Hej!

Jag är 17 år, bor hemma och har en allmänt trevlig familj som oftast är glada på varandra. Nåja, jag har aldrig tyckt om hundar.

Morsan tyckte det var en lysande idé att köpa en hundjävel (som förövrigt hårar och dreglar som fan) - Jag ville då vara lite förklok och sa följande: Om ni nu ska köpa en hund så vill inte jag vara den som går ut med denne varje dag, inte heller den som städar efter hunden. (Självklart så skulle jag gå ut med hunden om någon av dem inte skulle hinna eller liknande, det för att ställa upp osv.) Hon svarar då följande-"Ja, jag ska gå ut med den och städa upp, jag lovar =)=)=)"


TILL MITT PROBLEM

Fan, fan och åter igen fan.
Förut har det inte varit något problem, jag har gått ut med hunden lite då och då när de inte kunnat och även någon gång då de inte riktigt orkat - för att vara snäll liksom.

Men nu fan har mina föräldrar helt plötsligt blivit väääldigt "busy" hela jävla tiden. Det har nu blivit så att de i princip varje dag ber mig om att jag ska gå ut med hunden för att de inte riktigt orkar eller "har tid" (det har dem, gott om tid) och jag har börjat säga nej, varpå jag refererat till vad hon sagt innan hon köpte hundjäveln. Då börjar de gapa om att "Vi är en familj, vi ställer upp för varandra bla, bla, fucking bla."

Jag börjar bli irriterad, hur ska jag göra för att slippa denna skiten?

Tips? Whatever egentligen. Känner mer att det är en principsak.

Mvh! Ha en trevlig fortsatt dag!