Goddagens fragbite!


Slängde imorse in Crazy, Stupid, Love i den gamle Bluerayspelaren. Jo jo, må vara en dramakomedi a la tjejfilm men eftersom både Steve Carell och Ryan Gosling faller mig i smaken ypperligt så kände jag att den var värd en chans.


Filmen i sig var väl OK, medelmåttig, ungefär som jag trott men sämre än jag hoppats på.


Det var dock en grej i filmen som jag inte kunde sluta tänka på. Något som nu, efter filmen är över, fortfarande gnager i bakhuvudet och jag kan verkligen inte släppa det. Modern films kanske konstigaste och sämst skrivna roll någonsin:
Molly Weaver, den yngsta dottern, spelad av Joey King.


Jag utmanar er att leta. Leta så länge och väl ni vill. Det finns inte en enda normal scen med denna unge i hela filmen.


Hon är alltid tyst, har snudd på genom hela filmen huvudet bortvänt ifrån kameran, föräldrarna pratar knappt med henne och när dom väl frågar henne något så är det som att hon inte ens uppfattar det.


Som exempel kanske vi kan ta när barnen för första gången besöker pappas (Steve Carell) nya lägenhet. Vad händer?
Jo, sonen, Robbie, tar sig en normal pratstund med sin far som man nog troligtvis skulle göra. Vad gör dottern?
Hon springer in, ställer sig framför tv'n och börjar dansa på ett extremt omänskligt och konstigt sätt. När Cal (Carell) försöker få kontakt med henne så svarar hon inte, reagarar inte ens.


Detta fruktansvärt underliga beteende är förekommande i princip varje scen man skymtar henne (tack gode gud var det inte allt för många av dem) och är varje gång lika obehagliga, sjuka, konstiga och fullkomligt oförståeliga.


Snälla säg mig att jag inte är den enda som reagerat på detta?