Hej allesammans!

Jag har knappt varit arbetslös en månad ändå tjatar min mamma som fan på mig och vill att jag ska söka jobb men det vill inte jag. För det finns ju knappt några jobb som är värda att söka. Säljarjobb skulle jag aldrig klara av. Bor i en liten tvåa vilket jag trivs med. Pengar för mig är överskattat gör ändå inte av med så värst mycket är inte sån som går på krogen varenda helg. Känns som samhället tvingar en del med både det ena och det andra. Sitter och skriver ett personligt brev nu men finner ingen motivation är rätt likgiltig nu. Och sedan kommer jag få en hel del från akassan också. Kan man liksom inte bara få känna sig fri utan en massa med måsten hela tiden? Någon som känner likadant?