförs av de två första flöjtspelmännen medans "Den lilla flöjten" trippar bakom i en Cha Cha (Steget räknas som 1 & 2. 1. Stig fram med ex höger fot och ( & ) ta ett snabbt kort steg med vänster.

2. Stig fram med höger fot igen. Kan göras på plats eller i en framåtrörelse. Kan även

göras diagonalt eller i sidled...)


Övriga två deltagare är utklädda till hashpundare och rör sig, med en smoke var och bomben, mot lilla bombplatsen enligt modellen "stenad som få". Det är meningen att flöjtskådespelet ska attrahera Team[1]:s uppmärksamhet samtidigt som hashpundarna plantar bomben på lilla i ett moln av sina två granater...


Ronden vinns i förkrossande stil av Team[2] som lyckas locka till sig samtliga deltagare av Team[1] till flöjtuppvisningen. En uppvisning som avslutas med att "Den lilla flöjten" kraschar showen genom att meja ner förvånade åhörare och samtidigt som övriga två spelar Händels 11 sonater smäller också bomben av uppe vid "lilla" där hashpundarna gjort ett strålande jobb i dimman...


**Uppdaterad**


Team[1]-Team[2] 11-11


Rond 23: Nu är goda råd dyra hos Team[1] i ct-spawn, där chocken ännu inte lagt sig efter Schopenhauers uppvisning med "Den lilla flöjten". Nietzsche är föga imponerad och menar att han minsann har en taktik som vida utklassar Scopenhauers fjolliga show. De andra låter honom hållas och han kan därför inleda en gemongång av sin taktik som kommer innebära att cs-scenen förändras för all framtid...


I t-spawn hyllas Schopenhauer, som i sin tur menar att alla gjorde ett strålande jobb, inte minst Kierkegaard i rollen som "Den lilla flöjten". Dansken rodnar, plockar fram kniven, men får se sig övermannad av en maffig kärlekshög och en plats underst i densamma.


Taktik 1,405 är Team[1]Nietzsche enda icke ännu använda taktik. Han har sparat den till ett tillfälle när en match står och väger...en stor match. Det här är ett sådant tillfälle. Han inleder sin genomgång och gruppen sitter i skräddarställning runt honom i ct-spawn. Spänningen går att ta på...och trots kraftfulla spasmer och stakningar lyckas tysken trollbinda gruppen: -"Aristoteles, du får en fri roll där du ska ha koll på långa från stora bombplatsen. Hobbes, du boostar upp Jaspers så att han kan sätta sig vid trappan här ovanför och hålla vakt där, sedan flyttar du dig ner och håller koll upp mot t-spawn och lilla, vid porten härborta. Jag och Descartes drar upp till lilla där vi boostar upp mig på en dubbellåda samtidigt som Descartes vaktar med awp... Jag har filat på det här ett tag och är övertygad om att det kommer att funka."


Åhörarna tittar på varandra, sedan på Nietzsche och sedan på varandra igen. Det är Hobbes som bryter tystnaden: -"Det känns lite...tråkigt?" Men Nietzsche svarar bara kallt att man ska genomföra ronden precis som han sagt samtidigt som det är viktigt att man ropar till sina kamrater om man ser eller hör något. -"Inga förklädnader?", undrar en villrådig Jaspers. -"Inga förklädnader", svarar Nietzsche. Ronden kan börja...det vill säga den 24:e. Ty denna rond har gått åt till knivutbrott, kärlekshögar och revolutionerande taktiker. Poäng till Team[1] såklart och ny ledning...



Team[1]-Team[2] 12-11


**Uppdatering**


Rond 24: Team[2]Schopenhauer har, föga överraskande, tilldelats förtroendet att lägga ny taktik inför denna så viktiga runda. Nu har han samlat gruppen för genomgång av taktik 5 i t-spawn. Om taktik 165 är en flummig dito, så är nummer 5 tvivels utan den mest omanliga i samlingen. Inspirerad av sin favoritkompositör Georg Friedrich Händel har han hämtad influenser till denna taktik från Händels oratorie "Messias" med den berömda Halleluja-kören. Taktiken bygger på att motståndaren förtrollas av den vackra Halleluja-kören, som för att verka extra övertygande trippar lätt och graciöst fram på tå, samtidigt som "Messias" smyger i kulliserna med bomben och plantar densamma långt från lovsång och frälsning. Fyra deltagare bildar således den ståtliga Halleluja-kören. Dessa fyra ikläder sig vita särkar med fantastiska broderier, sandaler och jätte-vingar att fästa på ryggen likt änglar. "Messias" kör en mer casual look med bruna slip-in sandaler i mocka och en brun munk-särk med huva och ett fett guldhalsband med tillhörande guldkors runt halsen.


