Det var en gång en bok. I boken stod det att den hade skrivit sig själv.
Hur nu en bok kan skriva själv, kan man undra.
Men det var förstås en dum tanke, visste ALLA som läst och förstått boken.
Du förstår, vissa saker säger sig självt.
Och andra saker, så som boken i fråga, har helt enkelt skrivit sig själv.

Ni förstår, allt, precis ALLT, lämnar spår.

Men av boken fanns förstås inga spår.
Det var nämligen så att på sista sidan stod det noga instruerat att man nu var tvungen att bränna boken, annars väntade repressalier från en världslig orättvisa kallad Lagen.

Lagen är hatad av alla och vinner därmed laga kraft.

Genom evigheter vilar den på stabila fundament såsom avundsjuka rädsla och skadeglädje.

Lagen har också skrivit sig själv, men det är också det enda den har gemensamt med Boken.

Boken hatar också så klart lagen, det är bland annat därför den valde att finnas.

Men att den trots detta valde att på sin sista sida hänvisa till Lagen och därmed använda sig utav den, är mycket mycket ironiskt. Men inte ett dugg roligt. Inte det minsta småskoj, kul eller ens skrattretande. Nej, inget åt det hållet. Det är bara den rena och skära misären i verkligheten.

Stackars bok.

——————




Nån mer som läst den här boken?