1
Min första kärlek, snälla hjälp.
Postat av rayien den 23 Januari 2014, 23:52
20 kommentarer · 1 015 träffar
Tjenare! Jag är 17 år och jag brukade vara den personen som drog ut och festa osv. Varje helg var det fest och jag var skit taggad! Det med kärlek gillade jag inte alls och jag tyckte man kände sig fast i det tills tjejen som jag nu älskar dök upp.
Hon började skriva till mig och jag blev sjukt glad när hon skrev eller ringde, hon bor ca 52 mil ifrån mig. Första gången jag träffa henne var helt underbar, vi var i Danmark 1 vecka tillsammans och skapade helt fantastiska minnen! Vi
har snackat i ca 1 år och träffats totalt i ca 2 veckor.. Men nu till problemet!
Hennes föräldrar har haft svårt att acceptera mig, och det gjorde jävligt ont inombords att veta att jag inte blir accepterad av hennes föräldrar för jag älskar henne så otroligt mycket. Då började misstagen.. jag mådde redan dåligt pga mitt andningsproblem som jag drabbades av för ett bra tag sen som jag än idag har problem med. Men när jag fick reda på detta rasade allt. Jag hamnade i depression, förlorade mitt jobb och fick sura föräldrar. Jag började även med droger igen och stängde ute vänner och även hon jag älskade. Jag sa upp kontakten med tusentals tårar som rann ner som ett vattenfall.
Men efter ca 2 månader så skriver hon till mig och jag blev så jävla glad och jag var ledsen för allt och jag vill verkligen inte släppa taget om henne... Jag älskar henne så mycket så jag till och med var rädd i början när jag fick så starka känslor. För jag har alltid pissat på kärleken, tills hon kom in i mitt liv.. Men nu är det ju så att jag blir inte alls accepterad av hennes föräldrar, hör hennes mamma mitt namn så blir hon bara arg och vill inte höra det. Likadant med hennes far.
Hennes mamma och pappa är skilda men båda har ny partner. I detta fallet så bryr sig hennes mors nya partner men han vågar inte säga något. Hennes mamma är sträng som fan även hennes pappa och dem bryr sig inte så mycket om vad hon tycker och tänker faktiskt. Sen är det även så att jag har det svårt med att prata känslor, till och med för min mamma. Men alla dessa känslor får jag ut till min älskling men inte till andra lika lätt. Det krävs jävligt lång stund innan du kan få ut känsliga saker ur mig. Har dock lättare att skriva det, men tycker det är mesigt och jag skäms över att ha så svårt för att prata känslor.
Vad ska jag göra? Hur ska jag fixa detta? Jag vill så gärna ha min älskling i min famn utan en massa hat och att få höra att jag är en skit som kommer såra henne. För jag kommer FAN HELLER såra henne igen, det var mitt livs största misstag men känns som ingen tror på mig vilket göra mig så jävla ledsen.
Hon började skriva till mig och jag blev sjukt glad när hon skrev eller ringde, hon bor ca 52 mil ifrån mig. Första gången jag träffa henne var helt underbar, vi var i Danmark 1 vecka tillsammans och skapade helt fantastiska minnen! Vi
har snackat i ca 1 år och träffats totalt i ca 2 veckor.. Men nu till problemet!
Hennes föräldrar har haft svårt att acceptera mig, och det gjorde jävligt ont inombords att veta att jag inte blir accepterad av hennes föräldrar för jag älskar henne så otroligt mycket. Då började misstagen.. jag mådde redan dåligt pga mitt andningsproblem som jag drabbades av för ett bra tag sen som jag än idag har problem med. Men när jag fick reda på detta rasade allt. Jag hamnade i depression, förlorade mitt jobb och fick sura föräldrar. Jag började även med droger igen och stängde ute vänner och även hon jag älskade. Jag sa upp kontakten med tusentals tårar som rann ner som ett vattenfall.
Men efter ca 2 månader så skriver hon till mig och jag blev så jävla glad och jag var ledsen för allt och jag vill verkligen inte släppa taget om henne... Jag älskar henne så mycket så jag till och med var rädd i början när jag fick så starka känslor. För jag har alltid pissat på kärleken, tills hon kom in i mitt liv.. Men nu är det ju så att jag blir inte alls accepterad av hennes föräldrar, hör hennes mamma mitt namn så blir hon bara arg och vill inte höra det. Likadant med hennes far.
Hennes mamma och pappa är skilda men båda har ny partner. I detta fallet så bryr sig hennes mors nya partner men han vågar inte säga något. Hennes mamma är sträng som fan även hennes pappa och dem bryr sig inte så mycket om vad hon tycker och tänker faktiskt. Sen är det även så att jag har det svårt med att prata känslor, till och med för min mamma. Men alla dessa känslor får jag ut till min älskling men inte till andra lika lätt. Det krävs jävligt lång stund innan du kan få ut känsliga saker ur mig. Har dock lättare att skriva det, men tycker det är mesigt och jag skäms över att ha så svårt för att prata känslor.
Vad ska jag göra? Hur ska jag fixa detta? Jag vill så gärna ha min älskling i min famn utan en massa hat och att få höra att jag är en skit som kommer såra henne. För jag kommer FAN HELLER såra henne igen, det var mitt livs största misstag men känns som ingen tror på mig vilket göra mig så jävla ledsen.
