1
Relationsråd.
Postat av dNL7UP den 28 Juli 2013, 13:19
28 kommentarer · 1 735 träffar
Har varit tillsammans med min tjej i 1 1.5 år. Vi var även förlovade allt har varit skit bra förutom 1 månad. Efter det tog vi paus (hennes val). Paus för oss innebär att du får göra vad fan vad du vill. Ser annars ingen mening att ta paus om man inte får göra vad man vill om man vill ha perspektiv.
Vi skulle ha haft den här så kallade pausen i 1 månad. Efter 15 dagar bestämmer sig min flickvän för att göra slut med mig. Ingen av oss har gjort något med nån annan under den tiden. Tänker inte gå in på några detaljer direkt då det är irrelevant med mitt problem.
Men det tråkiga med att vårt förhållande är att vi båda fortfarande älskar varandra, jag skulle kunna börja om från scratch direkt igen. Men hon mår inte mår bra i sig själv och hon vill inte ha mig som pojkvän för tillfället, men hon är säker på att vi kommer kunna hitta tillbaka till varandra nån gång i framtiden. Jag tänker inte övertala henne att vara tillsammans med mig hade inte pallat leva med mig själv då, det är något hon själv får bestämma. Fast vi trivs extremt bra i varandras sällskap och troligen kommer vi fortsätta att vara KK och jag kommer väl hoppas så smått på att vi hittar tillbaka till varandra igen.
Jag vet att detta är sjukt korkat och det kommer gå åt helvete, och såren kommer ta mycket längre tid. Men jag är beroende tror aldrig jag kommer hitta en sån här människa igen i mitt liv, hon ser väldigt, väldigt bra ut. Har sex minst 3 gånger om dagen ofta fler, delar exakt samma intressen som jag och går med på det mesta. Stimulerar min vardag perfekt.
I alla fall nu till mitt samvetsproblem, efter det tog slut stack jag ner till köpenhamn med polare och knulla runt. Gjorde det aldrig under pausen för jag hade hoppats på att det skulle bli vi 2 igen. Jag vet att hon aldrig kommer kräva att jag ska berätta vad jag har gjort. Jag knulla runt för jag ville ha perspektiv och till min besvikelse så kunde ingen jag var med ens mäta sig halv vägs med henne. Mår extremt dåligt nu, hon är min bästa vän och har aldrig ljugit för henne och har alltid kunnat prata om allt med henne.
Vet inte om jag kan orka med dagen om jag inte får prata ut med henne om det jag har gjort. För jag tänker fortsätta träffa henne är inte redo att skita i det. Men jag antar att det inte är till min fördel att jag skulle berätta för henne. Även fast hon har sagt att ingen av oss får döma vad den andre har gjort och ingen behöver prata om det. Men det är klart att det inte är helhjärtat även om det låter bra. Sedan är jag medveten om att det är stor risk att hon kommer ligga med någon annan av samma anledning som jag, fast det är fan skillnad på att träffa någon skaffa en connection och sen händer det om det händer. Jämfört med mitt patetiska agerande.
Tror ni att det kommer gå bra att träffa henne och leva med det jag har gjort, och att det kommer försvinna ur mina tankar och det kommer glömmas bort. Eller måste jag berätta det för henne för att få det ur mina tankar?
För tillfället vill jag bara skjuta huvudet av mig.
Vi skulle ha haft den här så kallade pausen i 1 månad. Efter 15 dagar bestämmer sig min flickvän för att göra slut med mig. Ingen av oss har gjort något med nån annan under den tiden. Tänker inte gå in på några detaljer direkt då det är irrelevant med mitt problem.
Men det tråkiga med att vårt förhållande är att vi båda fortfarande älskar varandra, jag skulle kunna börja om från scratch direkt igen. Men hon mår inte mår bra i sig själv och hon vill inte ha mig som pojkvän för tillfället, men hon är säker på att vi kommer kunna hitta tillbaka till varandra nån gång i framtiden. Jag tänker inte övertala henne att vara tillsammans med mig hade inte pallat leva med mig själv då, det är något hon själv får bestämma. Fast vi trivs extremt bra i varandras sällskap och troligen kommer vi fortsätta att vara KK och jag kommer väl hoppas så smått på att vi hittar tillbaka till varandra igen.
Jag vet att detta är sjukt korkat och det kommer gå åt helvete, och såren kommer ta mycket längre tid. Men jag är beroende tror aldrig jag kommer hitta en sån här människa igen i mitt liv, hon ser väldigt, väldigt bra ut. Har sex minst 3 gånger om dagen ofta fler, delar exakt samma intressen som jag och går med på det mesta. Stimulerar min vardag perfekt.
I alla fall nu till mitt samvetsproblem, efter det tog slut stack jag ner till köpenhamn med polare och knulla runt. Gjorde det aldrig under pausen för jag hade hoppats på att det skulle bli vi 2 igen. Jag vet att hon aldrig kommer kräva att jag ska berätta vad jag har gjort. Jag knulla runt för jag ville ha perspektiv och till min besvikelse så kunde ingen jag var med ens mäta sig halv vägs med henne. Mår extremt dåligt nu, hon är min bästa vän och har aldrig ljugit för henne och har alltid kunnat prata om allt med henne.
Vet inte om jag kan orka med dagen om jag inte får prata ut med henne om det jag har gjort. För jag tänker fortsätta träffa henne är inte redo att skita i det. Men jag antar att det inte är till min fördel att jag skulle berätta för henne. Även fast hon har sagt att ingen av oss får döma vad den andre har gjort och ingen behöver prata om det. Men det är klart att det inte är helhjärtat även om det låter bra. Sedan är jag medveten om att det är stor risk att hon kommer ligga med någon annan av samma anledning som jag, fast det är fan skillnad på att träffa någon skaffa en connection och sen händer det om det händer. Jämfört med mitt patetiska agerande.
Tror ni att det kommer gå bra att träffa henne och leva med det jag har gjort, och att det kommer försvinna ur mina tankar och det kommer glömmas bort. Eller måste jag berätta det för henne för att få det ur mina tankar?
För tillfället vill jag bara skjuta huvudet av mig.
