1
Någon mer som ALLTID jämför sitt ex?
Postat av jkridlsps den 26 December 2010, 10:58
30 kommentarer · 3 372 träffar
(varning för extreeemt lång text)
Jag har ett ganska stort problem. Tänkte kolla om någon var med om liknande. (så klart har ni det jag är knappast den enda människan på jorden) ;)
Men i alla fall.
Träffade en kille när jag var 14 år gammal. Är idag 25. Vi flyttade ihop direkt (bodde först hos min mamma tills vi var 18) sen flyttade vi till eget. Vi var tillsammans i nio år. Var alltid med varandra, sov aldrig över, reste aldrig utan varandra osv. Vi var i stort sätt EN och SAMMA person, fast vi var två personer.
Han var mitt liv. Helt ärligt! Det var honom jag andades. Fanns ingen annan för mig. det bästa som fanns var när han åkte hemifrån på morgonen för att gå till skolan och sen kom hem. Att få se hans ansikte i dörren, jag kunde nog inte bli mer glad än vad jag blev då. Vi var helt seriöst hur NÄRA som helst. Han gjorde verkligen ALLT för mig. ALLT! Han älskade ihjäl mig och jag var hans allt. Samma sak för min del.
Min familj älskade honom, alla mina vänner älskade honom, han var perfekt från topp till tå insida som utsida.
Problemet?
Han spenderade MYCKET tid vid datan. Okej, det kan jag leva med. Men han var otrogen under en period upprepade gånger. Sen hade vi en lugn period under FEM år. Ingen otrohet, han hade verkligen förändrats men sen kom det IGEN. Fast vi hade sex ofta, fast vårat sexliv var utforskande och intressant, fast vi gjorde allt. Var han ändå otrogen. Jag valde att göra slut.
Ville varken ha sex eller en ny kille på två hela år. Men sen träffade jag en kille via nätet som verkade helt perfekt. När jag sen mötte honom så visade han sig inte vara lika bra irl som över nätet. Det var två helt olika personer helt enkelt. Men jag fastna för honom ändå och fattade tycke. Vi blev tillsammans i alla fall.
Men under hela vårt förhållande jämförde jag honom med mitt ex. i huvudet på mig själv och ibland sa jag det rakt ut även till honom. Att mitt ex gjorde si och så, mitt ex var si och så. Och jag hade fortfarande känslor kvar för mitt ex och vårt förhållande som var. Därför kunde jag aldrig bli kär på riktigt i den här nya killen.. när han åkte iväg och kom hem, så kändes det typ "jao trevligt puss puss, kram kram" men sen var det inget mer med det. Upplevde aldrig den här känslan som jag upplevde med mitt ex "WEEEEEEEEEEEI HES HOOOME".
sexlivet det var samma där, jämförde alltid. I tankarna, "sådär gjorde aldrig mitt ex, och mitt ex kunde minsann knulla mig, bita i mina bröstvårtor OCH fingra mig samtidigt!" Men han kan bara göra EN sak i taget.. osv.
Och typ "mitt ex stönade högt och pratade under sexakten" Den här killen bara flåsar etc.
Det här gjorde att jag gång på gång sa och gjorde saker och medvetet stötte bort människan ur mitt liv. För egentligen ville jag vara med mitt ex. Och ha det vi hade, jag försökte skapa den nya killen till mitt ex. För han var the shit i mina ögon på alla sätt och vis.
Tillslut sötte jag bort den här killen ut ur mitt liv. Precis som jag ville, för jag var aldrig innerligt kär. Jag tyckte om honom, det gjorde jag, vi passade ihop och hade kul! Men jag var aldrig kär på riktigt och jag önskade alltid att han var mitt ex.
Och NU har jag träffat en ny kille.
En kille som är bra på alla sätt och vis, som jag är förälskad i.
Så nu är jag rädd för att jag ska göra SAMMA sak här! Det tog slut mellan mig och mitt första ex för nästan tre år sedan. Så varför jämför jag fortfarande och varför lyckas jag aldrig på kär på samma sätt.. varför vill jag hela tiden att den nya killen ska vara som mitt ex och göra samma saker som mitt ex gjorde?!
Det är ju omöjligt och alla människor är olika.
Anledningen till att jag skriver är för att skriva av mig lite. (wall of texten är ett bevis på det) men också för att se lite om någon varit med om samma sak och hur ni hanterar det?
Tips eller råd kanske?
