Hej på er.

Behöver verkligen hjälp av angående mig och min flickväns förhållande! Vad tror ni är orsaken till att hon beter sig som hon gör? Vad tycker ni jag ska göra åt saken? Är det någon av er som känner igen sig från något förhållande ni varit i.


Min flickvän är född 98a, 17 år, jag är född 96, 19 år och vi har varit tillsammans lite över 1 år.

Min flickvän har alltid varit en sånN person som ofta överreagerar över saker och ting samtidigt som hon är väldigt labil och ska ständigt klaga på mig.

Men på senaste tiden har jag märkt att detta inträffat allt för ofta, nästintill varje gång vi ses vilket får mig att tvivla på vårat förhållande.

Kommer nu ge några exempel, för att ni ska få en tydligare bild av det hela.

Hon nämner jämnt för mig "varför ska allt ske på dina villkor jämnt" "du ska alltid bestämma allt hela tiden, och när du vill göra någonting ska du alltid få som du vill, fast jag säger att jag inte vill, du lyssnar aldrig på mig"



Som igår när vi skulle på bio. Då sa jag till henne att jag ville in på Donken och äta för att jag inte hade ätit någon mat innan och jag var svinhungrig. Då var hon väldigt pessimistisk till det eftersom hon då skulle missa lite av bioreklamen....
När vi väl är inne i biosalongen säger jag till henne att jag måste gå på toa, och lika så ville hon inte alls att jag skulle göra det. Men jag gick in iallfall för att jag annars skulle pissat på mig. När jag kommer ut ser hon väldigt sur ut och irriterad.

Innan bion när vi skulle bestämma film sa jag att jag kan se allt förutom "humor" och då blev det skräck som vi båda ville se. Ändå några timmar efter bion häver hon ut sig att "allt ska ske på dina vilkor, fast jag inte

När vi står vid kassan och ska betala för popcorn och dricka så sa jag lite på skämt "hörru älskling det är väl du som betalar allt" Då blir hon sur och grinig fast jag sedan sa att vi kan betala hälften var.


Väl efter bion på tåget hem började hon bli irriterad och grinig. Från ingenstans började hon häva ut sig,
"varför lyssnar du aldrig på mig, allt ska ske på dina villkor".
"du gick in på donken fast jag inte ville, du gick på toa fast jag sa nej"

Kan tillägga att innan bion berättade jag för min flickvän att jag tycker hon är sjukt snygg i läppstift och uppsatt hår, så då sa jag till henne att det vore fint om hon hade det, inget mer än så. Så då hade hon det på sig.



Så på tåget fortsätter hon klaga och klaga. Så då nämner hon att, "varför ska du alltid säga åt mig vad jag ska ha på mig, du tvingar mig fast jag inte vill" Fast det gjorde jag verkligen inte.

Efter bion bestämde vi att vi skulle sova över hos mig. När vi väl har kommit hem och ligger i sängen så ville hon sova på en gång. (Då var klockan cirka halv 12) Jag ville såklart mysa med henne ett tag och samtidigt sa jag att jag ville ha sex med henne. Men för henne var det jobbigt bara av att jag pussade henne vilket gör mig lite ledsen.


Eftersom min flickvän går natur och pluggar väldigt mycket och jobbar en hel del kan vi bara umgås en gång i veckan, max två. Därför har jag nämnt för henne att jag saknar henne, och jag tycker det är för lite att umgås en gång i veckan, jag vill iaf kunna umgås två gånger i veckan samtidigt som jag förstår att man ska kunna ha ett liv utanför relationen till att vara med familj, kompisar osv.

Men när jag skrev detta till henne tog hon allt bara negativt. Då börja hon häva ut sig att jag bara klagade på henne, och började med martyrskrivandet som att det alltid är "hon som gjort fel."

Sedan när vi snackat tele en stund och hon skällt ut mig sa jag att jag var ledsen och skulle lägga på, så då gjorde jag det.
Och direkt efter börjar hon smsa och skriva "är inte jag ledsen eller?? Nej men juste det spelar ingen roll vad jag är"
Hur kan man ens skriva på det sättet haha!?

Kan ge hundradels mer exempel, men tror ni nu fått en bild av det hela.

Det som verkligen stör mig är att hon alltid ska klaga och bli så bitter och då häver hon alltid ut massvis med spydiga kommentarer, och beter sig allmänt drygt. Även fast det rätt snabbt går över för henne, alltså att hon snabbt blir på humör igen så tycker jag det är så tråkigt att hon bete sig på detta sätt.

När hon övereagerar och blir labil brukar jag nästan aldrig käfta emot utan jag brukar bara försöka att lugna henne. Enligt mig skulle det bara bli ännu värre om jag skulle skrika emot.


Även fast detta kanske inte är speciellt "märkvärdigt" blir det för mig väldigt stort i längden eftersom hon beteer sig såhär nästintill varje gång vi träffas. Det är inte direkt så att jag klagar på henne över något....


På senaste tiden har jag även märkt att hon inte alls viljat ha SEX med mig, förut var hon helt galen i det men nu vill hon nästan aldrig ha det, trots att vi bara träffas cirka en gång i veckan. (Hon säger att hon inte är så hype på att ha SEX pga att hennes kompis använde samma piller som henne och blev gravid...)

Detta har resulterat till att jag ofta har onanerat när jag legat i samma säng som henne, och då blir hon helt galen och säger att jag inte får onanera. Då har jag dock struntat i vad hon sagt och gjort det ändå.

Hon nämner ofta att "måste du ta fram kuken så fort vi ligger i samma säng, kan vi inte bara ligga och mysa utan att visa könsorganet för varandra". så vad ska jag säga....? "Förlåt mig för att jag är kåt, då vi ändå bara träffas en gång i veckan...?"


Hon nämner ofta för mig att hon vill ha en förlovningsring av mig, att hon ser sig själv med mig i framtiden.
Så jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Jag älskar henne verkligen mer en allt på jorden och när hon inte är sådär dryg är hon verkligen världens sötaste.

Men man får verkligen en tankeställare att, hur kommer det sig att hon beter sig som hon gör? Jag börjar tänka att tänk om hon mer ser mig mer som en bästis och inte som en pojkvän.

Min flickvän har väldigt stränga föräldrar och hon får inte göra det där "vanliga" som en annan 17-åring får göra. Hon får inte vara ute hur länge hon vill på helger, hon får nästan aldrig vara ute på en lördag, enda dag hon egentligen får sova över hos folk är på en fredag. Hon får inte ta hem folk hos sig hur som helst som tex ska sova över.
Hon är ofta tvungen att vara barnvakt och det är alltid hon som måste diska efter varje måltid osv osv, ja ni fattar.

Detta resulterar till att hon ständigt bråkar med sina föräldrar. Och då menar jag verkligen ständigt skrik från båda hållen och kraftiga argumentationer. Gör hon inte som hennes föräldrar säger kan det i värsta fall bli utegångsförbud. Vad jag också märkt är att hennes föräldrar speciellt hennes mamma nästan alltid är sur, grinig, irriterad på allt möjligt.

Så min teori är att hon fått lite av sitt beteende från hennes föräldrar och därför väldigt ofta blir labil mot mig.




Kommentera gärna denna tråd, dela, vore verkligen kul att få lite råd och få se eran syn på det hela.