För att sammanfatta:

Vi har varit tillsammans officiellt i 2 veckor, men har känt varandra hela livet. Dock har vi aldrig sett varandra på det sättet, vi har mer varit som en familj. Känns skönt att ha "kommit ut" men det är så sjukt jobbigt med folks inställning till det hela. "Ni är sjuka i huvudet" får man ofta höra. Speciellt från min mor, vilket är det värsta. Hon har inte kommit över det än.

Vad ska man göra? Kan man leva med det här?

Jag älskar verkligen min far.