Detta är del 1 i min tänkta serie om ljudproduktion, till er som vill lära er att göra musik. Dessa guider kommer att rikta sig på den tekniska biten, vill ni lära er hur man skriver musiken så rekommenderar jag att lära er det någon annanstans ;P

Nåja. Den här delen ska handla om det som nog förbryllar en del av er, nämligen EQ. EQ är kort för equaliser och ni har nog många gånger undrat vad den har utanför winamp eller farsans stereo att göra. Jag menar, vad ska man använda den till? Egentligen?

Svaret är något tudelat, då man kan använda den till en mängd olika saker eg. Men det finns två huvudkategorier:

Mixning och ljudskulptering.

Jag tänkte in gå igenom EQ för ljudskulpturering, då det är något man helt enkelt bara lär sig. Denna guide handlar däremot om EQ för mixning.

Ni undrar säkert vad mixning är, förutom det en DJ gör. Mixning i musikproduktion är helt enkelt hur ljuden sammarbetar med varandra. För att förstå var EQ kommer in här finns det ett begrepp ni måste förstå, dvs fasning. Och för att förstå fasning måste nu förstå en ljudkurva, detta kommer jag dock inte gå in på här, då jag utgår från att de flesta redan vet. En kort förklaring är helt enkelt dom vibrationerna som ljudet består av.

Tänk dig två toner, båda är på grundfrekvensen (440 hz), och de spelas upp samtidigt. Båda har formen av en sinusvåg (dvs, den vanligaste ljudvågen helt enkelt). Tänk dig att man har två stämgafflar bredvid varandra som ger ifrån sig dessa toner. Ytterligare så ligger dom i samma fas, och vad en fas är förklarar jag nu:

Om du rör ditt pekfinger upp och ned så 'skapar' du en frekvens, klumpigt sagt. De punkterna som ditt finger når längst ner resp längst upp kallas maxamplituden, eller något liknande. Punkten däremellan är mittenpunkten. Denna punkt är helt enkelt noll. En fas i detta läge är helt enkelt när du drar ditt finger upp till maxamplituden högst upp, och ner till maxamplituden längst ner, och sen tillbaka igen. Lägg märke till att den passerar mittpunkten två gånger. Detta är en fas. Om du rör båda pekfingrarna upp och ned, fast du börjar det ena fingrets färd uppåt och det andra fingret nedåt, då går fingrarna i motsatt fas gentemot varandra, förutsatt att du rör de lika fort. Rör du dem däremot samtidigt så kommer dem i fas med varandra istället.

Åter nu till våra stämgafflar. I princip är dessa två stämgafflar som dina två fingrar, bara att dom rör sig helt regelbundet och mycket snabbare (i vårt fall 440 svägningar per sekund, alltså 440 hz). Om du startar stämgafflarna samtidigt så är chansen rätt liten att dom skulle komma i exakt fas med varandra. Detsamma att de kommer i motsatt fas med varandra. Troligen så kommer de att komma i helt olika faser gentemot varandra istället.

Vad har detta nu med EQ att göra då?

Jag kommer till det snart. Nu när vi har gått igenom vad fas innebär, så ska jag säga vad ett fasfel är.

Hade du gjort mitt experiment med stämgafflarna så hade du nog funnit en konstig sak. Det låter lite knepigt. (rättare sagt så gör det det i teorin ;P) Varför?

Jo, för att när två lika långa svägningar möts så inträffar en sort fasförändring. Om de t.ex. möts när den ena svägningen är mitt emellan ena maxamplituden och mittenpunkten (säg att amplituden, dvs var svägningen är i sin fas, är 0,5) och den andra svägningen har värdet 0,75 (dvs att den är emellan där svägning 1 ligger och sin egen maxamplitud). Om du inte förstod det här så testa att läs om, det kan förekomma sig lite knepigt om man är oförberedd. Hursomhelst, om detta är fallet så kommer den gemensamma svägningsamplituden (amplituden är alltså där svägningen är i sin fas vid det ögonblicket) av (0,5 + 0,75), dvs 1,25. Det kommer alltså, om man hade kunnat se det, se ut som att där dessa svägningar möts så har dom en gemmensam amplitud av 1,25 ist för två olika på 0,5 och 0,75. Med andra ord så förstärks svägningen relativt kraftigt vid just denna punkt. Om man letar efter fler punkter där svägningarna möts så kommer man se att dom förstärks och sänks lite här och var.

Detsamma gäller får stämgafflar. Eftersom att båda har samma frekvens så kommer det att låta som om dom svajjar istället för svänger. Ett fasfel har inträffat!

Det är precis likadant i musik. Om två ljud som delar en frekvens möts så kommer det att bli fasfel mellan de två ljuden, och inget av ljuden kommer att låta bra. Det kommer låta ungefär som om du sätter in en phaser som effekt (fasfel är fkt exakt det en phaser simulerar).

Om du har förstått mig så här långt, bra för dig. Har du inte förstått det, så skit samma. Det spelar ingen roll, det räcker med att veta att två ljud aldrig ska dela samma frekvenser. Om de gör det, så använder man EQ'n för att ta bort just den frekvensen från ena ljudet, och på så sätt delar de inte frekvenser längre och ett fasfel är förhindrat!

Hur ser man vilka frekvenser man ska ta bort då? Jo, man jämför med en spectum-analyzer. Det finns en som följer med till FL som är ganska bra. Lär dig hur man använder den, läs hjälpen och se efter vad som sker. Ett tips är att man kan se vilken frekvens som är vilken genom att hålla musen över själva spectrumet och titta på text-boxen längst upp till vänster.

