Mår så jävla dåligt just nu. Min mor ringde nyss och sa att våran kära familjemedlem jag haft sen jag var 4 år har vandrat vidare. Han blev väll ganska gammal, 14 år. Njurarna hade slutat fungera och han hade bara ont överallt. Så min mor bestämde sig för att låta veterinären avgöra om man skulle avliva honom eller inte. Känns så overkligt att veta att man inte får samma glada välkomstkommité som jag har fått varje gång när man kommit hem. Att aldrig mer få vakna till ljudet hans fotsteg(tass-steg? på morgonen när han vill gå ut.


Allt detta kommer så jävla olägligt då jag skall ta studenten nu i vår också. Hade tänkt att snitsa till betygen lite nu när det är slutspurt till studentexamen men vette fan hur det kommer gå nu när jag kommer gråta till jag spyr de kommande kvällarna :(


Har du förlorat en hund någon gång? Hur länge sörjde du?