Vore tacksamt i alla fall =)
Endast seriösa svar..
pallar inte läsa massa "blahblahblah" skit. i onödan!
//tralalala
Jag har ett ganska stort problem. Tänkte kolla om någon var med om liknande. (så klart har ni det jag är knappast den enda människan på jorden) ;)
Men i alla fall.
Träffade en kille när jag var 14 år gammal. Är idag 25. Vi flyttade ihop direkt (bodde först hos min mamma tills vi var 18) sen flyttade vi till eget. Vi var tillsammans i nio år. Var alltid med varandra, sov aldrig över, reste aldrig utan varandra osv. Vi var i stort sätt EN och SAMMA person, fast vi var två personer.
Han var mitt liv. Helt ärligt! Det var honom jag andades. Fanns ingen annan för mig. det bästa som fanns var när han åkte hemifrån på morgonen för att gå till skolan och sen kom hem. Att få se hans ansikte i dörren, jag kunde nog inte bli mer glad än vad jag blev då. Vi var helt seriöst hur NÄRA som helst. Han gjorde verkligen ALLT för mig. ALLT! Han älskade ihjäl mig och jag var hans allt. Samma sak för min del.
Min familj älskade honom, alla mina vänner älskade honom, han var perfekt från topp till tå insida som utsida.
Problemet?
Han spenderade MYCKET tid vid datan. Okej, det kan jag leva med. Men han var otrogen under en period upprepade gånger. Sen hade vi en lugn period under FEM år. Ingen otrohet, han hade verkligen förändrats men sen kom det IGEN. Fast vi hade sex ofta, fast vårat sexliv var utforskande och intressant, fast vi gjorde allt. Var han ändå otrogen. Jag valde att göra slut.
Ville varken ha sex eller en ny kille på två hela år. Men sen träffade jag en kille via nätet som verkade helt perfekt. När jag sen mötte honom så visade han sig inte vara lika bra irl som över nätet. Det var två helt olika personer helt enkelt. Men jag fastna för honom ändå och fattade tycke. Vi blev tillsammans i alla fall.
Men under hela vårt förhållande jämförde jag honom med mitt ex. i huvudet på mig själv och ibland sa jag det rakt ut även till honom. Att mitt ex gjorde si och så, mitt ex var si och så. Och jag hade fortfarande känslor kvar för mitt ex och vårt förhållande som var. Därför kunde jag aldrig bli kär på riktigt i den här nya killen.. när han åkte iväg och kom hem, så kändes det typ "jao trevligt puss puss, kram kram" men sen var det inget mer med det. Upplevde aldrig den här känslan som jag upplevde med mitt ex "WEEEEEEEEEEEI HES HOOOME".
sexlivet det var samma där, jämförde alltid. I tankarna, "sådär gjorde aldrig mitt ex, och mitt ex kunde minsann knulla mig, bita i mina bröstvårtor OCH fingra mig samtidigt!" Men han kan bara göra EN sak i taget.. osv.
Och typ "mitt ex stönade högt och pratade under sexakten" Den här killen bara flåsar etc.
Det här gjorde att jag gång på gång sa och gjorde saker och medvetet stötte bort människan ur mitt liv. För egentligen ville jag vara med mitt ex. Och ha det vi hade, jag försökte skapa den nya killen till mitt ex. För han var the shit i mina ögon på alla sätt och vis.
Tillslut sötte jag bort den här killen ut ur mitt liv. Precis som jag ville, för jag var aldrig innerligt kär. Jag tyckte om honom, det gjorde jag, vi passade ihop och hade kul! Men jag var aldrig kär på riktigt och jag önskade alltid att han var mitt ex.
Och NU har jag träffat en ny kille.
En kille som är bra på alla sätt och vis, som jag är förälskad i.
Så nu är jag rädd för att jag ska göra SAMMA sak här! Det tog slut mellan mig och mitt första ex för nästan tre år sedan. Så varför jämför jag fortfarande och varför lyckas jag aldrig på kär på samma sätt.. varför vill jag hela tiden att den nya killen ska vara som mitt ex och göra samma saker som mitt ex gjorde?!
Det är ju omöjligt och alla människor är olika.
Anledningen till att jag skriver är för att skriva av mig lite. (wall of texten är ett bevis på det) men också för att se lite om någon varit med om samma sak och hur ni hanterar det?
Tips eller råd kanske?
Vore tacksamt i alla fall =)
Endast seriösa svar..
pallar inte läsa massa "blahblahblah" skit. i onödan!
//tralalala
