Jag är tillsammans med en kille och har varit det i över 4 år. Han har inte alltid behandlat mig bra, ibland väldigt dåligt och han har varit otrogen mot mig ett antal gånger. Men ändå har jag stannat kvar.

Nyligen gjorde han en ny grej mot mig som bara rev upp gamla sår och fick mig att känna mig helt värdelös. Vi hade haft det bra ganska länge, allt var så mysigt tyckte jag men så kom detta som en bomb och förstörde allt mitt lugn. Precis som jag alltid gjort, varje gång min pojkvän behandlat mig fel, så vände jag mig till min vän (killkompis) - som min pojkvän förövrigt avskyr. Jag skickade ett sms till min vän på lördagen och vi bestämde att vi skulle ses på måndagen. Under helgen var jag med min pojkvän och han blev sådär gullig som han alltid blir efter att han gjort något fel, och jag drogs in igen. Jag skulle stanna kvar den här gången också.

Som vi bestämt så träffades jag och min vän på måndagen. Vid det laget kände jag liksom att jag skiter i vad min pojkvän gjort. Under helgen hade han gjort så många fina saker för mig så jag var inne i tänket att det kommer bli bra den här gången också. Min vän frågade mig vad som hade hänt och när jag berättade så blev han ledsen för min skull, och sa att nu måste jag rycka upp mig och lämna. Det kommer bara att bli värre, och det kommer bli ohållbart att leva i ett förhållande där jag typ aldrig kan lita på min pojkvän, sa han. Jag visste egentligen att han hade rätt men jag tog inte emot det fullt ut. Detta var ju dagen innan julafton, och jag sa till min vän att jag skulle ge min pojkvän en spa-helg på ett hotell i julklapp och att vi då skulle kunna åka iväg och reda ut saker. Då blev min vän ganska upprörd och sa suckande att jag inte kan hålla på och belöna honom sådär hela tiden. Att jag måste sätta gränser, inte köpa massa dyra saker och tro att han ska bli en bättre person av det. Då var det något som gick snett i huvudet på mig och jag fick ett utbrott. Jag skrek åt min vän att HAN får mig att känna mig värdelös när han säger sådär. Jag kallade honom avundsjuk, svartsjuk, och sa "du vill väl att jag ska dumpa honom bara för att du vill ha en chans och slippa leva ditt ensamma patetiska liv" (trots att han aldrig försökt närma sig mig på det sättet). Jag kallade honom mes och sa att jag inte tyckte det var så konstigt att han inte har något förhållande. Jag fick ett utbrott och sa en massa elaka saker, och det är inte likt mig..

När jag var färdig kollade han bara på mig och sa "okej, jag ska gå nu". Jag brydde mig inte och gick därifrån själv. Jag var fortfarande på dåligt humör hela måndagen men när jag vaknade upp på julaftonsmorgon kände jag mig jättedum. Jag skämdes och fick ont i magen när jag tänkte på allt jag sagt.. till en person som bara vill det bästa för mig. Det är så att han har aldrig gett upp på mig. Han har inte tröttnat på att finnas där, trots att jag återkommit med samma problem om och om igen så har han ändå alltid valt att ge mig råd och försöka få mig att förstå. Han har inte vänt mig ryggen utan alltid försökt på olika sätt, trots att jag visat att jag inte är så mottaglig. Han är alltså en person som bara vill hjälpa så som en vän ska göra. Och jag sa allt det där dumma och fick honom att känna sig dålig. Men ingenting är ju hans fel..

Jag försökte ringa honom, ville be om ursäkt och säga god jul. Han svarade inte så jag skickade ett långt sms där jag bad om ursäkt och att jag hoppades att han kunde få en bra dag. Han svarade bara kort "god jul" tillbaka, inget mer. Jag hörde inte av honom alls på hela onsdagen och i torsdagskväll skrev jag ett sms och undrade vad han gjorde, hur han mådde. Han svarade på fredagsmorgonen och skrev "låt mig vara ifred". Jag skrev tillbaka och han svarade med ett långt meddelande där han förklarade hur det kändes för honom i måndags när jag skrek åt honom på det sättet, och hur han mått sedan dess. Jag fick en klump i halsen och bad om ursäkt en gång till. Men sen svarade han inget mer.

Jag har försökt kontakta honom nu under helgen och idag men inte fått någon respons. Han skiter fullständigt i mig och jag känner mig så jävla dum. Jag har gråtit och skäms, för jag har aldrig riktigt "betalat tillbaka" för alla gånger som han hjälpt mig och nu fick han dessutom en sån reaktion. Han gjorde inget för att förtjäna det.. min pojkvän bryr sig inte riktigt om det här, det är mer en "jaha"-reaktion från hans sida. Han gillar ju inte min vän så det här är väl bara bra för honom, tänker han väl..

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill inte förlora min vän.. vem skulle vilja förlora en sån här vän? Men tyvärr så tror jag att jag har gjort det. Och allt är mitt eget fel..