2
Känner mig som det svarta fåret i familjen.
Postat av Zeekza den 11 November 2015, 16:25
18 kommentarer · 1 371 träffar
Tjenare alla goa fragbitare. Jag är 18 år gammal och bor hemma hos min far och hans fru (min plastmorsa). Jag har ett problem som har pågått ett bra tag, och jag börjar bli less på det.
Mina föräldrar grejjar mycket på fritiden efter jobbet med diverse saker runtom på tomten, just nu håller min far på att bygga en carport. Det är alltid nya saker som dom håller på med och ibland är det sinnesjuka projekt som dom kommer på, dom avslutar sällan ett projekt helt utan skall alltid börja på nya saker när det dom höll på med innan inte är helt klart. Mina föräldrar har väldigt höga förväntningar på mig, och det förstår jag. Dem tycker att jag skall hjälpa till hemma med diverse, och det gör jag. Jag sköter mitt egna (städar mitt rum och håller ordning) samt damsuger huset då och då, diskmaskinen är det oftast jag som får ta och hunden är det oftast jag som går ut med för att ingen annan orkar.
Jag håller just nu på att ta körkort och pluggar mycket teori efter skolan, samtidigt som jag gör läxor och hjälper till hemma. Saken är den att när dom är ute och grejjar (vilket är varje dag från att dom kommer hem till ungefär 8 eller 9 på kvällen. Åker jag med far min från skolan så är jag oftast hemma vid 5 halv 6 tiden, då brukar jag laga mat till mig själv då ingen annan äter middag på vardagarna, sedan gör jag mina läxor och körkortsteorin. När jag är klar med detta så känner jag att jag vill ha lite fritid då klockan är ca 7 då, men det tycker inte mina föräldrar, dom tycker att jag (varje gång) dom är ute och grejjar, skall fråga om dom vill ha hjälp (vilket jag tycker att dom kan göra själva, dom är vuxna, vill dom ha hjälp med något så borde dom kunna be mig om hjälp). Detta håller dom inte med om, och så fort jag är klar med mina sysslor, och inte frågar om dom vill ha hälp utomhus, då blir det ett jävla liv. Jag blir kallad lat, oengagerad, obrydd och dylikt. Jag har inget problem med att hjälpa dom, men inte varje dag, det är jobbigt nog att gå i skolan 8-16 för att sedan komma hem och göra läxor/sysslor. Jag har också en lillasyster på 13 år, som också går i skolan, kommer hem och gör sina läxor, när hon är klar med det så får hon göra det hon känner för och dom säger inte ett knyst, hon är sällan ute och hjälper till, även om det är väldigt lätta grejjer som dom håller på med. Jag köper att dom har mindre krav vad det gäller tunga hushållssysslor då hon är tjej, men jag tycker ändå att hon kan hjälpa till. När jag frågarsätter detta så får jag till svar: ''Hon gör så mycket annat här i huset och hjälper till med massor''. Vill säga detta: Har aldrig sett henne ta fram damsugarn på eget initiativ, diskmaskinen tömmer hon sällan, hon lämnar disk på sitt rum och på matbordet, och när dom ber henne gå ut med hunden så passar hon alltid vidare uppgiften till mig.
Om jag säger emot något, och vill framhäva min åsikt om att jag blir orättvist behandlad, så blir det väldigt sur stämning och pappa brukar inte prata med mig på flera dagar. Det känns som man helt plötsligt blivit familjens svarta får.
Är det ok att det ska vara så här? Har jag inte rätt till fritid efter jag skött mina sysslor? Kanske är jag dum i huvet, kanske är det såhär för alla? Fan vet jag.
Känner att jag inte finner några argument för att stå upp för mig själv. Jag kanske inte har rätt att säga ifrån. Vad tycker ni? Har ni några förslag på vad jag kan göra?
Tack.
Mina föräldrar grejjar mycket på fritiden efter jobbet med diverse saker runtom på tomten, just nu håller min far på att bygga en carport. Det är alltid nya saker som dom håller på med och ibland är det sinnesjuka projekt som dom kommer på, dom avslutar sällan ett projekt helt utan skall alltid börja på nya saker när det dom höll på med innan inte är helt klart. Mina föräldrar har väldigt höga förväntningar på mig, och det förstår jag. Dem tycker att jag skall hjälpa till hemma med diverse, och det gör jag. Jag sköter mitt egna (städar mitt rum och håller ordning) samt damsuger huset då och då, diskmaskinen är det oftast jag som får ta och hunden är det oftast jag som går ut med för att ingen annan orkar.
Jag håller just nu på att ta körkort och pluggar mycket teori efter skolan, samtidigt som jag gör läxor och hjälper till hemma. Saken är den att när dom är ute och grejjar (vilket är varje dag från att dom kommer hem till ungefär 8 eller 9 på kvällen. Åker jag med far min från skolan så är jag oftast hemma vid 5 halv 6 tiden, då brukar jag laga mat till mig själv då ingen annan äter middag på vardagarna, sedan gör jag mina läxor och körkortsteorin. När jag är klar med detta så känner jag att jag vill ha lite fritid då klockan är ca 7 då, men det tycker inte mina föräldrar, dom tycker att jag (varje gång) dom är ute och grejjar, skall fråga om dom vill ha hjälp (vilket jag tycker att dom kan göra själva, dom är vuxna, vill dom ha hjälp med något så borde dom kunna be mig om hjälp). Detta håller dom inte med om, och så fort jag är klar med mina sysslor, och inte frågar om dom vill ha hälp utomhus, då blir det ett jävla liv. Jag blir kallad lat, oengagerad, obrydd och dylikt. Jag har inget problem med att hjälpa dom, men inte varje dag, det är jobbigt nog att gå i skolan 8-16 för att sedan komma hem och göra läxor/sysslor. Jag har också en lillasyster på 13 år, som också går i skolan, kommer hem och gör sina läxor, när hon är klar med det så får hon göra det hon känner för och dom säger inte ett knyst, hon är sällan ute och hjälper till, även om det är väldigt lätta grejjer som dom håller på med. Jag köper att dom har mindre krav vad det gäller tunga hushållssysslor då hon är tjej, men jag tycker ändå att hon kan hjälpa till. När jag frågarsätter detta så får jag till svar: ''Hon gör så mycket annat här i huset och hjälper till med massor''. Vill säga detta: Har aldrig sett henne ta fram damsugarn på eget initiativ, diskmaskinen tömmer hon sällan, hon lämnar disk på sitt rum och på matbordet, och när dom ber henne gå ut med hunden så passar hon alltid vidare uppgiften till mig.
Om jag säger emot något, och vill framhäva min åsikt om att jag blir orättvist behandlad, så blir det väldigt sur stämning och pappa brukar inte prata med mig på flera dagar. Det känns som man helt plötsligt blivit familjens svarta får.
Är det ok att det ska vara så här? Har jag inte rätt till fritid efter jag skött mina sysslor? Kanske är jag dum i huvet, kanske är det såhär för alla? Fan vet jag.
Känner att jag inte finner några argument för att stå upp för mig själv. Jag kanske inte har rätt att säga ifrån. Vad tycker ni? Har ni några förslag på vad jag kan göra?
Tack.