Lägg in en spectrum analyzer i varje kanal och jämför. Det går lättare efter ett tag, när man lär sig hur fasfel låter och vilka ljud som hör hemma i vilket frekvens-område. Hihats tenderar att ligga över 8000 hz, pianon runt 500, punchen i kicken runt 3000 och basen i kicken runt 80-60. Sedan är det bara att lära sig resten. Jag har lärt mig hur väldigt många intrument och ljud är uppbyggda med åren. Det tar tid, men det kommer. Bara titta på specto-metern så förstår du.

Filter:

En viktig del i EQ'ing är filter, så jag går igenom dem här:

Highpass Filter: tar bort alla frekvenser under angiven frekvens. High Pass släpper alltså igenom höga frekvenser.

Lowpass Filter: Gör precis tvärtom det Highpass gör.

Bandpass filter: Släpper endast igenom det valda frekvensområdet. Dvs en blanding av low- och high-pass. Band Pass betyder att den släpper igenom ett band (tänk radio, den man skruvar för att skruva in en kanal ändrar ett band pass filter)

Notch Filter: Precis tvärtom Bandpass.

Shelf och Peak: Peak höjer eller sänker ett visst frekvensområde, men lämnar de andra som de är. Det är detta som är en EQ, teknisk sätt. Low/High Shelf höjer eller sänker frekvenserna under/över ett visst frekvensområde.

Några vanliga fasfel:

* Bas och kick brukar fasa med varandra alltid i princip. Detta är inget problem om basnoterna aldrig ligger samtidigt med kicken, vilket ofta är fallet i Trance (dock ej House). Den bästa metoden för att få bort detta är egentligen att använda sig av en side-chain compressor, men detta kommer inte förrän någon senare guide. Annat än det så är det bästa att ta bort så få frekvenser från kicken som möjligt, dvs jämför frekvenser och ta bort gemmensamma frekvenser från basen, inte kicken.

* Tro det eller ej, men nästan alla ljud har några undertoner i basområdet, tom hihat. Använd ett highpass-filter på alla ljud, utom bas och kick. Ställ in filtret genom att lyssna på hela mixen samtidigt och lyssna extre noga på ljudet du filtrerar. Öka filter-frekvensen tills du hör en skillnad på ljudet än förr och stoppa lite innan. Gör detta med alla ljud, så har du förhindrat mängder med fasfel.

* hihats klaschar ALLTID med varandra. Detta är dock lätt att förhindra genom att panna dom olika. Panning kommer in i nästa guide och i den kommer jag troligen förklara ytterligare sätt att slippa fasfel, genom sk stereospridning. Hursomhelst, panna dina hihats väl. Gör inte som Basshunter och låt allt ligga i mitten. Det blir dels massor med fasfel, och det blir dessutom jävligt tråkigt att lyssna på. SKAPA ETT RUM!. Panning förhindrar fasfel så till vida att ljuden kanske delar frekvens, men kommer inte från samma ställe, så fasningen förändras inte.

Detta var dom vanligaste jag kom på eg. ta det lugnt bara.

Parametrisk EQ:

En parametrisk EQ är bäst att använda när man EQ'ar, eftersom att man kan ställa in frekvensen att ändra manuellt och dessutom kan man ändra Q. Q är vidden av området runt frekvensen som ska ändras också. Med låg Q så är området större, ie väljer du att sänka frekvensen 400 hz och har låg Q, så kommer även många frekvenser runtomkring ändras, dock inte lika mycket. Med högst Q så ändras dock endast 400 hz, möjligen även 401 osv.

Sen finns det en ytterligare poäng med EQ'ing som jag måste lära ut:

Ska du dra ned (Cut) en frekvens (dvs sänka den), använd en hög Q.

Ska du däremot höja (Boost) en frekvens, använd en låg Q.

Detta eftersom att det generellt låter bäst. Speciellt den sista reglen är viktig imo.

Extra-lektion:

Hur man EQ'ar en kick bäst!

Först: använde en bra kick. Sen...

Börja med att använda ett highpass-filter runt 40-50 hz. En kick går aldrig så långt ned iaf, och att ha med frekvenser under detta förstör ljudet alldeles för mycket. för att se exakt var man ska highpass, gör som du jag beskrev tidigare i guiden. Börja från 0 och gå uppåt tills du hör en skillnaden. Troligen känner du skillnaden innan du hör den, men det kommer en punkt där det finns en skillnad. Sen boostar du med ett väldigt högt Q runt 60 hz. Samma här som med highpass, börja lågt och gå uppåt till det låter bra. Men det brukar vara runt 50-70. Bara lite högre än du ska highpassa alltså. Detta för att kicken ska kännas i blodet sen när den spelas i klubben!

Därefter lägger du ett Lowpass-filter runt 8000. Samma metod här som för highpass, fast tvärtom. Börja högt, vid 16000, och fortstätt tills du här skillnad.

Därefter kommer en av det viktigaste. Alla kickar har ett område runt 5-600 som inte gör någon annan nytta än att dränka det andra. Detta måste bort. Sänk lite med ett Q på runt 0,7 vid 500 hz. Går runt lite, från kanske 300 till 900, och hitta det stället som jag pratar om. Du kommer märka det, kicken flyger på dig när du kommer rätt.

Lycka till.


Posta gärna för att visa att du har läst det och är intresserad av mer. Jag har mycket mer att skriva om, och jag skriver det när jag har tid, men vill inte skriva mot en vägg ;P