Ronden inleds med att fyra graciöst trippande körmedlemmar mejas ner på lång utsida av en alert Aristoteles och hans colt. Strax därefter plockas en casual "Messias", i bruna slip-in sandaler, ner av Descartes och dennes awp uppe vid lilla bombplatsen. Snabbt effektivt, men tråkigt? Knappast...


Poängen till Team[1] som rycker åt sig en ledning med två rundor!


Team[1]-Team[2] 13-11


**Uppdatering**


Rond 25: Jublet vet inga gränser i ct-spawn hos Team[1]! -" I sanning en imponerande uppvisning", skrålar Descartes, berusad av sin egen insats med awp:n. -"Fantastiskt", "Underbart", "Strålande taktik broder Nietzsche", vrålar Aristoteles, som inte heller är helt missnöjd med sin egen insats. Nietzsche ryser av välbehag och stammar fram något om att han är den Allsmäktige och någonting annat om sin oöverträffade överlägsenhet som människa och taktiker. Som tur är, för gruppen och den gryende sammanhållningens välmående, dränks tyskens egenkära och ganska skrämmande utlägg av allt skrål och lovsjungande.


I t-spawn hos Team[2] brinner en hög kläder till tonerna av "Black Sabbath" av och med Black Sabbath. Det är Rosseau som tröttnat på allt flams och trams och som, hög på Schopenhauers misslyckande, plockat fram sin skivsamling och batteridrivna grammofonspelare. -"Tre förlorade rundor till och vi har förlorat hela matchen", vrålar han ilsket, samtidigt som han inte kan låta bli att sjunga med i texten: "Could this be the end my friend, Satan's come around the bend"...


Ronden förlöper utan att någonting av värde inträffar, undantaget att Kierkegaard "går i gång" på Black Sabbath och knivar ihjäl stackars Platon för femtielfte gången.

Poängen till Team[1] som ser ut att vinna det här!


Team[1]-Team[2] 14-11


**Uppdatering**


Rond 26: Röken har skingrats och musiken tystnat i t-spawn hos Team[2] där Rosseau och Wittgenstein nu försöker övertyga de andra om att det är just han som ska leda laget i detta utsatta läge av matchen. Rosseau menar att hans taktik 800 tvivels utan är den bästa att tillämpa, medan Wittgenstein studsar av iver över att få förklara hans nykomponerade taktik 17,897. Det är, ganska oväntat, Platon som kommer med lösningen; : -"Ni får klunsa om det.", menar han. Så blir det också och Wittgensteins sax slår Rosseau's påse, som trots att denne själv i frustration hävdar att det var en avlång sten han försökt efterlikna, får se sig besegrad.


I ct-spawn hos Team[1] har man segern som i en liten ask, men beslutar trots detta att ställa upp enligt taktik 1,405. Precis som rond 24 alltså.

Taktik 17,897 är av det mer avancerade slaget och kräver att motståndarens intelligens är över medel. Wittgenstein är inte säker på att så är fallet, men har ändå valt denna taktik då han ser den som sin mest underskattade och också minst använda. I den allmänna chatten skriver Wittgenstein följande kryptiska meddelande: 12-1-14-5


Sifferkombinationen är enkel att lösa och läser, omvandlad till respektive bokstav, "lange", alltså tyskans ord för långa. Vilket i sin tur borde få de enklaste och vanligaste av människor att dra slutsatsen om en attack på lång utsida. Nu har vi inte att göra med enkla och vanliga människor, varför taktiken går ut på att den som läser meddelandet (motståndaren) inte bara löser det utan också genomskådar detsamma som den "bluff" det är och därefter lägger kraften på banans andra ställen. Därefter kommer attacken likförbaskat på långa, och motståndaren är bortmanövrerad.

Gott och bra så vore det för Team[2], om inte Nietzsche gjort en såkallad dubbelgubbe där han vänder på sitt inre resonemang och dubblar insatsen genom att sätta samtliga deltagare av Team[1] i stora bombplatsen, tvärtemot allt han själv tror på och som ett slags mentalt uppror mot sina innersta tankar.


Detta genidrag av Nietzsche leder till en förkrossande massaker och rondvinst för Team[1], som ser en uppriktigt förvånad Wittgenstein falla till marken, sist av alla, i en pöl av det han en gång bestått av.


Team[1]-Team[2] 15-11 (matchboll)


** Uppdatering och avslutning i annan tråd: "Sista rundorna: Team[1] vände och vann..." forumsindex->övrigt **