1
Funderingar kring en relation
Postat av m0rti den 9 November 2013, 18:46
14 kommentarer · 736 träffar
Tjena, tänkte samla relationsakuten! :)
Jag befinner mig i en lite knepig situation som jag skulle behöva få perspektiv på. Har haft kontakt med en tjej i lite drygt 4 månader nu, träffade henne i samband med ett idrottsevenemang och det visade sig att vi bodde 26 mil ifrån varandra. Vi är båda runt 20år.
Efter detta slumpmässiga möte visade det sig att vi passade väldigt bra ihop. Vi har alltid saker att prata om, vi båda har någon form av substans innanför pannbenet och liknande syn på livet. Liknande humor och allt det där ni vet. Vi har smsat i mängder och setts kanske 5-6 gånger fram till idag, vilket har medfört att det utvecklats väldigt snabbt under de gånger vi setts. Jag har ätit middag med hennes föräldrar och det har rörts om i sänghalmen, vi har mer eller mindre blivit en del av varandras liv.
Grejen är den att jag tycker hon är ser extremt bra ut, hon attraherar mig verkligen. Men jag känner inte att jag är riktigt tok-kär som jag tyvärr har blivit tidigare i livet....vilket gör att detta får mig att gnugga tankeknölarna. Jag märker ganska tydligt att hon fallit pladask för mig, hon är även en oskyldig tjej som aldrig haft ett förhållande innan. Vi har alltså inte utbytt de 3 gyllene orden än, dels på grund av avståndet och dels på grund av att jag reserverar mig för det.
Jag börjar bli lite rädd och jag är alldeles för nöjd med att hitta någon som är BRA i väntan på någon som är perfekt. Något jag misstänker är väldigt vanligt här i världen. Ändå kan jag inte för allt i världen komma underfund med hur jag känner. Jag VILL vara "kär" i henne men det når inte riktigt hela vägen. Det känns mer som en lite sommarförtjusning liksom. Det har gått alldeles för enkelt till, jag är för en gångs skull inte den som behöver ta initiativ och göra allt i min makt för att få denna tjejen. Ändå trivs jag med henne och allt känns toppen, är ni med på min kluvna situation?
Det är där jag tänkte höra med er, om detta är något vanligt förekommande? Jag har alltså träffat en tjej, vi är perfekta för varandra. Jag gillar henne som fan, MEN jag är inte så förbannat kär som jag skulle vilja vara. Kan kärlek utvecklas med tiden, har ni upplevt det? Grejen med att träffa någon så slumpmässigt och inte i samband med skolstart osv gör ju att man inte känner varandra så bra då vi bor i olika städer....så kanske kan man hoppas på en förbättring i hjärtverkstaden med tiden?
Anledningen till att jag frågar och hör med er andra är att jag oavsett vad troligtvis kommer vara med denna tjejen. Jag skulle nämligen krossa hennes hjärta om jag nekade henne nu efter att ha visat ett stort intresse i månader, träffats och haft det riktigt romantiskt tillsammans. Hon är den finaste, mest oskyldiga och omtänksamma tjej jag träffat. Hennes föräldrar har hört av sig personligen och berättat hur lycklig jag gör henne och att de försöker ordna tid med hennes skola och intressen så vi ska kunna träffas. Jag har fått precis det jag vill ha bortsett från en liten detalj - jag har varit med kär än vad jag är nu.
Så dela gärna med er om era synpunkter och egna erfarenheter, har ni haft liknande problem och hur hanterade ni dem i så fall? Hur hade ni resonerat i mitt fall?
Tack på förhand! <3
Jag befinner mig i en lite knepig situation som jag skulle behöva få perspektiv på. Har haft kontakt med en tjej i lite drygt 4 månader nu, träffade henne i samband med ett idrottsevenemang och det visade sig att vi bodde 26 mil ifrån varandra. Vi är båda runt 20år.
Efter detta slumpmässiga möte visade det sig att vi passade väldigt bra ihop. Vi har alltid saker att prata om, vi båda har någon form av substans innanför pannbenet och liknande syn på livet. Liknande humor och allt det där ni vet. Vi har smsat i mängder och setts kanske 5-6 gånger fram till idag, vilket har medfört att det utvecklats väldigt snabbt under de gånger vi setts. Jag har ätit middag med hennes föräldrar och det har rörts om i sänghalmen, vi har mer eller mindre blivit en del av varandras liv.
Grejen är den att jag tycker hon är ser extremt bra ut, hon attraherar mig verkligen. Men jag känner inte att jag är riktigt tok-kär som jag tyvärr har blivit tidigare i livet....vilket gör att detta får mig att gnugga tankeknölarna. Jag märker ganska tydligt att hon fallit pladask för mig, hon är även en oskyldig tjej som aldrig haft ett förhållande innan. Vi har alltså inte utbytt de 3 gyllene orden än, dels på grund av avståndet och dels på grund av att jag reserverar mig för det.
Jag börjar bli lite rädd och jag är alldeles för nöjd med att hitta någon som är BRA i väntan på någon som är perfekt. Något jag misstänker är väldigt vanligt här i världen. Ändå kan jag inte för allt i världen komma underfund med hur jag känner. Jag VILL vara "kär" i henne men det når inte riktigt hela vägen. Det känns mer som en lite sommarförtjusning liksom. Det har gått alldeles för enkelt till, jag är för en gångs skull inte den som behöver ta initiativ och göra allt i min makt för att få denna tjejen. Ändå trivs jag med henne och allt känns toppen, är ni med på min kluvna situation?
Det är där jag tänkte höra med er, om detta är något vanligt förekommande? Jag har alltså träffat en tjej, vi är perfekta för varandra. Jag gillar henne som fan, MEN jag är inte så förbannat kär som jag skulle vilja vara. Kan kärlek utvecklas med tiden, har ni upplevt det? Grejen med att träffa någon så slumpmässigt och inte i samband med skolstart osv gör ju att man inte känner varandra så bra då vi bor i olika städer....så kanske kan man hoppas på en förbättring i hjärtverkstaden med tiden?
Anledningen till att jag frågar och hör med er andra är att jag oavsett vad troligtvis kommer vara med denna tjejen. Jag skulle nämligen krossa hennes hjärta om jag nekade henne nu efter att ha visat ett stort intresse i månader, träffats och haft det riktigt romantiskt tillsammans. Hon är den finaste, mest oskyldiga och omtänksamma tjej jag träffat. Hennes föräldrar har hört av sig personligen och berättat hur lycklig jag gör henne och att de försöker ordna tid med hennes skola och intressen så vi ska kunna träffas. Jag har fått precis det jag vill ha bortsett från en liten detalj - jag har varit med kär än vad jag är nu.
Så dela gärna med er om era synpunkter och egna erfarenheter, har ni haft liknande problem och hur hanterade ni dem i så fall? Hur hade ni resonerat i mitt fall?
Tack på förhand! <3
