Hej!

Jag har en polare som har varit döv sedan födseln, och jag har hängt med honom i snart 10 år.
Vi gjorde allt tillsammans under mellan & högstadiet. (Har en döv farbror, så teckenpråk kunde jag innan vi träffades)

Nu häromdagen när vi satt på stans finaste restaurang och tog en bärs och en matbit så drämmer han av världens jävla braksket så glasen på borden darrade till så in i helvete, lukten spred sig sakta men säkert.. han märker inte av hur hela stället halvt spyr och går iväg.

Jag stirrade honom rakt i ögonen i 40 sekunder innan han "säger" vad är det?

Jag frågade i vanlig ordning vad fan han sysslade med (han göra idiotiska saker hela tiden) och får föga förvånande till svar "Jag vet inte." och har en förbryllad blick på mig.

Jag säger då åt honom att det är en oskriven lag att man fiser inte när man äter, speciellt inte på ett sånt här ställe när det är folk i närheten. Jag menar, det var inte ens en smygare.. Sunt förnuft.

Han kollar fortfarande med en förbryllad blick och frågar om jag är dum i huvudet.

Då säger jag att det lät så in i helvete, och frågar om det blev någon efterlämning av bromsspår i fillingarna på han.

Följande dialog är ordagrant. (Givetvis talade inte, vi talade teckenspråk)

Jag: Inser du hur illa det lät?
Han: Lät?
Jag: Ja, du fes högt så in i helvete
Han: Låter det när man fiser?

Mitt ansiktsuttryck när han har gått i 20 år och fisit utan att veta att det kommer ett ljud.

Så, åter till topic. Hur illa är informationen?